9 april 2010

AIK är nära nu ...

Än slank det hit - än slank det dit - och än slank det ner i ...

AIK:s väg genom denna kvalserie kan liknas vid en promenad längs en lerig stig. En stig som har varit krokig, vindlande, svindlande. AIK har halkat, snubblat och vinglat. Men nu återstår det bara ett sista hinder. Ett sista steg. Det avgörande språnget. Nu ska säcken knytas ihop. Den sista pusselbiten läggas på plats. På söndag vallfärdar tusen och åter tusen gnagare till sin borg. Förväntansfyllda, ångestladdade, förhoppningsfulla.

Förmodligen kommer många ha svårt med sömnen de kommande dygnen. Nätterna kommer fyllas med våndor. Onda aningar. Somliga kommer säkerligen att ridas av maran och vakna kallsvettiga med en enda önskan - att allt redan vore över. Andra hade säkert föredragit att stänga in sig, dra för alla gardiner, stänga av mobilen, för att i sin totala ensamhet invänta dagen efter. Bara låta allt detta omtumlande dra förbi för att sedan njuta av segern, framgången, det uppnådda målet - förhoppningsvis!

Har man själv varit med om samma sak så vet man. Säger bara säsongen 87/88. Rocklunda. Sista avgörande matchen. V Frölunda. Knökfullt. Varmt. Gastkramande. Olidligt. Förlösande. Underbart. Euforiskt. Lättnad. Allt på samma gång. Ett kaos av stormande känslor. Och allt detta "bara" för att ett gäng spelare vinner en match!

Men - vilken match...

1 kommentar:

  1. ångestladdade, där sa du ett sant ord.
    Tokladadd
    ångestladdad
    Och om det skulle gå, så kommer jag sakna Allsvenskan, det har ju visat sig vara en riktigt trevlig serie. Nu kanske det känns så bara för att vi varit i Allsvenskan ett tag.
    Men jag tror inte det. Kanske vi skulle stanna och stänga alsvenskan i stället, och göra det till Sveriges bästa serie. :)

    SvaraRadera