Äpplet.......

Omröstning 16-01-13

Denna dag, den 16 januari, skrivs ännu ett nytt blad in i vår förenings historia. I båset till kvällens match mot anrika Leksand står nu Andreas Appelgren. En tränare som för några få år sedan dök upp som en frälsare för, Leksand! Lagsportens värld är förunderlig och föränderlig. Gårdagens sopor blir dagens middag, kan man lite slarvigt uttrycka det. Appelgren fick lämna Leksand som lite av en syndabock men kommer nu åter som vår frälsare. Han förväntas nu göra oss till ett nytt "Leksand". En märklig omständighet på sitt sätt men något vi ständigt ser upprepas. På några futtiga dagar ska nu Appelgren lösa alla de knutar som gjort vårt lag så sorgesamt ineffektivt. Är det rimligt? Har "Äpplet" detta magnifika trollspö att vifta med?

Naturligtvis har inte Appelgren något trollspö. Självklart kommer det ta minst några veckor(!) innan hans agenda kan börja råda fullt ut. Om ens då. Min stora förhoppning står till spelarna själva. Med all respekt för tränarbytet, det är fortfarande spelarna ute på isen som ska göra jobbet. I första hand måste alla spelare rannsaka sig själva och se till att göra rätt saker ute på isen. Till det behövs ingen tränare. De vet vad de måste göra. Finns inga hemligheter. Hårt och fokuserat arbete. Överallt, hela tiden. 

Den viktigaste uppgiften vår nye tränare har, den viktigaste rollen, är att genom klokt ledarskap varsamt leda trupperna. Han måste använda all sin rutin, sin fingertoppskänsla, till att säga rätt saker vid rätt tillfälle. Skapa lugn, inte kaos. Ingjuta mod, inte ångest. Det är på denna punkt jag inbillar mig Appelgren kan lyckas bättre än flyktade Filander. I allt övrigt när det gäller tränarrollen är de troligen likvärdiga. Den rutin och erfarenhet som saknades hos den ene finns mer hos den andre. Det är med andra ord "den nya rösten" jag förlitar mig på mest initialt. Längre fram, om några veckor, förväntar jag mig andra förändringar. 

Appelgrens uppgift är inte avundsvärd på något sätt. Han måste å ena sidan leva upp till närmast hysteriska förväntningar, till varje match, samtidigt som han förväntas arbeta mer långsiktigt. Vi supportrar kommer kräva omedelbara resultat, annat är inte att vänta. Blir det torsk redan idag mot Leksand kommer det genast börja muttras. Sanna mina ord. Man känner sina löss, om jag säger!

Hur stora är då mina egna förväntningar på denna rockad av tränare? Tja, jag har alltid varit skeptisk till denna typ av åtgärd. Att behöva sparka en tränare är alltid ett genuint misslyckande. Samtidigt är det den åtgärd som alltid ligger närmast tillhands. Sett över tid, i alla lagsporter, finns det inte mycket som säger att byte av tränare ger effekt. Eller mer korrekt. Det finns inte mycket som pekar på att det är tränarbytet i sig som får eventuell positiv effekt. Det är andra parametrar, variabler, som gör sig mer gällande. 

Det positiva med ett tränarbyte ligger oftast på ett annat plan. I vårt exempel visar tränarbytet på handlingskraft från styrande i föreningen. Att man inte accepterar situationen. Att man vill ha en förändring. Att man sätter ned foten, agerar. Detta tilltalar pöbeln på många sätt. Den pöbel som innan ropat på att "huvuden måste rulla" känner sig nu lugnad och tillfreds. Det skapas arbetsro, om än tillfälligt. En arbetsro som  ger laget, spelarna, en viss respit, lite andrum. Trycket mot truppen, förväntningarna, blir förhoppningsvis mer balanserade, nyanserade. Ur detta tillstånd föds sedan den framgång vi alla vill ha. Förhoppningsvis. 

Man kan likna det hela med att föreningen gör ett "bondeoffer" och ger sig själva lite tid. I detta fall blev Martin Filander bondeoffret. Nu återstår bara att se om detta var det mest optimala schackdraget..

Det om detta...