Julkrönika #2 - GurkOlle minns 10 000 på läktaren!

Des Moroney

Som de flesta vet har jag följt VIK rätt länge. Eller väldigt länge. Om jag inte missminner mig helt såg jag min första match i gamla Rocklundahallen säsongen 68/69. Men jag kan minnas fel. Oavsett detta så har det blivit många matcher genom åren. Vissa mer oförglömliga än andra. Vissa matcher har man även velat glömma. Det är närmast omöjligt att försöka rangordna alla de stormande känsloupplevelser man blivit utsatt för över tid. Naturligtvis var säsongen då vi gick upp i Elitserien speciell. En märklig säsong där det mesta gick snett men slutet blev lyckligt. 

Minns en resa ned till Göteborg. Ett matchspel, bäst av fem, där vinnaren fick biljett till Elitserien. Vi hade vunnit match ett hemma i Rocklunda på ett övertygande sett. Värre blev det i match två. En fullständig överkörning från Västra Frölunda. Tror att vi torskade med hemska 1-9. Då var man inte kaxig på läktaren. Dessbättre lyckades vi sedan vinna en direkt avgörande match, den femte, på hemmaplan och behålla vår plats i Elitserien. 

Om jag inte är helt fel ute var detta matcher som blev ett resultat av spel i Hockeyallsvenskan efter jul då vi hamnade sist i Elitserien under hösten. Det var en annan ordning på den tiden. De två först placerade lagen i Hockeyallsvenskan spelade sedan en direktfinal i bäst av fem. Vinnare gick till Elitserien medan förloraren fick ny chans i Kvalserien. 

Och ja, jag stod den gången på Norra Ståplats när laget lyckades betvinga Västra Frölunda i den femte och avgörande matchen och behålla sin status som Elitserielag. Den känslan...

Minns även en hel del roliga bortamatcher under första säsongerna i Elitserien. Speciellt Brynäs borta. Alltid en stor klack med Västeråsare. Underbar stämning. Dessutom hade vi en underlig förmåga att vinna just mot Brynäs på bortaplan. Åtminstone när jag var på plats.

1982

En lite udda händelse som är värd att berätta är när jag tog med min nuvarande hustru på sitt livs första hockeymatch! VIK mötte Mora. Ett klassikermöte. Inför matchen hade jag utlovat en match med mycket spänning, känslor och dramatik. Trots allt handlade det om ett toppmöte i serien. Efter den matchen var min hustru helsåld på detta med ishockey och blev därefter en ständig följeslagare på matcher. Hur matchen slutade? Vi vann, med 13-2! (Något som min hustru hävdar bestämt)

Säsongen 1981/82

2006

Ett litet tidshopp. Fram till nu hade min yngsta dotter inte visat något större intresse för ishockey. Fokus hade varit mer på den egna hästen och friidrott. Men nu var det dags. Jag frågade om hon inte skulle hänga med, bara på kul! Och det gjorde hon. Minns inte nu vilka vi mötte men det är av underordnad betydelse. Det primära var att dottern blev precis lika förälskad i spelet som hennes mamma många år tidigare. Framför allt blev hon hänförd över klackens agerande under matcherna. Behöver jag säga att hon stod vid min och hustruns sida kommande matcher? 

En liten plump dock. Några år efter denna händelse blev hon tillsammans med en alldeles förtjusande yngling från Stockholm, som höll på AIK! Ett förhållande som hon ännu lever i. Man får ta det onda med det goda som förälder. Trots allt är det samma färger, svart och gult!

1969/70

För övrigt var jag på en match när det kom över 10 000(!) åskådare till hallen.Laget som drog sådana oerhörda publikmassor var, Tingsryd! Tingsryd som leddes av den omtalade Des Moroney. Året kan ha varit 69 eller 70 då TAIF var tillbaka i division ett efter en säsong i division två. Des Moroney hade något år tidigare varit spelande tränare för Västerås och detta bidrog naturligtvis till intresset. Jag kan lugnt säga att det var rätt trångt i hallen. Stod på södra ståplats, för övrigt var det mest ståplats i hela hallen, och kunde knappt andas. Inte blev det bättre av att det i periodpauserna röktes ohämmat på läktaren! Hur matchen slutade? Jodå, vi vann. Återigen är jag lite osäker på segersiffrorna men vi vann med utklassningssiffror. Tror det slutade med 8-0 till VIK! Om det var drag på läktarna? Ja, det var det.

- Om Bo Wallin, VIKs hockeyorakel, läser detta får han gärna korrigera mina uppgifter. Som vanligt försöker jag förlita mig på mina egna minnesbilder och det vet alla att det inte behöver bli rätt i detalj!

En lite rolig grej man gjorde som grabb var att "planka" in i Rocklundahallen innan match. En sport i sporten. Ofta var hallen öppen för andra aktiviteter matchdagen men några timmar innan match stängdes portarna. Då hade jag, och mina kompisar, redan smitit in och letat upp strategiska gömställen för att undkomma de vaktmästare som sökte av arenan. Vi visste av erfarenhet att de inte var speciellt nitiska i sitt letande, eller bara slöa, och kunde allt som oftast lyckas med vårt uppsåt att se matchen gratis. Somliga gömde sig i de mattor som höjdhopparna disponerade på bakre sidan av arenan. Vi valde en enklare lösning och klättrade helt enkelt upp på läktaren och gömde oss bakom någon reklamskylt. Funkade fint.

Så, det får räcka för denna gång..