SM-semifi(gäsp)nal

Jaha då! Då har man genomlidit(!) den första av sjutton, f´låt, sju semifinalmatcher mellan HV71 och Skellefteå. Missförstå mig rätt nu kära bloggläsare. Jag tycker HV71 ett är ett charmant och spelskickligt lag och Skellefteå som lag har jag alltid haft en viss vurm för. Mina Norrländska rötter gör sig påminda.  Har man tillbringat alla sina barndoms somrar i Västerbotten så blir man lite färgad. Eller också är det all renskav man ätit genom åren som nu gör sitt! Nåväl, jag unnar verkligen SAIK den sportsliga framgång de nu uppnått genom att ta sig till semifinal i årets SM-slutspel. 

Men!

Men!

Oj vad jag saknar profiler i dessa båda lag. Och oj vad trötta och oinspirerade bägge lagen såg ut att vara. Det var som om de redan nu åkte och laddade för match nummer tre i denna drabbning för det är först då - typ - som det börjar gälla något. Den ishockey som spelades i dag var medioker, stereotyp, tråkig, tempofattig, och rent ut sagt trist. Skotten på mål efter två perioder var 11 - 12! Det vittnade om den totala avsaknaden av målchanser eller avslut överhuvudtaget.

Tänk att HV71 fortfarande är - Davidsson! Inte mycket har hänt de senaste åren - typ! Nu ska han tydligen spela tio säsonger till - minst!

Skellefteå. Att de har tagit sig ända hit, utan att fungerande powerplay, utan några speciella profiler i laget, med en ganska tunn trupp, är imponerande men i sanning även ett fattigdomsbevis för svensk ishockey. Det borde inte gå - typ - men det gick!

Att HV71 är i sitt trettiofjärde slutspel i rad är även det ett fattigdomsbevis för svensk ishockey!

En jädra tur att Färjestad inte spelar vidare. Om de gått vidare till semifinal hade det varit det största beviset för utarmningen av svensk ishockey - tycker jag!

Det enda roliga(!) i årets slutspel är att SAIK och DIF är med.

DIF kommer att slå ut LHC. Skönt!

DIF mot HV71 blir grymt.