Jag hade båt, men ingen sommar, men gav aldrig upp...

Skutan Gulsvart

Det finns stunder då solen aldrig tycks lysa. Så var det för mig under sommaren 2015. Som nybliven båtägare med ambitionen att kryssa runt bland kobbar och skär i Mälarens vackra arkipelag blev det istället mörka moln. Maj, juni och stora delar av juli bjöd mest på regn och rusk och den efterlängtade värmen lyste med sin frånvaro. Först i slutet av juli och augusti behagade sommaren äntligen infinna sig. Sent omsider, kan man säga. I sommarens elfte timme fick jag äntligen njuta frukterna av allt mitt slit med båten. En underbar känsla av tillfredsställelse. 

Lite på samma sätt är säsongen med mitt kära hockeylag. Säsongen började med lite vackert väder men allt eftersom övergick det till blytunga skyar med kyla, mörker och gråruggiga dagar. Stundtals fick man känslan av att solens strålar var på väg att bryta igenom men i nästa ögonblick var himlen åter täckt av regntunga moln. 

Hur hanterade då jag den långa tunga period då molnen hängde gråa och tunga, regnet strilade, och vinden slet i kapellet. Jo, jag gav aldrig upp tanken om att sommaren, värmen, solen en dag skulle förgylla min vardag som båtägare och slet därför varje dag för att iordningställa båten. Oavsett hur mycket det blåste, eller hur mycket det regnade, åkte jag ned till båten varje dag och lagade, målade, putsade, snickrade. Jag ångrade inte en sekund av den tid jag lagt ned den dag då solen, sommarn, äntligen gjorde sitt intåg. Då var jag redo att kasta loss och bara njuta. Och som jag njöt! Trots en miserabel inledning av sommaren blev avslutningen, hösten, en fantastisk upplevelse. När jag väl tog upp båten, i mitten av oktober, gjorde jag detta med den självklara känslan av en otroligt lyckad säsong...

Lite så försöker jag tänka mig att mitt lag, Gulsvart, resonerar i dagarna. Lite så hoppas jag att allt fler supportrar borde tänka. Lite så förutsätter jag att våra ledare i föreningen tänker. Oavsett läget idag måste alla fortsätta sträva mot att vara väl förberedda då sommaren kommer! Det går helt enkelt inte att ge upp!

Vår tränare, Martin Filander, som i dagarna är oerhört ifrågasatt måste givetvis, dagligen och stundligen, göra allt i sin makt för att skutan Gulsvart ska vara redo när värmen kommer. Alla spelare i laget, måste vid varje träning, slita arslet av sig i ambitionen av att vara fysiskt och mentalt rustade när solen åter börjar lysa. 

Och, vet ni vad? Jag är övertygad om att så är fallet. Jag är övertygad om att alla inblandade fortsatt tror det kan bli sommar! 

För er andra, som tydligen inte är beredda att jobba hårt även när prognosen är dyster, vet jag ingen råd. Tänker då på alla supportrar som redan tycks gett upp. Som redan nu lämnat "sin båt" väder för vind och istället köpt sig en utlandssemester. Man kunde önska att vi supportrar i lite större utsträckning kunde stå vid lagets sida även när det regnar som mest. Men, det är klart, det är mycket mysigare att delta när solen skiner och det är varmt och gott.

Jag är övertygad om att alla spelare, ledare, tränare i föreningen skulle uppskatta mer att få stöd än spott och spe, när motvinden är som störst.

- Man kan faktiskt kritiskt granska och ifrågasätta men samtidigt visa sitt stöd. Det är inget motsatsförhållande. Det är inte ens förbjudet...

Ha det gott!