9 augusti 2014

Leksand - Västerås 2-2

VLT:s utsände redigerar inlägg till tidning och Webb.

Hallen är tom sedan länge.
Klockan är närmare 23:00.

Allt för att Du som läsare ska få tillgång
till information så snabbt som möjligt.


Så har vi då spelat den första träningsmatchen för säsongen. Motståndare Leksand. Som brukligt på försäsongen numera. Matcher som genom åren haft skiftande karaktär. Ibland hyggligt välspelade andra gånger mest hugg och slag, om man ska överdriva.

Då jag själv haft möjlighet att följa väldigt många av lagets isträningar de senaste två veckorna var det särskilt spännande att se denna första match. Kunde de spelare som visat gott gry under träning ta med sig detta till match? Det är inte alls självklart, nämligen, att spelare som briljerar under träning får ut samma förmågor i match. Glädjande nog blev det som jag hoppades. Spelare som under träningar visat att de verkligen vill vara med och leda laget denna säsong gjorde mycket bra insatser i Tegera Arena. Lovande.

Under träning har tex Nick Angell, Dustin Johner, Johan Jonsson, Mikael Fryklund stuckit ut lite mer än andra. Framför allt Fryklund som sett ruskigt taggad ut på träningarna. Extra kul då att Fryklund och Jonsson gick in i matchen mot Leksand och fortsatte att leverera som om det vore ett träningspass. 

Minst lika roligt var att alla spelare som gick på is i matchen mot Leksand tydligt visade att de inte hade den minsta respekt för motståndet. Självklart ska man ha respekt för sin motståndare men respekten får inte förlama. 

För mig som följde alla försäsongsmatcher förra hösten(undantaget matchen mot AIK) var det en markant skillnad på hur Gulsvart uppträdde på isen. Det finns en gammal och sliten regel som säger att "som du tränar så spelar du". Och visst stämde detta. 

Jag har under flera ispass sett hur laget envetet tränat på att ta sig ur egen zon på ett effektivt sätt för att sedan hitta vägar in i offensiv zon. Det har funnits en uttalad tanke om att vårda puck, att hålla i, att söka blad, för att därigenom bryta igenom motståndarens försvar. Man har tränat inspel i anfallszon med puckkontroll eller genom att dumpa. Man har jobbat med tydlighet. Att spelarna på isen genom sitt agerande vägleder varandra. 

Extra roligt då att se hur spelarna i matchsituation, mot riktigt bra motstånd, lyckades följa sin spelidé från alla de träningstimmar som föregått denna match. I mina ögon finns det en tydlig skillnad i hur laget spelar nu mot samma tid föregående säsong. Den stora skillnaden är att man värnar mer om puckkontroll inom laget. Tempo i en match skapas inte av att spelare åker fort som fan över isen. Nej, tempo skapas genom att passningar sitter på bladet på spelare som i fart kan ta emot och agera. Sitter passet på bladet får mottagaren lite extra tid för nästa moment. Sitter passet på vaden, i ryggen, bakom, eller en bit framför, försvinner snabbt möjligheten att bibehålla momentet, farten, tempot.

Jag såg många exempel under matchen där spelarna gjorde exakt som det var tänkt utifrån hur de tränat. En sådan sak måste glädja vilken tränare som helst. Det är nog sådant som i efterhand brukar kallas för "de svar som tränaren ville ha". Enkelt uttryckt vill en tränare under match se hur en tänkt spelidé kan tänkas fungera. Om spelare då följer den uppgjorda planen, följer taktiken, så kan tränaren dra någon form av slutsats. Om spelarna däremot, under match, plötsligt väljer helt andra vägar än de av tränaren önskade, ja då blir det knepigare för alla inblandade.

Vad var det då som skiljde denna match från föregående höst då vi mötte Leksand i Hedemora?
- Vi var minst lika skickliga som våra motståndare  i vårt passningspel. 
- Vi visade vid flera tillfällen förmågan att hantera puck i egen zon och kunde på ett konstruktivt sätt spela oss ut i mittzon - med god puckkontroll! 
- Vi gjorde förvånansvärt få misstag, över hela isen.

För att summera mina tankar och reflektioner på ett kortfattat sätt: 
- Hurra, vi har en tydlig spelidé!
- Hurra, vi har början till en fungerande offensiv!
- Hurra, vår defensiv stod emot ett SHL-lag!


Naturligtvis kommer det hända en del fram till seriepremiären. Redan i nästa match den 13/8 då vi möter Karlskoga kan saker ställas på ända. Det som fungerade nu kan falla platt då. Så är det när det gäller försäsong och träningsmatcher. Det man önskar, både som supporter och tränare, är att laget steg för steg, spelare för spelare, blir allt mer trygga i sina respektive roller och positioner. Ingen kräver att laget ska vara färdigt till seriepremiären. Att spelet ska sitta. Men det jag förväntar mig är att en god grund, med goda vanor, är lagd. Att laget, spelarna, tränarna, funnit en slags trygghet att utgå i från i det fortsatta strävandet efter att skapa den ultimata lagmaskinen.


För övrigt vidhåller jag att Martin Filander kommer bli en rejäl vinstlott för hela föreningen denna säsong. Sanna mina ord. Självklart i samarbete med Hellas och Mitell.

Nu kanske någon undrar hur det gick för Conny Strömberg i denna match, egentligen? Det gick inte så bra som Conny själv hade förväntat sig, kan jag säga. Däremot tycker jag inte att vi supportrar längre ska hysa någon oro över att han inte ska "hänga med" på isen. För det gör han. Han hänger med. Och spelsugen är han som aldrig förr. Och viljan att skapa, producera och leverera, finns kvar. Som alltid. Conny är inte bara en profil, en lirare, han är även en tjurig och envis jävel, helt enkelt. Det som ännu saknas är samspelet med andra spelare på isen. Både i spelet fem mot fem och i powerplay. När Conny håller i och håller i, så väntar och förväntar han sig, att övriga spelare ska röra sig, hitta ytor. Då, och först då, kan han hitta fram med sina oftast geniala öppnande passningar. Det mina damer och herrar kommer ta sin tid innan det klaffar fullt ut...


Och Broc Little, f´låt, Montpetit då? Tja, långa stunder var den gode Broc rätt vilsen ute på isen. Kom ofta fel i åkningen, tajmningen. När han väl kom rätt blev det bestå bättre. Då bara visslade det till mellan Leksands backar och pucken hängde i nät bakom Gistedt! Här kommer det också krävas några matcher innan Broc hittar rätt. Men, här finns det skills, sanna mina ord. 


Så, väljer att stoppa här. Finns massor av saker man skulle kunna skriva om, fler spelare att lyfta fram, men det tar vi efter nästa match!


Sist men inte minst, Mårtensson! Höll på att glömma. Jodå. Han presenterade sig snabbt i matchen. Redan i ett av sina första byten visade han upp sig för en jublande hemmapublik. En rejäl tackling så det gungade i hela Tegera Arena fick stort bifall från läktaren. Allt är som vanligt, med andra ord. Viktor höll sig även på isen när hans formation hängde in 1-0. Att Viktor är populär redan nu bevisades av att hemmaklacken redan sjunger en ramsa om honom...

Hade förmånen att få prata med Tommy Salo under en periodpaus. Ställde då den självklara frågan om "varför i hela världen han värvat Mårtensson". Tommy svarade att "jag har alltid tyckt att Mårtensson är bra". Mer var det inte med det. Så enkelt kan det vara. Dessutom sa Salo att "Mårtensson har varit riktigt bra hos oss och jag är nöjd" Kul att Salo har samma oerhörda insikt i en spelares kvaliteter. Jag har alltid, med en dåres envishet, hävdat att Mårtensson är så mycket mer än bara en "buse" eller en "tacklingsmaskin". Vänta bara och se...




Väl mött.....











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar