Västerås - Södertälje 4 - 0

4 - 0 är som en tidig julklapp..

Vi vinner, och vinner, och vinner mot stackars(!) SSK. Hur de än försöker åker de dit med buller och med bång. Det borde finnas fler SSK i H-Allsvenskan.  Undrar jag vad det är som gör att vi vinner förhållandevis enkelt mot en del lag? Nu vet man dock att över en längre tidsrymd kommer allt jämna ut sig. Så är det bara. Om trettio år har nog SSK kommit ifatt...

Vad ska man då tycka om insatsen av det egna laget denna gång? Tja, man blir inte riktigt klok! När vi själva försöker driva upp tempot och bestämma i matcher, då förlorar vi, i alla fall på hemmaplan. Så har det sett ut många gånger i ABB Arena denna höst. Vi har ständigt kört fast mot samlande försvar som tämligen enkelt hållit oss på minst armlängds avstånd från vettiga avslut och målchanser.

I gårdagens match mot SSK var det som om vi spelade borta men hemma! SSK var det lag som drev på, åkte mycket skridskor, checkade högt, gick för alla poängen. Ofta kom vi inte ur egen zon under långa sekvenser. Den ena anfallsvågen efter den andra sköljde över oss från de rödvita Kringlorna. Det var backskott, instick, styrningar och fladderpuckar som skickades mot Lars Johansson längst där bak. Men allt tog, stoppade eller fångade han.

Våra backar var stundtals helt förvirrade i spelet runt eget mål, våra forwards emellanåt så utpumpade av att jaga puck i egen zon att mjölksyran stod upp till ögonbrynen, men likt förbaskat hittade Gulsvart en väg att vinna denna match. Det var starkt!

Att påstå att vi har ett eget bra spel är nog att dra lite för stora växlar. För det har vi inte. Inte just nu. Men vi har spelare som kämpar till det yttersta varje byte. Som inte ger sig. Som strider om varje centimeter på isen. Det kommer man långt med när spelet i övrigt går lite kryckigt. Och så har vi Broc Little! Mer än så behövs inte ibland - om man ska raljera lite.

Jag vill gärna lyfta fram en annan sak. Här och nu. Mats Waltin. Hans coachning av våra målvakter. Måste erkänna att han gör det bra. Just nu tycks han bestämt sig för att Lars Johansson ska få en rejäl chans att hitta formen. Trots att vi förlorat tre raka matcher med Lars i målet envisas han med att ge honom en ny chans - igen! Det är stort. Det är otroligt bra. Det behöver Lasse. För sanningen är att han har inte varit dålig de matcher vi förlorat med honom i målet. Han har minsann gjort sitt. Det har varit laget i övrigt som underpresterat. 

Lars Johansson börjar närma sig den nivå som vi vet han har. Den där "äckliga zonen" som får motståndare att förtvivla. Just nu ser Lasse så oerhört trygg ut i målet. Det känns otroligt bra med en målvakt att lita på. En som gör sitt jobb och tar allt han ser - plus lite till. I match efter match.

Självklart fanns det fler spelare än Broc Little som bidrog till att vi kunde vinna matchen mot SSK men han sticker ut. Gör man två mål, passar till ett, samt i allt övrigt gör en helgjuten insats i varje byte, då måste man bara lyfta fram honom. Så är det...

- Någon som lagt märke till hur otroligt hårt Broc sliter i det defensiva arbetet, någon? 

Nu kan vi alla ta julledigt med ett skönt leende på våra läppar...