Så är då äntligen ishockey-Vm över för denna gång. Symptomatiskt för hela denna turnering så vann självklart inte det överlägset bästa laget den viktigaste matchen. Istället blev det Tjeckien som på sedvanligt sätt spelade sin typ av ishockey som kan reta gallfeber på en sann idrottsvän. Deras förmåga att förstärka alla situationer till sin egen fördel i närkamper kan få en annan att gå i spinn. Finns det en annan typ av graviation i Tjeckien? Man kan ju undra då de faller oerhört lätt vid kroppskontakt. Tjecker i ishockey påminner väldigt mycket om italienska fotbollsspelare. Samma problem med balansorganet - tydligen!
Sverige vann över Tyskland och blir nu behängda med en bronsmedalj. Det ser fint ut i statistiken men i övrigt var det inte mycket att hurra för. Den spelare som jag kommer minnas mest är Niklas Persson. Han var den överlägset bäste svenske spelaren genom hela turneringen. Tony Mårtensson! Vilket nummer hade han? Leksandsbacken OEL var stundtals lysande. Och till sist denne Omark. Vad trött man blev på hans "ståhockey" bakom målet. Att han fick med sig utvisningar ibland är mycket märkligt. Sannerligen om det inte är han som ska bli utvisad då han medvetet trycker in motståndarbackar i målvaktsburen. Man satt bara och hoppades på att någon skulle "proppa honom" när han stod och fjantade sig bakom målet. Spela hockey som en riktig man - för böveln!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar