Bestulna på framgång, igen...

Kanske en aning missvisande rubrik på detta inlägg men låt mig förklara. Gulsvarts insats mot Timrå under gårdagen var på många sätt ett lågvattenmärke, spelmässigt. Det sticker jag inte under stol med. Men, det jag syftar på är att när väl laget reste sig ur askan och gjorde en heroisk avslutning av matchen, då fick laget ändå ingen belöning. Genast var motflytet framme och hångrinade spelarna, truppen, laget, föreningen, supportrarna, publiken, sponsorerna rakt i ansiktet.

Jag tänker naturligtvis på det osannolika mål som avgör matchen. På något sätt en plågsam upprepning av skeendet i matchen mot Leksand. Ett avslut, ett skott, utan egentlig mening som denna gång styrs i mål, av egen back!.  Ett självmål(!) när laget så innerligt suktade efter en liten liten framgång. En ynka liten seger. En seger, visserligen bra två poäng, men ändå en seger. Något att bygga vidare på, ta med sig. 

Visst kan man vända på resonemanget och hävda att de fick skylla sig själva då de spelade som krattor de första femtiofem minuterna av matchen. Att de därmed inte ens var värda poäng, eller seger. Där håller jag dock inte med. Ok, de spelade som krattor, det är sant, men ett lag är alltid värda en framgång oavsett detta. Även om det ser ut som att alla spelare nyligen blivit stelopererade så finns en vilja hos varje aktör på isen att prestera. Den som tror annat tror fel. Med tanke på den senaste tidens motgångar är det faktiskt inte förvånande att laget uppträder precis som i gårdagens match. 

Även om vi nu bytt tränare är det inte bara att vrida om strömbrytaren och tro det ska bli ljust. Strömbrytaren må vara funktionell och duglig men laget, lampan, har trasiga glödtrådar. Där är problemet. Appelgren har ärvt ett lagbygge som har sina uppenbara brister, skavanker, skador samt massor av uselt självförtroende. 

- Av den anledningen hade en seger mot Timrå varit så oerhört betydelsefullt, oavsett hur segern tillkommit!

På olika forum toksågas nu spelare till höger och vänster. Själv kunde jag höra många besvikna åskådare skrika ut sin frustration från läktarplats. Jag ställer mig lite undrande till detta! Är det månne samma supportrar som för en kort tid sedan hävdade att med ny tränare skulle allt bli bra? Då skulle minsann alla spelare börja prestera som aldrig förr! 

Tänk om sanningen är en annan? Tänk om sanningen är den att laget från början var felbalanserat! Att fel spelare värvats! Att det aldrig funnits rimlig möjlighet för spelarna att fungera som ett kollektiv, en vinnande maskin! Om det är denna sanning som råder då är tränarens inverkan och påverkan sekundär. Jag säger inte att det är så, jag vill bara öppna upp för ett annat perspektiv. 

Oavsett vad eller vilket har jag i alla fall inte övergett tanken om en trevlig och spännande avslutning av denna säsong. Chansen till topp två var borta redan före jul. Chansen till playoff ligger öppen och inbjudande. Jag är 100% säker på att vi är med när det blir dags. 

De signaler jag hört från spelare i laget är tydliga: - De har INTE gett upp, någonting!

Nu vinner vi mot Björklöven....