1 november 2015

Att ta sig i kragen - och lite ledarskap...



Nu gäller det för grabbarna i Gulsvart att göra just det. Ta sig i den berömda kragen. Under en lång säsong kommer naturligtvis perioder då spelet går i stå, puckar studsar snett, och det mesta grinar mot. Inget ovanligt alls. Ibland kan det till och med vara till gagn och nytta med tillfälliga motgångar som ger besked att det inte går att fuska. Det gäller att hela tiden göra jobbet, Varje byte, varje match. Ska vi ta en formsvacka ska vi naturligtvis ta den nu. Inte till våren. 

Som supporter är det dock lika plågsamt varje gång då ens lag plötsligt tappar fotfästet, skäret, och börjar vingla omkring som vindflöjlar ute på isen, Lite vilsna i pannkakan. Suckande och stönande följer man sitt lags tillkortakommanden och vill mest dra en hundpåse över skallen. Samtidigt vet jag, och säkert alla andra, att det så ofta handlar om de där förargliga "små detaljerna". 

Det räcker ibland med att en  enda spelare i ett visst moment tar ett förhastat, och felaktigt beslut, så kan pendeln svänga åt fel håll. Betänkt då på alla de beslut som hela tiden fattas ute på isen i ett högt uppskruvat tempo. 

Låt mig ge ett talande exempel. Vi stänker in 1-0 mot Sundsvall. Bra. Vi får plötsligt energi, momentum, och är beredda att bara köra över allt och alla. Närmast defilera hem match och poäng. Då kommer ett sämre ingripande i vår egen zon där spelare inte jobbar färdigt situationer(fusk). Sundsvall bjuds på möjlighet till kvittering. Ridå. Och allt detta inom loppet av knappa två minuter.

Mer än så behövs inte ibland för att skapa lite röra i det egna spelet, det egna uppdraget. Mer än så behövs inte för att negativa tankar ska dyka upp("vi förlorade mot AIK fast vi tog ledningen med 1-0") Har man varit försiktig, rent av lite avvaktande i spelet innan för att inte begå misstag blir spelarna naturligtvis än mer ängsliga nu. "Det är då själva fan", kanske de tänker. 

- I min värld är det vid dessa tillfällen våra ledare i båset har sin stora chans att påverka den fortsatta utvecklingen i spelet. Det är här och nu som ledarskapet ska visa vägen. 

Jag fick byta ett par ord med Marcus Kinisjärvi efter gårdagsmatchen. Han själv tyckte att Gulsvart skapat tillräckligt med chanser för att kunna vinna matchen. Nu var det bara det att deras målvakt, Magnus Åkerblom, gjorde en riktigt bra match. Gjorde de räddningar som behövdes så att Sundsvall istället fick chansen att vinna.

Jag vet inte hur många av oss supportrar som tänker på detta i de matcher vi går segrande ur striden. Just att motståndarna begår de små avgörande misstagen som får pendeln att svänga över till vår fördel. Det är ett spel i spelet. Ett mental spel. I modern ishockey är det faktiskt så att mål för det egna laget i de allra flesta fall skapas pga det andra lagets misstag. Inte för att det egna laget på något sätt är överlägsna i sitt spel. För att hitta detta får man backa tillbaka till gamla Sovjet och deras fruktade hockeymaskin. De kunde manövrera ut sina motståndare tack vare överlägsen skicklighet. Det kan inte vi. Det kan sannolikt inte något lag varken i SHL eller HA. 

Vad jag försöker få fram är att problemet sitter i knoppen. I skallen, huvudet. Martin Filander vittnade om att spelarna "kände sig pigga i kroppen" inför matchen mot Sundsvall. Frågan är bara hur de mådde i knoppen?

En hockeytränare sa vid något tillfälle att "hockeyspelare ska inte tänka på isen". Det kan ju låta märkligt. Vad han menade var att hockeyspelare som åker omkring och tänker inte fokuserar på rätt saker. En ishockeyspelare ska ha ett öppet sinne, vara mentalt förberedd, på det oförutsägbara. Förlita sig till sin instinkt som i sin tur bygger på erfarenhet. Enkelt uttryckt ska hockeyspelare "vara lite dumma i huvudet" ute på isen. Återigen. Saker händer hela tiden så oerhört fort att innan en tanke slagit rot har skeendet på isen förändrats. En spelare som "inte tänker" gör bara sitt jobb. En spelare ska genom sitt agerande medverka till att leda. Tänka kan spelare gör efteråt, i duschen!

- Med detta vill jag insinuera att våra spelare tänkte för mycket på det som var innan när de väl kom ut på isen mot Sundsvall. Självklart kan jag ha fel. Det har hänt förut. Ganska ofta, faktiskt!

Mitt recept för ett snabbt tillfrisknade för mitt kära Gulsvart blir därför: - Sluta grubbla, sluta snubbla, börja köra!

Jag är nog ett ämne till ledare, i alla fall!


Krossa IKO!


3 kommentarer:

  1. Mycket kloka ord, GurkOlle! Men, finns en sak som jag upplever väldigt tydligt. Alla lag har formsvackor, men har de verkligen ett sådant stort spann mellan topp- och bottenprestationer som VIK? Som jag skrev på burken igår, får man säsong efter säsong uppleva de här plattmatcherna. Jag är väldigt tveksam att andra lag i allsvenskan och shl har dessa stora problem. Att ett lag plötsligt faller ihop av ett enda insläppt mål igår tex? Försöker man febrilt att lösa problemet inom klubben, eller hoppas man att det ska lösa sig av sig självt?? Vad har andra lag som VIK saknar?

    Vimmerbyar'n

    SvaraRadera
    Svar
    1. En gång(AIK) är ingen gång. En gång till(Sundsvall) är en tendens. Oerhört viktigt nu att laget presterar på en normal nivå nästa match. OBS, jag skriver p r e s t e r a r. Inte vinner. I två matcher har nu vår kollektiva prestation varit för undermålig. Kommer vi upp i normal intensitet, prestation, då har vi möjlighet att vinna alla matcher framöver...

      Radera
  2. Måste fråga dig angående att ta sig i kragen! hur kan ni /du som är med i ett forum på svenska fans och driver en egen blogg acceptera en person som är maniskt hatisk mot en specifik klubb och som t.o.m sprider dynga ang flyktingkatastrofen på ett hockeyforum acceptera och ALDRIG ifrågasätta personen och låta honom hållas? många med mig bojkottar numera era hemmamatcher mot vårat lag som en gång i tiden var trevliga tillställningar.

    SvaraRadera