16 oktober 2017

Torsk mot Kumla och jag förstår inte så mycket...

En liten enkät INNAN matchen mot Kumla


Västerås - Kumla 3-4
Efter cirka 15 minuter av matchen står det 2-0. Total speldominans. Klasskillnad. Toppen mot botten. Kattens lek med råttan. Ett lag på isen.

Efter 15 minuter och 44 sekunder står det 2-2!

Vad hände?

44 sekunder!
Under denna korta tidsrymd:
- felbeslut(back) förorsakade Kumlas reducering
- förlorades tekning i egen zon, direktskott från back(via en liten touch) och 2-2

44 sekunder!
Tyvärr är det som skedde något som skett återkommande under de senaste matcherna. Lite slarv, lite ouppmärksamhet samt lite nonchalans(!) har bjudit in våra motståndare till match. Det är helt enkelt så fruktansvärt onödigt!

Efter femton minuter av den första perioden skulle vi redan stängt matchen sett till vår oerhörda dominans samt alla chanser som skapades. Då spelade vi helt enkelt förbaskat bra. 

Men, så  kom misstagen som återigen försatte laget i bryderi. Är det inte lite märkligt att det återupprepas, igen och igen?

Den andra perioden inledde vi riktigt bra. Skapade chans på chans. Brände chans på chans. Räknade till 4-5 kanonlägen innan vi till slut lyckades trycka in 3-2. Vi hade tagit tillbaka matchen. Kumla såg återigen ut som ett slaget lag. Ett lag som strävade mot att falla med flaggan i topp, förhindra ett ras. 

Då händer det, igen!
Knappa minuten efter vårt ledningsmål bjuder vi Kumla ett friläge och 3-3 sitter i arslet! Kumlas första riktiga avslut på mål i period två!

Efter den kallduschen fortsätter vi trycka tillbaka Kumla men nu lyser frustrationen mer med sin närvaro hos spelare. Vi skapar en handfull chanser för att återta ledning men allt studsar mot. Viljan är det absolut inget fel på men vad hjälper det när man inte får minsta tillbaka för allt slit. 

Naturligtvis går det åt skogen i den tredje perioden. Vi tar ned puck i anfallszon, Kumla spelar sarg ut. Vi anfaller, Kumla slår sarg ut. Mitt i vår iver att återta ledning kommer en spelvändning ur ingenting. Självklart blir det mål. Det är enkelt att göra mål. Det vet vi alla. Bara att blunda och skjuta. I alla fall tycks det så för våra motståndare! 3-4 på tavlan och frustrationen i Gulsvart kännbar ända upp till Södra ståplats.

En i det närmaste osannolik utveckling på en match som såg ut att vara vunnen efter 15 minuter i den första perioden. Men, då kom de där 44 sekunderna!

Det är närmast hopplöst att analysera varför det blev som det blev:
- Somliga, vad jag sett, skyller på Dahlbom, och det kan man göra. 
- Somliga skyller på det usla målskyttet, och det får man göra. 
- Somliga beskyller backar för att vara odugliga, och det kanske de är. 

Själv är jag inte riktigt säker på någonting. Det enda jag är riktigt säker på är att vi själva slarvat bort möjligheten till segrar i de senaste matcherna, Arboga, Skövde och nu Kumla. Det stör mig. Det är inte bra alls. 

Det jag kan slå fast är att vi måste göra mer mål! Gör vi fler mål spelar det inte så stor roll om vi släpper in en kasse då och då. Gårdagens match, som exempel, borde vunnits med exempelvis 9-4. Det hade speglat matchbilden bättre. Visserligen inte så snyggt att släppa in fyra kassar men lättare att acceptera vid vinst.

En annan sak jag tror mig kunna slå fast är att våra backar måste städa undan det slarv som man ibland upplever från läktaren. Spela mindre svårt, helt enkelt. Är det månne på det viset att våra backar följer en stallorder om att "spela sig ur" situationer? Är det fel och fult att slå en rejäl sarg ut när det kniper? Ibland får jag en känsla av att våra backar tänker för mycket offensivt redan innan puck erövrats i egen zon. Mentalt vänder de redan spelet. Startar anfall. Det är väldigt dumt om man inte äger pucken, typ! Kort sagt vill jag se backar spela mer backar i fortsättningen. Fokusera 100% att hålla rent i egen zon. 


Ja, ja! Jag är inte glad över de senaste insatserna men tillräckligt naiv att tro på en förbättring. Det får bli mina slutord i detta inlägg.


Nu siktar vi på att krossa Forshaga!















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar