Västerås - Djurgården 0-5
Så kom då dippen. Dippen i dippsåsen. Det var som en Julafton där en dyngfull tomte förgäves försökte styra sina renar mot rätt hus, skorsten, och förväntansfulla barn. En vinglig färd utan egentligt mål, mening och sikte. Djurgårdarna var fyllda av energi, spelglädje, och anfallslusta medan våra Gulsvarta hjältar hade fullt sjå att ta sig fram och tillbaka till avbytarbåset. Hade de månne redan tullat på Jul-glöggen?
De första tio minuterna inleddes under bifallen tystnad från läktarhåll. En härlig manifestation mot SHL:s stolligheter. Rädda svensk ishockey! Trams! Det enda de vill rädda är sina egna skinn. De håller på att krypa ur skinnet av ångest då de insett att publiken inte längre köper deras koncept. Popcorn och pappersklappor kanske inte är den rätta vägen att locka publiken tillbaka till arenorna. Vad sägs om att spela lite underhållande ishockey. Ett litet tips bara...
Att Djurgården i sina bästa stunder kan spela riktigt bra ishockey, det visste jag sedan tidigare. Har trots allt sett dem spela många matcher denna säsong. De har ett bra lag, en bra trupp, och kommer säkerligen vara med i kampen om direktplatserna till kvalserien. Väljer man då, som Gulsvart gjorde denna afton, att bara ställa ut skridskorna på isen, då får man däng, torsk, och därefter bära skämskudde fram till Julafton.
- Här finns dock en förklaring till lagets, minst sagt, klena uppträdande i gårdagens match - VLT
Med andra ord, och med facit i hand, så kanske spelarna gjorde precis vad de förmådde i gårdagens match. Då jag av naturen alltid är storsint, förstående och beredd att vända andra kinden till accepterar jag kollapsen och lämnar den genast bakom mig. Snabbt glömd och gömd. I min värld har vi aldrig någonsin torskat mot Djurgårdens IF med 0-5. Vad jag vet, och minns, var den sista matchen innan juluppehållet den härliga segern mot Björklöven borta med 5-2.
- Plötsligt känns det betydligt mer angenämt att invänta Tomten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar