Förlust mot BIK Karlskoga..

Västerås - BIK Karlskoga 1-3

Seriefinal mot BIK Karlskoga. Hyggligt med folk och rätt stora förväntningar inför matchen. Det fanns ett litet frågetecken huruvida Gulsvart skulle orka med denna batalj. I matcherna innan, mot Almtuna och Timrå, såg det stundtals lite segt och lojt ut. Skulle det komma en reaktion nu efter en svit av åtta matcher utan förlust vid full tid? 

Matchen fick precis det förlopp som jag inte ville ha. BIK Karlskoga tilläts ta ledningen med 1-0. Unge Mattias Brommé tappade puck i egen zon och Jonas Fransson var chanslös på friläget som uppstod. Efter det kunde BIK Karlskoga spela ett tryggt bortaspel utan större stress eller press. En jämn förstaperiod där lagen skapade likvärdigt med målchanser. 

Genom ett heroiskt byte, mitt i andra perioden, kunde kedjan med Bacon, Marklund och McArdle forcera in kvitteringen till 1-1. Sist på pucken Sam Marklund. Där och då kändes det som om vi var på väg att få ett visst grepp om matchen. Men, olyckan var framme ännu en gång. Denna gång i form av ett halvtaskigt uppspel som skapade en spelvändning för Karlskoga där Andreas Lindh, som siste spelare, lyckades dratta på rumpan och ge fri lejd för motståndaren mot Jonas Fransson. Fransson följde med fint i dragningen och trodde nog han fångat in pucken mellan benskydden. Så var inte fallet. Pucken gled under hans benskydd och sakta, sakta, över mållinjen fram till 1-2. Man kan säga, utan att ta till överord, att BIK Karlskoga hade precis det flyt som behövdes för att vinna denna jämna match. 

I den tredje perioden gjorde Gulsvart ett ärligt försök att gå ifatt men i ärlighetens namn kom vi sällan till riktigt bra avslut. Sannolikt togs 90% av avsluten från dåliga lägen där BIK:s utmärkte målvakt enkelt kunde plocka skotten som gammal fallfrukt på höstkanten. 

Ett avgörande moment?

En sekvens i matchen slutskede blev omdiskuterad. Jeremy Williams var på väg att skapa sig ett friläge mot BIK:s kasse men blev i absolut sista sekunden, innan avslut, lite störd av en motståndarklubba och chansen rann ut i sanden. Somliga ansåg att det var straff medan domaren nöjde sig med att ge BIK två minuter för hakning. Domaren, som befann sig säkerligen 30 meter från situationen, gjorde dock sin bedömning och den får man acceptera. Det går trots allt fort där ute på isen...

– Det är klart att det är straff, säger han i Viasat efter Karlskogas 3–1-seger i seriefinalen.¨

Uselt powerplay

Visst är det surt, så här i efterhand, att vi blev blåsta på en straff men i sanningens namn var det inte där vi förlorade denna match. Vi hade våra chanser att av egen kraft avgöra, men misslyckades. Ett exempel på detta var våra, för dagen, bedrövligt genomförda powerplay. Det är nog mer konstruktivt, ur ett långsiktigt perspektiv, att gnälla på uddlösheten i powerplay än en domares misstag. 

Att BIK sedan, naturligtvis, kunde göra 3-1 i tom kasse efter ännu en bjudning är inte så mycket att säga om. Shit happends, typ! Stefan Legein sällade sig till de olyckliga Gulsvartas skara då han serverade BIK möjligheten att stänga, avgöra, matchen. 

Kvällens olycksgubbar:

- Mattias Brommé 0-1

- Andreas Lindh 1- 2

- Stefan Legein 1 - 3

BIK Karlskoga

Vad kan man då säga om våra motståndare BIK Karlskoga? Inte mycket mer än det man redan sagt och visste. Ett spelskickligt lag som fick matchen precis dit de ville. Genom 1-0 och sedan 2-1 kunde de spela ett enkelt och rejält bortaspel. De tätade till mittzonen och styrde ut oss mot sargen i sin egen zon. Vi kom nästan aldrig in i slottet för ett avslut. Dessutom hotade de oss hela tiden med snabba omställningar där de flera gånger var snubblande nära att komma i frilägen mot vår egen målvakt. Deras målvakt fick med all rätt beröm efter matchen men i sanningens namn behövde han inte göra speciellt många avgörande, eller svåra, räddningar. De flesta avsluten kom bekvämt mitt i magen. Det var inte speciellt orättvist att BIK gick segrande ur denna match. Laget som bäst utnyttjar sina motståndares misstag vinner. Så enkelt kan det vara ibland..

Matchen

Hur ska man då summera denna drabbning på en skala? Ärligt talat kände jag mig lite besviken, efteråt. Inte så mycket över förlusten utan mer över den uteblivna hettan och intensiteten. Det tände aldrig riktigt till. Båda lagen spelade oerhört disciplinerat och matchen var närmast helt befriad från tjafs, stök och bök. Det var endast en kort sekvens i tredje perioden som det hettade till en aning. 

Nu är det bara att ta nya tag, ladda om, och försöka sig på en än svårare uppgift. Nu bär det iväg upp till Umeå och match mot Björklöven. Ett lag som redan slagit oss i tre av tre matcher denna säsong!

Första perioden: 

0–1 (11.20) Ponthus Westerholm.

Andra perioden: 

1–1 (11.46) Sam Marklund 

1–2 (15.39) Fredrik Höggren 

Tredje perioden: 

1–3 (19.18) Henrik Björklund 

Skott: 

37–28 (9–9, 12–12, 16–7).

Utvisningar 

Västerås: 2x2.

 Bik Karlskoga: 5x2.

Domare: 

Mikael Lindqvist, Järfälla.

Publik: 3 288.