"Bara två poäng mot Almtuna", suckar en del....

Västerås - Almtuna 4-3 (sudden)

.. men jag håller inte med. Själv tycker jag det var oerhört starkt att ta två poäng i matchen mot Almtuna. Varför? Jo, av den enkla anledningen att Almtuna till en början var bättre än oss! Hela första perioden fick vi spela på deras villkor. De bestämde på isen. De styrde bort oss i mittzon, de boxade ut oss i anfallszon, de spelvände och gav oss stora problem defensivt genom bra skridskoåkning. Att de tog ledningen med 1-0  kom inte helt oväntat. Vårt spel under förstaperioden var stressigt, ogenomtänkt och stundtals huvudlöst. Vi försökte vara lika snabba som Almtuna i allt vi gjorde men det blev mest hafs och slafs.

Vi är som bäst, anser jag, då vi arbetar samlat över hela isen. Det gör man genom att anfalla tillsammans och försvara sig tillsammans. Framförallt gör man det genom att vara lite kylig med puck och klubba. Första perioden var i många stycken ett elände för Gulsvart och inte mycket fungerade spelmässigt. Alla spelare ville sätta en avgörande passning, direkt, istället för att hålla i och invänta sina lagkamrater, få understöd.

- När Almtuna skicka in 2-0 i andra perioden hördes röster på läktaren "att det var en sådan där match igen".

Vad man menade med det är svårt att analysera men troligen syftade man på att Gulsvart då och då missar möjligheten att ta "enkla poäng" mot ett lag som anses vara "sämre".

Min uppfattning är dock att man aldrig spelar bättre än vad motståndarna tillåter. Almtuna hade en matchplan när de klev in i ABB Arena och lyckades väldigt väl med den. Precis på samma sätt som vi själva emellanåt lyckas manövrera bort en motståndare genom ett mer taktiskt tänkande i utförandet på isen.

Lyckligtvis lyckades laget ta sig samman på ett föredömligt sätt och sätta enorm press mot Almtuna efter deras 2-0 mål. Något som resulterade i en reducering till 1-2 av ingen mindre än Mikael Fryklund! Fryklund som fick hoppa in på isen pga  att Marcus Jonsson dragit på sig en 2+10 för tackling mot huvud.

Efter reducering reste sig laget än mer och visade prov på en fantastisk vilja och hög moral. Det var inte alltid så vackert och genomtänkt men till sist ändå vägvinnande. Almtuna var inte ofarliga när de då och då stack upp i några anfall men andra perioden handlade mest om spel mot ett mål - Almtunas!

Den tredje perioden fortsatte på samma sätt. Spel mot Almtunas mål och trycket bara ökade. 

Först lyckades Rasmus Bengtsson transportera pucken, med bra fart, runt försvarande Almtunaspelare och ur rätt dålig vinkel trycka in 2-2! Underbart att den stundom kritiserade backen fick sätta ännu en strut.

Bara en kort stund senare, i en något tilltrasslade situation vid Almtunas mål, lyckades Luca Caputi trycka in pucken via(!) målvaktens skridsko och in i mål. 3-2 och glädjen visste inga gränser både på isen och läktaren. Tänk att ett ledningsmål kan betyda så mycket mot ett lag som vi förväntas vinna ganska enkelt mot. Själv tycker jag spelarnas reaktion vittnar om deras vilja att prestera inför sin hemmapublik. Stort!

Efter det kändes matchen avgjord till vår fördel. Visst, bara ett mål upp men Almtunas spelare såg just då både trötta och slokörade ut. De hade fram till nu kämpat heroiskt och ansåg sig säkert värda poäng i denna match. Men, de skulle få jubla en gång till, denna match. När det var någon minut kvar plockades målvakten ut och Almtuna chansade med spel sex man mot fem. Kanske skipades det någon form av moralisk rättvisa då de lyckades skicka in pucken till 3-3?

Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle känna när AIS kvitterade. Med tanke på matchutvecklingen var jag först inställd på förlust och noll poäng. Plötsligt hade vi tre poäng som i en liten ask. Tre poäng som sedan blev en poäng! Rörigt värre, minsann. Dock kände jag mig stoiskt lugn inför avgörandet då jag kallt räknade med straffläggning. Där skulle vi vinna, enkelt!

Nu blev det inte så. Istället klev en högst otippad matchvinnare fram i form av Per Helmersson som dunkade in segermålet via ett slagskott från blålinjen. Spelaren som skapade läget var Mattias Brommé som ångade in ensam i anfallszon mot tre Almtunaspelare, höll i pucken föredömligt, gjorde en frånvändning och skickade puck tillbaka upp mot blålinjen och fortsatte sedan för att skymma målvakten. Först trodde vi alla att det var Brommé som styrde in pucken med tanke på hans glädjesprång efter målet. Så var inte fallet utan han fick nöja sig med en assist:)


Om jag ska försöka summera matchen så vill jag framförallt lyfta fram LAGET denna kväll. Återigen visade man prov på en härlig moral då man lyckades vända ett hotande underläge till seger. Även om motståndet denna gång inte tillhörde toppskiktet av lagen i serien så förtar det inte arbetsinsatsen. Förhoppningsvis inser alla att det finns inga lag man kan vinna mot genom att "åka på en skridsko". Tror Fagervall själv i ett tidigt stadium denna säsong sa att "det finns inget lag som vi kommer tokdominera mot" i årets Hockeyallsvenska. Så sant som det var sagt!

Krossa Timrå!