Inför Vita Hästen, gasa eller bromsa?

Omröstning

Det ska fan vara suporter. Knappt har man hunnit smälta att vi har tre centrar borta på grund av skador innan nästa smäll kommer. Nu är även backen Jakub Cutta skadad och ur spel någon/några matcher. Det är så man kan bli gråhårig för mindre. Extra olyckligt då jag anser att Cutta allt mer vuxit ut till den förstärkning som laget så väl behöver. Vi får skatta oss lyckliga över att vi trots detta kan mönstra en stark backbesättning.

Kvällens motståndare, Vita Hästen, går fortsatt lite knackigt i seriespelet. En anledning till detta är naturligtvis skadeläget i laget. Denna säsong har man tvingats låna in spelare som aldrig förr mer eller mindre i desperation för att ha fullt lag till träningar och matcher. Detta faktum påverkar naturligtvis lagets möjligheter att få harmoni i truppen samt att få spelet att fungera som det är tänkt. 

Våra insatser i de två senaste matcherna har varit över förväntan. Trots att vi saknar tre spelförande centrar har laget överraskat med stundtals riktigt bra offensivt spel. Matias Myttynen har klivit in på centerplats och gjort det riktigt bra. Stefan Gråhns kämpar på som vanligt och tar plats lite överallt, känns det som. Ibland får jag känslan av att han centrar minst två kedjor. Även backen Charlie Cook har fått axla rollen som center för tillfället. En uppgift som han klarat med beröm godkänt utifrån förutsättningarna. 

En annan spelare som nu levererat är Cristopher Fish. En rivig och ettrig spelare som flankerar Stefan Gråhns i fjärdeformationen. Inför säsong hade jag rätt högt ställda förväntningar på Fish och han har inte gjort mig besviken. Efter en lite trevande start har han nu blivit det tillskott i laget som vi så väl behöver. Fjärdeformationen är inte längre bara en effektiv checkingline som tidigare säsonger. Den är nu med och producerar poäng och mål. Det är alldeles förträffligt! Och nej, jag har inte glömt bort Jonte Berg, tredjelänken i denna formation. Tillsammans kompletterar de varandra på ett lysande sätt. 

Att förvänta sig några enkla poäng går inte för sig, någonsin. Hästen hade Tingsryd på gaffeln i sin senaste match men orkade inte riktigt hålla emot. Förlust på övertid. Detta trots ett ganska rejält spelövertag under matchen. Jag gissar att de trots denna förlust känner en viss tillförsikt. De tog trots allt poäng mot serieledarna.

Själva har vi fått rejäl fart i offensiven sedan även vår tredje center blivit skadad. En mycket anmärkningsvärd utveckling. Det har blivit ett rörligare och kreativare spel när vi kommer in i anfallszon. Kanske är det ett litet stänk av desperation som gör det hela? Alla spelare tar i lite extra för att kompensera bortfallet. Det är svårt att analysera varför det ser bättre ut nu än innan alla skador på våra ledande centrar. Kan det vara så enkelt att man spelar - enklare, rakare. Inte krånglar till det så mycket med bågar hit och dit. Man bara kör och förlitar sig på sin intuition, på magkänslan, låter ryggmärgen bestämma. Man agerar instället för reagerar. Tar initiativ. Oavsett hur eller varför är det förbaskat kul att se. 

Nu gäller bara att hitta jämnheten i spelet. Mot Tingsryd hemma gasade vi på i två perioder för att sedan slå av på takten lite och bevaka vår ledning. Något vi klarade av alldeles utmärkt. Värre var det mot Björklöven borta där vi agerade stenstoder en period innan vi fick fart på offensiven. Så vill vi inte se det. Ordning och reda och kontroll på baletten vill vi ha. 

Sist men inte minst: - Sluta ta så många utvisningar! (Slut på meddelandet)

Nu kör vi!