17 januari 2016

Tillståndet, förväntningarna, framtiden...

Johan Fägerblad



Har tagit del av VIK Fan Centralens inlägg idag. Det Micke skriver speglar några saker på ett bra sätt. Besvikelse, ilska, och oro. I samma andetag. I grunden handlar det om att han, liksom jag, och tusenden andra, vurmar för vår förening. Den är vårt gemensamma skötebarn. Någon som vi vill ska utvecklas, blomma ut, skänka oss glädje. Göra oss stolta. Vi vill alla bli en del av denna utveckling på olika sätt. Vi vill alla försöka bidra. Vi väljer dock olika uttryckssätt, ibland. Somliga skriker ut sin ilska, andra dukar under av egna förväntningar, andra skriver på sociala medier. Gemensamt för oss alla är att vi vill föreningens bästa även om vi emellanåt uttrycker oss både plumpt, ogenomtänkt, och elakt. 

Denna säsong tycks ställa utomordentliga krav på mig som supporter. Något utöver det vanliga. Ärligt talat har jag sällan tidigare känt sådana emotionella svängningar i mitt supporterskap. Varför? Jag ska försöka förklara hur jag tänker, resonerar, fungerar i den situation som vi nu befinner oss i. 


Sedan säsongen 07/08, då vi för första gången nådde spel i Kvalserien, har jag väntat på den sportsliga fullträffen som skulle föra föreningen upp till den sista nivån. SHL. Där och då gick föreningen ut med agendan "lite bättre, var säsong". Målsättningen var att laget skulle stå lite bättre rustat till nästa gång. Ta lite fler poäng, vara lite vassare, komma lite närmare. Idag skriver vi säsongen 15/16 och min spontana, omedelbara, känsla är att vi står kvar på exakt samma ruta som säsongen 07/08!


Nu kanske någon tycker att jag är orättvis i min beskrivning av föreningens sportsliga utveckling de senast nio åren, men faktum är att det är precis så jag känner! Känslor är sällan grundade på statistik eller faktiska omständigheter. Känslor är mycket starkare än så. Känslor är rent utav blinda för de faktiska omständigheter som försöker redovisas. Känslor är det som skapar passion för ett lag och lockar åskådare till läktaren. Känslor är inte bara av ondo. Varje föreningen måste ta hänsyn till dessa känslor och göra dessa till sina bundsförvanter. Inte gömma sig, blunda för, eller negligera. 


När jag pratar med många gamla ihärdiga supportrar till vår älskade förening ser jag lidandet i deras ögon, känner lidandet i deras formuleringar, ser lidandet i deras kroppsspråk. Ett lidande som allt mer tenderar att gå mot uppgivenhet. Det enda som bromsar till att dessa personer slutgiltigheten kastar in handduken, ger upp, är känslorna, passionen för föreningen. 


Om vi för ett ögonblick stannar upp och betänker det jag redovisar så vill jag summera på följande sätt: - Det finns många, väldigt många, passionerade supportrar till Västerås som hyser oerhört starka känslor för sitt lag, men, som ständigt känt sig "pissade på" när säsongen summeras


Jag vill påstå att passionen till föreningen är närmast oproportionerlig i relation till den möjlighet klubben har att infria våra förväntningar. Vi talar helt enkelt om ett systemfel! Det föreningen lyckats med, de senaste nio åren, är att ständigt invagga sina supportrar i en falsk tro. En tro om att den här gången, den här säsongen, kommer vi äntligen lyckas! Nu ska ingen förledas tro att ansvariga inom föreningen medvetet försökt föra någon bakom ljuset. Istället vill jag påstå att man i sin iver att tillfredsställa sina supportrar mer gått i egen fälla. Ledare har själva blivit allt för hänryckta i sina uppdrag och därmed tappat fotfästet i den sportsliga verklighet vi alla lever i. De har helt enkelt, i sin godhet, försökt leverera det vi efterfrågat, sportslig framgång, trots att förutsättningarna varit ytterst blygsamma. Systemfel!


- Med detta som en liten bakgrund är det inte svårt att förstå den frustration som jag känner, som de flesta andra känner, i denna stund. Dagens sportsliga tillstånd, med ett lag som står och stampar på samma ruta sedan omgång 14, framkallar och förstärker alla de dåliga erfarenheter vi supportrar genomlevt sedan säsongen 07/08. 


I det inlägg som jag tidigare hänvisat till i (VIK Fan Central) belyser Micke en sida av myntet. En nog så viktig sida. Visst är det spännande med importer men någonstans känner jag att vår förening tappat fotfästet. Idag räknar vi in tio(10) importspelare i truppen. I mina ögon ungefär fem för många. Detta sagt utan hänsyn till ekonomiska aspekter. Säsong efter säsong ser vi hur spelare utvecklas, lyckas,  och försvinner. Eller misslyckas och, försvinner. Väldigt få blir kvar och bidrar till identitet eller långsiktighet. Här finns att göra. Här kan föreningen påbörja ett förändringsarbete. Och det för mig osökt in på nästa spörsmål, framtiden...


Framtiden är ett besvärligt tillstånd. Framtiden kan vi bara sia om. Vi vet ingenting. Det skapar ofta obehag. Ett sätt att undanröja känslan av obehag, eller oro, är att i nutid, den tid som är nu, agera för att framtiden ska bli mer som den vi önskar oss. Ur det perspektivet känner jag mig mer tillfreds, andas mer optimismen, känner större tilltro. Nu tänker jag inte på den omedelbara framtiden som innebär match på tisdag. Nej, jag tänker på nästa säsong, och nästa, och nästa. Varje steg vi nu tar, från just nu, kommer på olika sätt inverka och påverka på denna framtid. 


Med vår nya klubbchef, Johan Fägerblad, vid rodret känner jag tilltro. Johan har ingen avundsvärd uppgift. Släcka ständiga bränder men samtidigt förhindra nya brandhärdar att uppstå. När väl bränderna är släckta får han inte förglömma det eftersläckningsarbete som måste vidtas. Johan måste med andra ord arbeta med dåtid(all gammal skit), nutid(dagens elände) och vår framtid(det som händer i morgon och nästa säsong). Kort sagt får Johan i dagarna klä skott för allt, och lite till. Och vet ni vad? Jag är övertygad om att han är exakt rätt man på rätt plats för att hantera allt detta. Det ger mig framtidstro.

Att entlediga Niklas Johansson från sin roll som sportchef ser jag som ett tydligt bevis för att föreningen har för avsikt att sadla om. De är definitivt inte blinda för det som skett, det är inte döva för den opinion som finns. De är redo att kavla upp ärmarna och göra sitt.

Även Johan Thalberg har uttryckt väldigt kloka tankar och åsikter i detta ämne. Ta gärna del av hans inlägg där han torgför det förändringsarbete som han anser nödvändigt för föreningen. Här kan du läsa Johans inlägg...


Som en enkel supporter mår jag just nu pyton. Det smakar illa. Det luktar skit. Det stinker unken raggsocka. Ett tillstånd jag säkerligen delar med många. Men ge upp, aldrig. Däremot tillåter jag mig själv friheten att avgå när det passar...

Ha det gott...


7 kommentarer:

  1. Spot on, GurkOlle!

    Det är himmel och helvete att supporta vårat gulsvarta gäng, alltid det senare när säsongerna summeras. Illusionen av att vi är störst och starkast på denna nivå gör fallet så mycket högre.

    // yellowblack

    SvaraRadera
    Svar
    1. Balansen. Det är balansen jag suktar efter. Ställa rimliga förväntningar. Från båda sidor. Det skapar mer förtroende över tid än ständiga misslyckanden. En svår balans.

      Radera
    2. Rimliga förväntningar kanske vi kan få till om vi inte värvar 30-talet nya spelare inom loppet av 1,5 år. Hinner inte utvärdera det vi faktiskt har betalat för innan det är dags för nästa "batch" med chansvärvningar. Jag hoppas att styrelsen värdesätter långsiktigheten från och med nu, då kan både ledare och supportrar leva i verkligheten varse sig vi vinner eller förlorar.

      // yellowblack

      Radera
  2. Kolla mitt inlägg jag skrev idag på måndagsmorgonen, GurkOlle...Håller du med?

    Mvh Vimmerbyarn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det jag inte lyfter fram i mitt inlägg är den faktiska utveckling föreningen haft organisatoriskt. Jag nämner inte heller den fantastiska ungdomsverksamhet som bedrivs. Eller det damlag som det satsas på. Det finns naturligtvis saker som blivit mycket bättre, men, föreningens sportsliga framgång mäts tyvärr mest i hur bra A-laget presterar. Det är utifrån detta jag reflekterar. Försöker beskriva "hur det känns".

      När det gäller "varför" föreningen valde att skicka ut NJ i kylan är nog svaret mer komplext än att det "bara" var sponsorer som tryckte på. Tiden får utvisa varför.

      Radera
  3. Kl 09.27 ska tilläggas. ...

    SvaraRadera
  4. Tack för ditt svar! =)

    SvaraRadera