Tvärstopp....

Swehockey

Pantern - Västerås 3-1

Det tog tvärstopp i kvällens match borta mot Pantern. Ett förvånansvärt oengagerat(!) Gulsvart gav Pantern alla möjligheter till en fin avslutning på höstsäsongen. Inom loppet av några minuter bjöds Pantern på två lägen som resulterade i två mål. Återigen blev jag som åskådare förvånad över hur svagt vi inledde en match. Trodde i min enfald att de två senaste segrarna mot Mora gjutit lite mod i spelarna. Men så var icke fallet. Det var överlag väldigt fumligt med det mesta. Fastnade vi inte i egen zon så blev det tvärstopp i mittzon. Lyckades vi väl ta oss in i anfallszon så kom pucken ut snabbare än man han säga "heterosexuell". 

Laget tycktes spela utan understöd över hela isen. Enmansattacker. Hopplösa nedlägg som ingen forward kunde fånga upp. Trögt uppställt styrspel i mittzon som inte stoppade Panterns forwards. Kort sagt så gick det mesta i otakt denna kväll. 

Det mest oroväckande var dock upplevelsen av att spelarna inte var så speciellt intresserade! Ja, så kändes det framför TV:n denna match. 

- Visserligen gjorde laget en rejäl spelmässig uppryckning i den tredje perioden men vi hade fortsatt oerhört svårt att utmana med riktigt farliga avslut. 

Jag blir uppriktigt sagt inte riktigt klok på det som sker. Spelare för spelare har vi en trupp som utan vidare ska kunna vara med och utmana alla lag i denna serie. I vissa avseenden har vi faktiskt spets som många andra lag saknar. Trots detta blir utfallet så magert. Oavsett vilka spelare vår sportchef värvar in i truppen tycks samma sak hända. De nyanlända spelarna lyser en kort stund för att sedan sälla sig till den mer grå kollektiva massan. 

Vad är det som får så många skickliga spelare att se så begränsade ut? I dagens match försvann Jan Urbas helt från spelet. Urbas, som normalt är en maskin som driver på, var närmast osynlig! Maksim Matushkin började oerhört lovande för att sedan falla tillbaka. Andreas Borgman som såg så oerhört bra ut under inledningen av serien står för allt fler felbeslut. Fredrik Johansson kom tillbaka från skada och gjorde skillnad direkt. Nu, idag, såg jag knappt till honom! Det som förbryllar mig är hur prestationen för spelare kan skilja så mycket från match till match. Ena dagen är spelare briljanta, nästa dag närmast osynliga. 

- Jag skulle kunna räkna upp alla spelare då denna trend tycks gälla för hela spelartruppen med något enstaka undantag.

Jag ställde mig frågan i ett tidigare inlägg om hur vi skulle värdera våra segrar mot Mora. Det var inte något topplag som vi lyckades betvinga i två raka matcher, direkt. Med facit i hand så visade sig Pantern vara en tuffare uppgift. 

Jag upplever att vi inte använder de kvaliteter som finns i laget på rätt sätt. Är det inte för mycket hängslen och livrem i vårt spel? Ett exempel på detta är vårt ständiga burskydd så fort vi erövrat puck i egen zon. Ingår detta i någon form av agenda som gäller? Måste backarna vänta in en forward som hämtar puck? Måste vi alltid starta våra anfall mot samlat motståndarförsvar? Är det förbjudet att försöka skapa snabba uppspel? 

För mig känns det som ett stort missbruk av ingredienser. Tränaren vill laga en pannbiff men har ingredienser för att göra omelett. Då blir det fel. Då får man anpassa sig efter ingredienserna helt enkelt. Laga en välsmakande omelett istället för en misslyckad pannbiff.

Följdfrågan blir då vem som inhandlat ingredienserna och har denne snackat med kocken? Oavsett vem som gjort vad gäller nu att vara handlingskraftig så att inte allt slutar med en jädrans soppa!

Nu avslutar jag med att önska alla inblandade i denna soppa ett riktigt gott nytt år, så tar vi nya tag 2016!