Det var inte vackert men det var nödvändigt. Idag spelade vi själva på samma sätt som många lag gjort när de mött oss i ABB Arena. Där vi tidigare försökt lirat oss fram till poäng valde vi denna gång att kämpa. Kämpa. Och kämpa. Det var ett enda långt pustande, frustande, stånkande och stönande från start till mål. Många gånger under matchen knäade laget till och såg ut att tappa orken, men, på något sätt lyckades man hela tiden resa sig, få bort pucken, få ut pucken, och hålla rent framför eget mål.
Bofors, å andra sidan, såg inte heller så där ruskigt pigga och rappa ut som vid förra besöket i ABB Arena. Även de känner nog av alla de matcher som spelats. Det var med andra ord ett lag, Bofors, som inte fick upp farten, och ett annat lag, Gulsvart, som försökte hålla nere farten. Det hela utmynnade i en ganska tam match där båda lagen hade rätt svårt att ta sig fram till riktiga målchanser. In i zon kom bägge lagen men sedan hamnade man mest i hörnen.
Med tanke på den åderlåtning Gulsvart drabbats av i form av sjukdomar och skador får man se resultatet som oerhört glädjande. Att vinna hemma mot ett så bra lag som Bofors är starkt. Att göra det utan att offensiven fungerade mer än i enstaka sekvenser är starkare. Att hålla emot när Bofors satte allt på ett kort i slutminuterna var - starkast!
Frågan man osökt ställer sig efter denna match är: - Hur bra är Bofors? Och följdfrågan blir: - Hur bra kan vi bli när alla kommer tillbaka, friska och hela, så vi får spela med rätt formationer?
På den första frågan vill jag nog säga att vi är inte sämre än Bofors! På den andra svarar jag att vi har nog en rejäl chans att behålla tredjeplatsen med en skadefri trupp. Det skulle innebära att vi får se BIK Karlskoga, Örebro och Västerås tillsamman i en kvalserie! Häftigt....
Det är väl rätt vanligt att man i vissa lägen "går ner på tre femmor" för att få en ändring till stånd.VIK gjorde så igår från start,och det funkade.Bra jobbat.
SvaraRaderaStorGurkanBosse