Den obotliga supportern, och mammutar..

Nu jävlars ska vi fälla mammuten!

Jag är en sådan. Obotlig. En obotlig supporter. En sjukligt obotlig. Det är inte alltid av godo. Ibland vore det skönt att kunna vända ryggen till. Att bara gå vidare. Lämna allt det onda. Ta sig an något annat. Knyppla badbryggor, fila på en självbiografi, ansa en kilometerlång hagtornshäck, anmäla sig som dikestäckare i övre Norrland. 

Alternativ finns men har aldrig känts tillräckligt lockande. Nog har jag i stunder av djupaste depression försökt överge min passion men ständigt misslyckats. Att överge sitt älskade lag är som att sluta andas. Det fungerar en kort stund men sedan måste jag ha syre igen, ovillkorligen. Som en fisk på torra land kippar jag snart efter syre och sprattlar hjälplöst. På samma sätt som fisken vederkvickas av att komma tillbaka i sitt rätta element återhämtar jag mig själv. Mitt i trångmodet inser jag nämligen att det kommer en ny match. En ny chans. Likt fisken som återbördats till vattnet får jag ny energi, nytt syre, i vetskapen om att allt kan vända. Att nästa match kan bli vändpunkten. Och händer det inte i nästa match så kan det vända i nästa, eller nästa. Och går allt fullständigt åt pipan så kommer det med största sannolikt vända, nästa säsong!

- Obotlig, är bara förnamnet. Dum i huvudet, kanske ligger närmare sanningen!

I allt övrigt är jag en sansad och självständigt tänkande person som lär av misstag och kan skilja på brevlådor och elefanter. I allt utom när det gäller passionen till det egna laget. Då, när mitt lag går på is, slår passionen till och förblindar, fördunklar och fördummar....

Jag ska dock villigt erkänna att jag inte skäms ett dugg över dessa omständigheter. Snarare känner jag mig stolt. Stolt över att stå fast vid något så innerligt och envist, år efter år. Överlag anser jag att gemene man borde stå fast lite mer. Världen är så full av tappade sugar, kappvändare, vindflöjlar, att det räcker och blir över. Hur hade världen sett ut idag, egentligen, om folk gett upp redan i tidernas begynnelse! 

- Mammuten är för stor, vi kommer aldrig klara av att fälla den! Som tur var gav inte dessa förfäder till oss alla upp utan fann en väg att nedlägga även det största av bytesdjur. Det är jag tacksam för. Det borde alla vara jävligt tacksamma över. Om inte detta skett hade vi troligen inte haft tillgång till Internet och sociala medier idag. Och det, mina vänner, hade varit ett riktigt elände!

- Nu är det dags att vi samlar ihop oss och gemensamt ställer upp för vårt lag. Då jävlars kan vi fälla hur många mammutar vi önskar!

Over and ut!