Boris, AIK och Hovet...

En Black_Boris och en GurkOlle, eller, en förlorare och en vinnare

Jag har en kompis som heter Boris. Ja, han heter inte så egentligen men kallar sig så. Ska jag vara riktigt ärlig benämns han som @Black_Boris när han är ute på sociala medier och kråmar sig. Han är en AIK:are. Honom är det synd om. Han håller på ett lag som på många sätt nu tycks vittra sönder och närmast försvinna. Först åkte AIK ur SHL med buller och sorgesång. Nu är de på väg att åka ur(!) Hockeyallsvenskan. Till råga på allt är hans AIK på väg att gå i konkurs om det vill sig riktigt illa. Man kan tycka vad om vill om detta men en sak är klar, jag tycker synd om Boris för han är en riktigt fin kompis. 

Ikväll kan mitt Västerås vara med och bidra till att AIK hamnar i ett negativ kval. Det känns bra för mig men sämre för Boris, för han håller på AIK. När jag pratade med honom under gårdagen var han dock fylld med tilltro. Han påstod rentav att hans AIK minsann inte var sämre än de andra lagen i serien. Han påstod även att AIK nu, äntligen, hittat lite harmoni i sitt spel och sett "bättre ut". Så pass, säger jag.

Jag vill därför, här och nu, förbereda min kompis Boris på det värsta. Det är liksom lika bra att berätta hur det ligger till så han slipper vanka runt med falska förhoppningar inför kvällens match. Boris kan med andra ord redan nu bespetsa sig på en sista omgång där de får försöka sno poäng av Malmö för att slippa negativt kval. Av oss får de noll och intet. Det är då säkert som Amen i den Svenska Kyrkan.

Det finns tre spelare, minst, i vårt lag som gör att jag känner den största tillförsikt inför matchen. De spelarna är i tur och ordning Jan Urbas, Oscar Steen och Stefan Gråhns. Självklart finns det andra spelare i laget som kan avgöra matcher men nu vill jag förklara hur jag tänker:

- Ovanstående spelare anser jag vara exempel på "motorer" som driver laget. Gemensam nämnare är hårt arbete i sextio minuter kryddat med en del briljans. Ett vinnande lag behöver denna typ av spelare som alltid levererar på en jämn högnivå. De är lite av "vägvisare" för övriga forwards. 

Tittar jag på min kompis Boris AIK ser jag inte att det finns några "motorer" som driver laget. Istället handlar det om enstaka spelare som då och då poppar upp och levererar för att sedan försvinna in i skuggan. Ingen kontinuitet i prestationen, sa Bull!

Förutom dessa enastående och viktiga offensiva motorer är vi dessutom begåvade med några defensiva ankare som skapar trygghet i de bakre leden. Vill där lyfta fram Johan Jonsson och Per Helmersson som i match efter match håller en hög nivå. De har med sitt envetna defensiva slit räddat arslet på oss i fler än en match denna säsong.

Så därför, Boris, måste jag redan nu meddela att slaget är förlorat för din del. Tråkigt men sant.  Nu är det ju som bekant så att det sista som överger oss människor är hoppet. Förstår om Boris tänker i termer som "motivation slår klass" i detta nu. Men det säger jag, Boris, det kan du fetglömma denna dag. Idag möter ni ett lag som har både motivation och klass. Sug på den du, Gnagarjävel....

PS! Jag hoppas trots detta att vi även i fortsättningen kan vara vänner.