.jpg)
Ungefär så kan man beskriva mina intryck efter vårt besök i Ejendals Arena en fredagsafton anno 2009. Skriver "vårt" då jag inkluderar hustru och dotter samt givetvis en busslast med lagom förväntansfyllda VIK-supportrar.
Som vanligt när man åker "supporterbuss" möts man upp av ordningsmakten. Denna gång var det tre eller fyra polisbilar som ledde oss den sista biten fram till arenan. Väl framme möttes vi av isande vindar och snöfall. Det om något indikerade vad vi hade att förvänta oss denna kväll i Masarnas rike.
Väl inne i Arenan tog jag mig genast en rundtur. Detta gick alldeles utmärkt då vi behandlades som alla andra gäster denna kväll. Inga väktare, poliser, värdar som pekade strängt mot någon stängd hörna i arenan (FM Mattson - ABB Arena tex) Här var det istället ett öppet välkomnande och varsågod att hälsa på!
Inför första perioden stod jag mest och insöp atmosfären i arenan. Det kändes stort. En riktigt fin Arena för ishockey. Insåg snart att akustiken var förträfflig. ALLT hördes som sades från speaker eller spelades upp på Jumbotronen! (Tag lärdom alla i gamla Rockis) Det blev inte sämre av att man kunde avnjuta ett långt intro (Jumbotronen) inför match där massor av gamla leksandsspelare passerade revy! Det gav lite rysningar. De allra flesta spelare kände man igen och många av dem från deras besök i gamla Rocklundahallen.
Kort sagt! Det kändes att detta var en Arena för ishockey. Punkt.
Jag bryr mig inte om att kommentera matchen på annat sätt än att VIK räckte inte till denna gång - heller!
Under första periodpausen blev det så dax för en längre promenad runt i arenan. Självklart blev det stopp vid en servering där kaffe med kanelbulle inköptes. Betyget blev bra för både kaffet och bullen. Smaskigt - kort sagt! Vi strosade på och hade snart nått fram till den kortsida där hemmaklacken huserade. Passade på att prata med en del blå-vita fans. Fick inte ens ett popcorn kastat på mig. Det enda som kastades mot oss var lite spydiga, men hjärtliga, kommentarer. Vi blev stående där en stund samspråkandes med de blå-vita motståndarsupportrarna. På väg tillbaka till "vår" sektion passade jag på att betitta alla väggtavlor föreställande gamla hjältar som lirat i LIF. Detta underströk ytterliggare känslan att vara i ett "hockeymecka". Stort!
Så var det detta med baren, eller barerna, samt mycket god öl! Men jordnötterna var läskigt salta! Troligen en givande och dold avsikt även med detta. Kommersialismen in prydno!
Under den andra periodpausen fastnade jag onödigt länge i baren ivrigt jiddrande med blå-vita fans som försökte förklara känslan av att bli ständigt lurade. Det var intressant. Kul även att ta del av deras synpunkter om framtiden. De var kort sagt inte speciellt hoppfulla inför kommande säsong i nästa års allsvenska! Jag kunde spåra viss bitterhet, en aning uppgivenhet, mycket självironi samt vansinnigt mycket kärlek till det egna laget!
För det måste jag säga! Det är svårt att hata supportrar som visar sådan enorm uppslutning och kärlek för sitt lag. Det är - stort! Till denna kväll, en fredag, kom över 7000 personer som på alla sätt gav sitt lag ett enormt stöd. Det är - stort! Ett lag som dessförinnan blivit uthängt, bespottat, hånat och dödsförklarat! Det är - stort!
Trots att jag hatar att vi förlorar mot detta ”bondgäng” år efter år måste jag lyfta på kepsen och oförbehållt salutera dessa tokiga ”masar” som vägrar ge upp drömmen om en plats bland de stora elefanterna! Det är – stort!
Skall bli vansinnigt kul att få vara med och rasera deras ES-drömmar även nästa säsong:)
Som vanligt när man åker "supporterbuss" möts man upp av ordningsmakten. Denna gång var det tre eller fyra polisbilar som ledde oss den sista biten fram till arenan. Väl framme möttes vi av isande vindar och snöfall. Det om något indikerade vad vi hade att förvänta oss denna kväll i Masarnas rike.
Väl inne i Arenan tog jag mig genast en rundtur. Detta gick alldeles utmärkt då vi behandlades som alla andra gäster denna kväll. Inga väktare, poliser, värdar som pekade strängt mot någon stängd hörna i arenan (FM Mattson - ABB Arena tex) Här var det istället ett öppet välkomnande och varsågod att hälsa på!
Inför första perioden stod jag mest och insöp atmosfären i arenan. Det kändes stort. En riktigt fin Arena för ishockey. Insåg snart att akustiken var förträfflig. ALLT hördes som sades från speaker eller spelades upp på Jumbotronen! (Tag lärdom alla i gamla Rockis) Det blev inte sämre av att man kunde avnjuta ett långt intro (Jumbotronen) inför match där massor av gamla leksandsspelare passerade revy! Det gav lite rysningar. De allra flesta spelare kände man igen och många av dem från deras besök i gamla Rocklundahallen.
Kort sagt! Det kändes att detta var en Arena för ishockey. Punkt.
Jag bryr mig inte om att kommentera matchen på annat sätt än att VIK räckte inte till denna gång - heller!
Under första periodpausen blev det så dax för en längre promenad runt i arenan. Självklart blev det stopp vid en servering där kaffe med kanelbulle inköptes. Betyget blev bra för både kaffet och bullen. Smaskigt - kort sagt! Vi strosade på och hade snart nått fram till den kortsida där hemmaklacken huserade. Passade på att prata med en del blå-vita fans. Fick inte ens ett popcorn kastat på mig. Det enda som kastades mot oss var lite spydiga, men hjärtliga, kommentarer. Vi blev stående där en stund samspråkandes med de blå-vita motståndarsupportrarna. På väg tillbaka till "vår" sektion passade jag på att betitta alla väggtavlor föreställande gamla hjältar som lirat i LIF. Detta underströk ytterliggare känslan att vara i ett "hockeymecka". Stort!
Så var det detta med baren, eller barerna, samt mycket god öl! Men jordnötterna var läskigt salta! Troligen en givande och dold avsikt även med detta. Kommersialismen in prydno!
Under den andra periodpausen fastnade jag onödigt länge i baren ivrigt jiddrande med blå-vita fans som försökte förklara känslan av att bli ständigt lurade. Det var intressant. Kul även att ta del av deras synpunkter om framtiden. De var kort sagt inte speciellt hoppfulla inför kommande säsong i nästa års allsvenska! Jag kunde spåra viss bitterhet, en aning uppgivenhet, mycket självironi samt vansinnigt mycket kärlek till det egna laget!
För det måste jag säga! Det är svårt att hata supportrar som visar sådan enorm uppslutning och kärlek för sitt lag. Det är - stort! Till denna kväll, en fredag, kom över 7000 personer som på alla sätt gav sitt lag ett enormt stöd. Det är - stort! Ett lag som dessförinnan blivit uthängt, bespottat, hånat och dödsförklarat! Det är - stort!
Trots att jag hatar att vi förlorar mot detta ”bondgäng” år efter år måste jag lyfta på kepsen och oförbehållt salutera dessa tokiga ”masar” som vägrar ge upp drömmen om en plats bland de stora elefanterna! Det är – stort!
Skall bli vansinnigt kul att få vara med och rasera deras ES-drömmar även nästa säsong:)
Malmö Arena borde oxå hamna högt på listan över hallar man som bortasupporter lugnt kan knalla omkring i å njuta av atmosfären.
SvaraRaderaDäremot är redhawks-klacken ganska medioker men man får väl ta det goda med det onda.
/Leksing tills jag dör!
Inte undra på att du blir fint bemött i EA med sån inställning från början... :-)
SvaraRaderaUppgivet inför nästa säsong vägrar jag tro på att du mötte. Denna däremot... även om man ju börjat hoppas lite igen. Ni kan dra ett stort strå till stacken på måndag. VIK-vinst och LIF-vinst, så hoppas jag att det öppnar mer för LIF än VIK.. :-) Nej, jag har inte glömt aik. Det är svårt tyvärr...