Heja Sverige #2

Så är det då dags för semifinal i årets ishockey(gäsp)VM. Har förgävas försökt hitta tillbaka till den känsla som en gång fanns inför Tre Kronors framträdande i Tv-rutan men hittar inte fram. Fortfarande känns det så där irriterande lagom. Upptäckte till min förvåning att jag satt och hoppades att danskarna skulle göra mål för att på så sätt skapa lite nerv i rutan. Ärligt talat hade jag inte gått i graven om danskarna vunnit. Så illa är det ställt med min passion för vårt "älskade" landslag.

Ännu har jag inte drabbats av några större känslostormar av att följa nästa alla matcher som spelats. Inte ens när finnarna mötte tjeckien kändes det någon nerv. Vem bryr sig, ungefär, kändes det. Vem bryr sig vilka vi får möta i en semifinal. Illa, illa, att man inte kan mobilisera åtmintstone ett uns av förväntningar eller känslor.

Varför känner jag mig så himla blase, avslagen, ointresserad egentligen? Fan vet.

Drar mig till minnes en resa till Hovet på sent 70-tal. En träningsmatch inför VM. Sverige mötte Ryssland. Oj vad jag längtade och trängtade efter den matchen. Att få resa upp till huvudstaden och bevittna ett Tre Kronor där varje spelare var stora hjältar och kändisar. Som liten palt hade man samlarkort med spelare som fortfarande lirade med i laget! Man visste allt om alla spelare. För att inte tala om Ryssarna! Jösses Amalia vilka lirare de hade. Upplevelsen var intensiv, svindlande, hänförande och total. Ett minne för livet att bära med sig och vårda ömt. Värt varenda öre och dubbelt därtill. Man var alldeles salig inför, under och efter matchen.

Kan det bero på inflation att man inte längre känner på samma sätt. På den tiden spelades ett fåtal landskamper varje år. Det var någon enstaka träningsmatch innan VM. Idag spelas så många turneringar och träningsmatcher att kvantitet får gå före kvalitet. Mångfald har blivit enfald - typ. När väl VM startar känns det som om säsongen redan är slut - typ.

Exempel: Inför turneringen Sweden Hockey Games, var vi(fru och dotter) och såg en match. I ABB Arena mötte Sverige Slovakien. Ett oinspirerat Tre Kronor spelade som en "påse nötter" och fick stryk med 1- 4. Några dagar senare reste vi upp till Stockholm, och Globen, för att avnjuta(!) den avslutande matchen i turneringen. Där mötte vi Finland. Ett fullsatt Globen fick bevittna en otroligt usel match mellan två lag som spelade så dåligt att det var skamligt! När vi åkte hem kände vi alla bara en stor besvikelse. Min dotter, som är ett stor fan, var förbannad och arg över att vi bränt så mycket pengar på "en sådan skitmatch"! Aldrig mer, var hennes slutkommentar...

- Det kan inte vara rätt och riktigt att matcher i ett ishockey-Vm ska behöva konkurrera med grill-os och baden-badenstolar...