Risigt spel men roligt avslut...

Det räckte med tio minuter denna gång..

Rögle - Västerås 5-4 (straffar)

Matchen mot Rögle blev lite som jag tänkt mig, men ändå inte. Stundtals levde den upp till mina förväntningar, emellanåt inte. Under delar av matchen var vi bra med, i andra inte. Det var en märklig match på flera sätt.

Till denna match hade vår tränare Filander valt att stuva om i alla formationer. En åtgärd som kan skapa viss förvirring och oro. Inte minst hos mig som supporter. I takt med att skadade spelare kommit tillbaka har tidigare konstellationer fått ge vika. Den så framgångsrika kedjan med Urbas, Steen och Johansson är numera ett minne blott. Mathias Brome´som fram till nu mest huserat i fjärdelinan flyttades upp i andralinan. Dustin Johner flyttades ut på en kant från att tidigare alltid spelat i centerposition. Broc Montpetit klev in i fjärdelinan. Eddie Davidsson placerades åter vid sidan om Mikael Frycklund. Kort sagt väldigt stora förändringar, minst sagt.

Kanske var det alla dessa ommöblering som satte prägel på vår insats i denna match. Det blev varken hackat eller malet, kan jag tycka. Eller ömsom vin och ömsom vatten. Att påstå att någon av dessa nya formationer var lyckosamma är att ta till överord. Däremot var det några spelare som lyste lite mer än andra denna match. En av dessa var Oscar Steen. Han tycks kunna spela lite överallt och med vem som helst. Var det någon som lyckades hitta passningar som skapade chanser så var det just han. Hans blick och känsla för spelet är magnifikt. I övrigt hade alla våra forwards en ganska tung afton. De kämpades och slets på ett föredömligt sätt men rent spelmässigt var det inte ett fall framåt mot tidigare matcher. 

Lilla ettermyran Mathias Bromé kämpade till sig två utvisningar vilka vi dock inte kunde utnyttja. Det var bra. Store Jan Urbas verkar dock ha kört fast en aning. Får inte ut mycket av sitt slit för tillfället. Våra backar hade en tuff afton mot oerhört aggressiva hemmaspelare som verkligen tog för sig framför vårt mål. Där förlorade vi många kamper under matchen. Vid tre tillfällen resulterade detta i baklängesmål. 

Men så händer det som man inte förväntar sig ska hända. När rullgardinen dragits ned och allt känns så där fånigt tungt och trist, vänder det! Ett vådaskott(!) från Per Helmersson från blå slinker in under annars utmärkte hemmamålvakten Volden direkt efter powerbreaket i tredje perioden. Reducering till 1-4. Bra, tänker jag. Bra för moralen att få spräcka nollan. Hinner knappt tänka färdigt innan vi reducerar till 2-4 genom Jeremy Williams. Endast 20 sekunder mellan målen! Kameramannen zoomar in Rögles tränare som ser en aning besvärad ut. Kan vi verkligen göra match av detta? undrar jag och expertkommentatorn Harald Luckner. Frågan besvaras av att Erik Andersson skickar in 3-4! Vi gör alltså tre mål på mindre än fem minuter i en match där vi varit närmast överkörda under de första femtio minuterna! Under över alla under. 

När det är någon minut kvar skrinnar utmärkte Jonathan Bjurö av isen och vi sätter in en extra utespelare. Efter stor möda och mycket besvär lyckas vi komma in i anfallszonen med knappt 25 sekunder kvar. Jeremy Williams håller i pucken, tittar upp, och smeker iväg en passning till Eddie Davidsson som ur ganska dålig vinkel hänger in pucken till 4-4! Ett makalöst vacker mål. Återigen zoomas Rögles tränare in i bild och han ser bister ut. Tänker osökt på saltgurka. Eller varför inte en "surgurka". Återigen har vi snuvat hans Rögle på tre säkra poäng. Själv begriper jag ingenting...

Ska man försöka summera matchen objektivt så var vi egentligen inte så dåliga under matchens första femtio minuter. Problemet var bara att Rögle var hetare än oss i alla viktiga moment. De kändes snabbare, större, starkare helt enkelt. Trots detta hade vi minsann våra chanser att komma in i matchen tidigare om det inte varit för Rögles målvakt, Lars Volden, som gjorde en riktigt bra match. Ett tidigare mål för oss i matchen hade troligen dämpat Rögles framfart och gett oss själva mer energi och tilltro till uppgiften. Nu fick vi aldrig någon energiboost då vi missade våra lägen. Rögle, däremot, fick betalt för sin inställning.

Att förlängningen blev så tam om intetsägande berodde nog på det faktum att båda lagen var i någon form av chocktillstånd! Rögle för att de tappat matchen och vi för att vi räddat poäng. Att Rögle till slut vann på straffar får ses som någon form av gudomlig(!) rättvisa. 

Trots att Johan Jonsson höll på att ge mig ett hjärtstopp i slutet av matchen, vid ställningen 4-3, då han tappade pucken till en fristående Röglespelare tycker jag han var riktigt bra idag. Däremot överraskade Robin Jacobsson och Nick Angell mig med vekare insatser. Kapten Helmersson gjorde även han, som vanligt, ett gediget arbete i de bakre linjerna. Olycksgubben(!) Jonas Emmerdahl tappade en puck som gav Rögle 2-0 men gjorde i övrigt en stabil insats. Sist, men inte minst, får jag tacka Jonathan Bjurö att han höll siffrorna nere när Rögle pressade på som mest.

En sak kan jag i alla fall slå fast. Spelar vi inte bättre över sextio minuter kommande matcher kommer vi få det oerhört svårt att kamma hem fler poäng..

Tack för poängen - Gulsvart!