Heja Sverige!

I vanlig ordning smyger Tre Kronor fram i filttofflor och är nu framme i en kvartsfinal. På vägen dit har de blivit hyllade, ifrågasatta, förlöjligade, hånade för att slutligen nå ett tillstånd som kan kallas - respekt. Respekt över att Tre Kronor, med en medioker laguppställning, lyckas med det som är viktigast. De lyckas nämligen spela som ett LAG!

Det är inte mycket finess, eller lir, vackra passningar, tjusiga dragningar. Nej, istället bjuds vi på stabilt och kontrollerat spel. Så typiskt för svensk lagidrott att man nästan - kräks! Jag, så är det. Jag har fortfarande svårt att hålla ut och se en hel match med dagens Tre Kronor. Det är som att se om samma film om och om igen. Det händer inte mycket mer än vad som verkligen behövs för att handlingen ska framgå. Trist, tråkigt och stereotypt, men, rasande effektivt, kan man sammanfatta Tre Kronors spel.

Jämfär med Ryssland. Ojojojojoj! Där händer inget långa stunder, för att sedan blixtra till, och allt händer på en gång. Det är tempoväxlingar, dragningar, krosspassningar, stenhårda skott, överlämningar och allt i en rasande fart med full kontroll. Man vet inte från byte till byte vad som ska hända! Klart högre underhållningsvärde.

Att jämföra Sverige och Ryssland sätt att utöva denna sport är som att jämföra en huggkubbe med en dansös!

Bara därför kommer säkert Tre Kronor ta sig till final och där vinna med 2-1. Men även om detta sker är jag rätt säker på att det publiken INTE kommer att minnas Sveriges kretaivitet...

Sverige i ishockey är som fotbollens Tyskland...