1 mars 2015

Seger mot tufft spelande Björklöven...


Västerås - Björklöven 5-3
Så var det klart! Vi spelar final mot Karlskrona. I potten en plats i nästa års SHL. Makalöst bra! Efter en gedigen insats kunde vi avfärda ett vilt kämpande Björklöven och ta de poäng som behövdes. Jag är närmast mållös över den stabilitet vi visat upp i spelet de sista fyra omgångarna. Den moral som laget haft. Låt mig få exempelgöra detta genom reprisera de senaste matcherna:



Västerås - BIK Karlskoga 3-2
- Vi börjar bara men hamnar trots detta i ett 0-2 underläge. Inför sista perioden har vi 1-2. BIK Karlskoga spelar smart och håller undan ända fram till fem minuter kvar. Då får vi ett powerplay och kvitterar till 2-2. Strax därefter, nytt powerplay, och 3-2. Otroligt starkt!

Västerås - Malmö 3-2
Vi är lite bättre än Malmö. Lite hetare. Skapar chanser men målen uteblir. När vi går in i sista perioden har vi en bräcklig ledning med 1-0. Malmö kvitterar till 1-1 genom ett powerplay. Då kliver laget upp och sätter press. Lyckas trycka in två snabba mål och vända tillbaka matchen. Malmö reducerar till 2-3 men kommer sedan inte närmare. Otroligt starkt!

AIK - Västerås 2-3
Vi börjar matchen bra. Sätter press direkt mot AIK:s mål. Trots detta smäller det till i egen kasse redan i den tredje minuten då AIK bombar in 1-0. Men vi bara jobbar på. När första perioden är slut har vi vänt till 2-1 och vunnit skotten med 26-8. I den andra perioden dominerar vi långa stunder men får ingen utdelning. Istället bjuder vi AIK på 2-2 genom en fenomenal målvaktstavla. Men, i den tredje perioden tar vi åter tag i taktpinnen, Fredrik Johansson gör 3-2, och vi spelar ganska enkelt av matchen. Otroligt starkt!


Summerar jag de fyra sista omgångarna möter vi lag som haft massor att spela för. Lag som verkligen gjort allt, precis allt, för att ta poäng. Trots detta vinner vi samtliga fyra. Otroligt starkt!


Björklöven var riktigt bra i gårdagens match. De hade en otrolig fart och energi i sitt spel. Lite BIK Karlskoga över laget. Ett helt annat lag än det Löven vi mött tidigare under säsongen. Stundtals spelade de dock på gränsen till brutalt. De smällde på så mycket och ofta de kunde. Man kan lugnt säga att vi fick inget gratis. Vi fick slita rejält i sextio minuter för att bärga tre nya poäng. Som tur var för oss fick vi denna gång utdelning i vårt powerplay. Tre oerhört vackra mål. Kanske var 4-1 målet ett av de magnifikaste som gjorts på år och dag i ABB Arena. Fyra spelare som droppade pucken mellan sig innan Nick Angell kunde lägga in trissan i öppet mål. 

Det enda som störde mig i matchen var att vi inte lyckades hänga av Löven och få lite återhämtning. Direkt efter att vi gjort 4-1 lyckades de, aningen turligt, få in ett löst skott som smet förbi Jonathan Bjurö i kassen. Det målet innebar att Löven fick fortsatt energi och kom ut till den tredje perioden med hopp om att kunna komma ifatt. Trots att vi dominerade spelmässigt i den sista perioden lyckades Löven reducera till 3-4 och skapa än mer nerv. Ett mål som uppkom genom att vi själva var lite väl pucktittande och tappade markering i egen zon. Upplösningen när Jan Urbas smekte in 5-3 i tom kasse kom både befriande och välförtjänt. 

Matchen blev onödigt spännande, måste jag säga. En eloge dock till Löven som kämpade sig kvar i matchen ända fram till slutet. För det var så det var. Spelmässigt var vi sett över hela matchen lite effektivare, lite bättre, lite smartare, medan Löven levde högt på sin enorma glöd och vilja. En liten intressant detalj är att vi vann skotten med 14-2 i sista perioden trots att vi mest ville bevaka vår ledning.

Det är fantastiskt kul att se hur laget, lagmaskinen, Västerås bara mal på just nu. Olika spelare kliver fram i matcherna och bidrar till att vi vinner. Nu senast klev Oscar Steen fram på ett fantastiskt sätt. 

I matchen mot Löven fick vi tidigt Fredrik Johansson skadad vilket innebar att hans kedja med Montpetit och Urbas fick ersättas med Sebastian Gråhns medan Linas Svedlund fick ta Gråhns plats. Trots dessa ommöbleringar fortsatte vi att hålla spelet uppe. Otroligt skönt att vi inte tycks vara beroende av att spelare, oavsett vilka de är, faller ifrån. Ett riktigt styrkebesked, minsann. 

Det är svårt att lyfta fram enskilda spelare ur detta lag just nu då det är kollektivet som sådant som är så ruskigt starkt. Alla håller en jämn hög nivå och bidrar till lagets framgång. 

Laget som tog oss till final:

62. Jacobsson, Robin
55. Fredriksson, Simon

79. Montpetit, Brock
12. Johansson, Fredrik (Stefan Gråhns)
9. Urbas, Jan (avgörande 5-3 i tom kasse)
-----
7. Angell, Nicholas (ett mål i powerplay)
58. Emmerdahl, Jonas

91. Frycklund, Mikael
45. Steen, Oscar (2-målskytt)
14. Gråhns, Stefan (Linus Svedlund)
-----
20. Jonsson, Johan
44. Helmersson, Per

80. Davidsson, Eddie
83. Johner, Dustin (ett mål i powerplay)
19. Andersson, Erik
-----
26. Larsson, Hampus (Sjunde back)

86. Bromé, Mathias
82. Söderkvist, Marcus
16. Berg, Jonte



Vi kommer nu få vila några dagar innan allvaret sätter igång. Bäst av fem matcher mot Karlskrona. Vem kunde tro det för några månader sedan?



1 kommentar:

  1. Du är som vanligt klockren i dina analyser.

    Gurk-ali

    SvaraRadera