Viktig, viktigare, viktigast - segra eller dö!

Fish i duschen efter kvällens match!

Almtuna borta!

Varje match framgent kommer kunna rubriceras som viktig. Eller jätte-viktig. Eller jätte-jätte-viktig. Eller viktigast någonsin, typ. Det kommer inte bli lätt att vara rubriksättare i VLT de kommande omgångarna av HockeyAllsvenskan. Gäller att spara på adjektiven så de räcker till. Det kan bli en väldigt lång resa. En resa fylld av avgörande, betydelsefulla, matcher. På samma sätt får vi nog vara lite sparsamma med superlativen när en liten framgång uppnås. En seger är bra men långt ifrån tillräckligt för att räta upp det som redan krokigt blivit. 

Vi får inte tappa kontakten

Tabelläget är redan idag aningen ansträngt. Inte hopplöst. Frågan är dock hur långt vi kan komma efter innan vi helt tappar möjligheten. Jämför gärna med löpare som springer maraton. Lite så är det för oss nu. Vi har tappat kontakten med tätgruppen. Vi har tappat kontakten med den stora klungan. Vi springer lite för oss själva en bit bakom. Ser bara en massa ryggar som guppar, vajar, vid horisonten. Så länge vi, laget, har visuell kontakt med de framför oss finns hoppet. Men när vi inte längre har några ryggar att följa, då kommer det bli tungt. Väldigt tungt. Med andra ord får vi inte tappa mer. Vi måste ha några ryggar att gå på. Om inte är risken uppenbar att spelarna, laget, rent mentalt går in i väggen. Ger upp. Naturligtvis kommer ingen någonsin erkänna detta, men, vi kommer se det på deras uppträdande på isen. Den rätta glöden, kampviljan, kommer endast finnas där sporadiskt. Om ens det!

Det blev inte som det var tänkt

Utifrån dessa mina positiva(!) tankegångar innebär kvällens match att vi, laget, måste haka på. Haka på de fåtal ryggar som ännu känns nåbara. Inför säsongen var jag fullt medveten om att det värsta kunde hända. Att vi skulle hamna pyrt till. Att laget skulle få kämpa mot demonerna i form av negativ kval. Trots det hoppades jag att det skulle bli som vår sportchef önskade. Att ett lag bestående av många unga spelare skulle prestera personbästa. Att de skulle överträffa både sig själva och alla andras förväntningar. Med facit i hand ser vi med all tydlighet att det inte blev som det var tänkt.

- Varför det blev som det blivit finns säkert många som tycker sig veta. Oavsett orsak lever vi nu i den verklighet som tabellen påvisar. Vi ligger sist. Sist!

Med tanke på vår dystra historik när det gäller matcher i Uppsala mot Almtuna känns det aningen tungt. Inte hopplöst, men tungt. En liten tröst är att titta på lagens formkurva inför kvällens match:

Västerås  - Mora IK 2-4

Karlskoga - Västerås  6-3

Västerås - Modo  3-1

Björklöven - Västerås  5-4

Västerås HK - Södertälje 1-2 s

IK Pantern - Almtuna  4-2

Modo - Almtuna 3-2

Västervik - Almtuna  3-2 sd

Almtuna  - Timrå  3-1

Almtuna  - Vita Hästen 1-3

Västerås

Antal gjorda mål: 13

Antal insläppta: 18

Poäng: 4

Almtuna

Antal gjorda mål: 10

Antal insläppta: 14

Poäng: 4

Man kan enkelt uttrycka det så att båda lagen har haft sviktande form den senaste tiden. Almtuna gav som bekant sin tränare(Niklas Eriksson) stora foten för en tid sedan men det har ännu inte gett sportsligt resultat. Eller så har det, det. Fast i negativ riktning.

Som vanligt kommer mycket, eller kanske allt, hänga på hur vi själv tar oss an uppgiften. Sett över säsong har vi väldigt ofta sett vilsna och bortkomna ut inledningsvis i våra bortamatcher.  Lite som om vi avvaktat och väntat in vad vår motståndare haft för avsikt. Det är ju dumt. Det begriper alla att de motståndare vi möter har exakt samma agenda. De vill ta kommandot på hemmaplan och få det berömde momentumet. Då jag nu så vänligt avslöjat den lilla detaljen är det bara att gå in och köra. Från första nedsläpp. Enklare än så kan det inte bli!

Mot seger!