Åttonde raka...

Timrå - Västerås 1-3

Just så är det. Åtta raka matcher utan förlust under ordinarie tid. Gulsvart tuffar på. Väljer att citera MrMadhawk: " Det är inte speciellt underhållande eller ens roligt att se när Västerås spelar, men de vinner, och det är ju det som räknas!" 

Tror säkert han är lite bitter, helt enkelt. För visst är det så. Man vill gärna se sitt lag spela kreativt, underhållande och publikfriande men i slutänden är det segrarna som räknas. Och segrar gör vi ju. Hela tiden. Som Johan Thalberg konstaterade i sitt senaste inlägg: " Det är tjugofem(25) dagar sedan vi senast förlorade en match!"

- Gulsvart har blivit en vinstmaskin. En bulldozer som bara nöter ned, plattar till, och åker hem med poängen. 

Matchen mot Timrå var ett utmärkt exempel på hur Gulsvart uppträder på scenen för tillfället. De första två perioderna var, snällt sagt, inte explosiva ur ett gulsvart perspektiv. Snarare var det lite sirapsvarning över spelarnas agerande. Åtminstone kändes det så framför TV-apparaten. Kommentatorerna, däremot, tyckte det var en bra hockeymatch mellan två lag som slog vakt om sin defensiv. Och så kanske det var. Men det blir inte speciellt festligt om två lag bara bevakar varandra. Som tur var(!) gjorde Timrå 1-0 i slutet av andra perioden och väckte då upp Västerås stolta iskrigare. Eller väckte och väckte! Även inledningen av den sista perioden såg avvaktande ut. Timrå ville hemskt gärna värna sina poäng och började spela mer avvaktande än tidigare. Hur det nu var möjligt?

Gulsvarts agerande inledningsvis i tredje perioden skvallrade inte heller om någon forcering att tala om. Men, se, allt var tydligen planerat in i minsta detalj av Hellas och Fagervall. Matchplanen var att vänta till sista tio minuterna och då sätta in stöten!

När vi närmade oss mitten av perioden satte Gulsvart fart, ordentligt, vilket helt överraskade Timrå. Ett smart nedlägg i sargen, Stefan Legein ångade ned, plockade upp pucken, skickade in den framför mål men den först anstormande VIK:aren missade vilket öppnade upp för Rasmus Bengtsson som behärskat tryckte in 1-1 bakom duktige Mika Norja  Se där ja, mål andra matchen i rad! En härlig vana...

Efter denna chockartade aktion av Gulsvart insåg Timrå faran på taket och försökte självklart gå till offensiv igen. Något som gick så där. Någon halvchans men i övrigt rätt magert. Istället kunde unge Mattias Brommé snappa upp pucken innanför anfallande blå och jaga iväg mot Timrås mål. Detta förhindrades bryskt av en Timråback vilket resulterade i straffslag för oss. Och vem stegar in på isen om inte Jeremy Williams! Självklart gjorde han mål. Vad annars? Helt underbart att ha den spetskompetensens i laget. Hastigt och lustigt hade laget vänt ett hotande nederlag till ett 2-1 överläge. Skulle Gulsvart hålla undan denna gång eller skulle det bli som mot Almtuna senast?

Svaret kom knappt en minut senare då Timrå slarvade bort pucken i vår zon och bjöd på en spelvändning där Kenndal McArdle drog iväg så det skvätte om rören. Väl framme vid Timrås mål spelade han in pucken mot Kenneth "Bacon" Bergkvist som kom fint på andra stolpen. Pucken i mål, 3-1, och McArdle fick målet? Hur det gick till förtäljer inte historien. Men, skit samma. Mål och matchen avgjord till vår fördel.

Hur ska man då summera denna match. Den åttonde i ordningen som Gulsvart vägrar förlora? Jag vet banne mig inte. Stundom uppträder laget med en pondus som är respektingivande. Det syns att spelarna är trygga i sitt spel på isen. Så trygga att det ibland tar sig uttryck i ett ganska långsamt agerande. Fanns en tendens att våra backar tog det så lugnt stundtals att de fastnade i egen zon. Ska jag vara ärlig såg vår defensiv riktigt "stapplig" ut periodvis under matchen. Många spelare stod på hälarna. Fastfrusna i isen, typ. Men, återigen, kanske det var en illusion. TV-bilder förmedlar ofta ett annat intryck än när man själv är på plats. Märkligt nog.

Ska man vara kritiskt mot någon spelare så kan man peka på Christoffer Björklund. Hans agerande vi Timrås 1-0 var inte övertygande. Där ser man vådan av att vara lite kort i rocken, så att säga. När Christoffer inte använder sin fina skridskoåkning, blir stillastående, då är han ett lätt offer för stora och tunga forwards. Men han var inte ensam bland backar denna kväll att agera lite tvehågset. Dock blev utfallet på hans passiva ingripande mer påtagligt. 

Men, varför klaga? Vi vinner trots att vi inte spelar speciellt bra. Eller också spelade vi enligt en matchplan, och då var det bra, på något sätt.

Nu siktar vi in oss på nästa uppgift: BIK Karlskoga

1-0 Nils Bergström 3 (Hult 6) 39:24

1-1 Rasmus Bengtsson 3 (Legein 1) 49:49

1-2 Jeremy Williams 14 (straff) 57:41

1-3 Kenndal McArdle 3 (Caputi 13) 58:15

Skott: 27 – 25

- Läs gärna eminente Jimmy Hamrins blogg om matchen!