12 december 2011

Snart jul....

Den senaste hemmaförlusten svider - ännu. Nu råkade det vara Leksand som stal alla poängen men i sanning hade vi nog förlorat oavsett motstånd. Det är det som svider allra mest. Inte att vi förlorade mot LIF senast utan att vi överhuvudtaget har så svårt att vinna på vår egen hemmaplan. Det är mysko.

Nu trodde jag, i all min enfald, att vi skulle vinna mot Leksand då de just nu är inne i en märklig fas med tränarbyte som det mest anmärkningsvärda. Jag inbillade mig att vi hade en rejäl chans mot ett lag som letade efter sin nya identitet. Men allt var som vanligt. På hemmaplan. Vi är rätt vilsna i vår egen hage, kan man lugnt påstå.

Enligt närstående som genomled matchen var allt som vanligt - typ. Vi hade oerhört svårt att ta oss på mål, ,fastnade allt som oftast i sarghörnen, virrade bort oss i egen zon, och kunde inte förvalta våra chanser. Som så ofta förr.

Visserligen har vi ett antal, för oss väldigt viktiga, spelare borta på grund av skador. Men faktum är att spelet varit lika stapplande i ABB Arena även med fullt lag. Vi har bevisligen fortsatt spela lika bra på bortaplan trots dessa skador. Det är det som gör det hela så ytterst märkligt! Vi kan därför inte använda vår skadesituation som ursäkt för att vi spelar dåligt hemma. Vi har nu förlorat mot Borås och Leksand - hemma. Två raka svidande förluster. Två matcher där vi haft möjlighet att utöka avståndet till jagande lag och därmed givit oss själva lite marginal och arbetsro.

-Men vem har sagt att idrott ska vara logiskt? Det hade antagligen varit rätt tråkigt. 

Bloggen har givetvis svaret på varför vi spelar så mycket sämre hemma mot borta. Svaret går att finna i den spelmodell som Waltin föredrar. Att laget, spelarna, ska åka väldigt mycket skridskor och ständigt sträva efter att vinna tillbaka puck. Gärna i motståndarnas egen zon. Det är en taktik, en modell, som fungerar alldeles utmärkt på bortaplan. Där måste hemmalaget föra spelet och gå till attack. Då kan vi hugga och utnyttja deras offensiv till egna snabba spelvändningar.

I ABB Arena faller dock denna taktik platt till isen. Anledningen är helt enkelt att motståndarna vägrar öppna upp sig. De anfaller försiktigt och ser alltid till att full täckning bakåt. Undantag finns givetvis men i huvudsak har våra motståndare valt denna melodi till att kväsa vår egen offensiv. 

Det spelar inte så stor roll om alla Gulsvarta åker skridskor så det sprutar om det när motståndarna redan backat hem när vi kommer stormande med pucken. Då är vi inte bra. Inte alls bra. Vi har för få spelare som kan lösa upp spelet när de möter en box på fem man. Man kan kort och gott säga att vi blir en aning handlingsförlamade i det statiska och uppställda spelet. 

- Lika kreativa som vi är vid snabba spelvändningar lika handlingsförlamade blir vi vid uppställt spel!

En annan önskar att det fanns en Plan B. En plan där vi anpassar oss lite mer till hur motståndarna väljer att spela. För tillfället är det alltid Plan A som gäller. Oavsett motstånd och matchbild. Oavsett om vi leder eller ligger under. Sanningen kanske är den, tyvärr, att vi inte har spelarmaterial till en Plan B

Ni som inte begriper hur jag menar kan titta på hur vår ärkerival Örebro spelar. De har förmågan att växla spelform, modell, taktik, efter motstånd. De har även förmågan att växla tempo under matchen. Kort sagt kan man säga att Örebro, oftast, kontrollerar det som händer i matchen och på isen. De slår av och på allt efter behov och behag. Måste de trycka på - så gör de det. Finns det utrymme att spela lite mer avvaktande - så gör de det. Dessutom dräller det av spelare i deras trupp som kan tråckla sig igenom samlade försvar...

Bofors, däremot, kör på enligt samma modell som oss. Skillnaden är att de är ännu mer konsekventa, eller radiostyrda, än oss. Det som de gör bättre än oss är det raka spelet. Där vi bågar av, svänger ut mot sargen, tar en sväng bakom målet, där går de konsekvent rakt på mål. Så enkelt - så effektivt. 

Man kan säga att vårt spel är ett mellanting mellan det Örebro och Bofors spelar. Vi kan vara kreativa som Örebro och spela med samma fart som Bofors. Problemen uppstår dock, som tidigare nämnts, när vi möter ett samlat försvar. Då faller det mesta.

En annan skillnad som jag sett mellan Bofors och oss är att de använder backskott mycket mer. Kan de inte gå på avslut direkt väljer de att gå djupt in i anfallszon, spela upp till back, skott på mål, gå på retur. Ofta, ofta ser det ut så.

- Ska vi ha den minsta möjlighet att behålla vår direktplats måste vi börja vinna på hemmaplan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar