Förlust, igen...mot KHK

Karlskrona - Västerås 2-1 (sudden)

Jag hade inte så stora förväntningar inför kvällens match. Visst, toppmöte och "seriefinal" men med tanke på vårt spel den senaste tiden var jag smått orolig. Vi vann borta mot Mora i föregående omgång och det var starkt, och det tackar jag för. Återigen var det dock vår defensiv och målvaktsspel som lade grunden till den segern. Vår offensiv var däremot inte bländande.

Med matchen borta mot Rögle i färskt minne fanns det fog för min oro inför dagens match. Då var vi inte med i matchen de första femtio minuterna. Rögle dominerade det mesta och utförde det bästa. Själva var vi lite av statister. Med underläge 0-4 tio minuter in i sista perioden var det packat och klart för hemfärd utan poäng och skammens rodnad på spelarnas kinder. Men så hände det som händer då och då i ishockey. Vi lyckades med flyt, tur och visst mått av skicklighet göra fyra snabba mål och ta matchen till förlängning. Den blev dock mållös och Rögle kunde sedan vinna matchen via straffar. Som matchen gestaltade sig är jag oerhört nöjd med denna ynka pinne vi fick med oss hem.

Idag fick vi åter vända hem med en ynka pinne. Denna gång är jag dock väldigt besviken över det magra poängutfallet. Speciellt med tanke på att vi bjöds chansen, i sudden, att avgöra matchen till egen fördel via ett powerplay. Tyvärr fortsätter vårt spel i powerplay att gäcka oss. Den spelform som tidigare räddat oss i många jämna matcher var idag tröstlöst uddlöst i både form och utförande. Närmast mål i den spelformen under matchen var Nick Angell som träffade stolpen. Men i allt övrigt är det otroligt fina spel vi tidigare visat upp i pp som bortblåst. Det känns lagom bra att detta händer när vi behöver det som allra mest. 

- Jan Urbas makalösa måltorka håller i sig. Idag, i slutet av andra perioden, i ett powerplay, blev han elegant frispelad i slottet och skulle "bara lyfta in pucken" i tomt mål. Inte ens det lyckades han med. Precis i skottögonblicket hann en KHK:spelare lyfta lite, ytterst lite, på hans klubba, vilket gjorde att han totalmissade chansen...

Erik Andersson gjorde första målet i matchen. Ett mål av ett annorlunda slag. Han bokstavligen lobbade in pucken bakom en förvånad målvakt! Ett avslut träffade "någonstans" och fick pucken att sticka rakt upp i luften, cirka 3-4 meter, innan den ramlade ned i ryggen på målvakten och in i mål. Stort tack till domaren som såg pucken och därför inte slentrianmässigt blåste av för blockering. Något som händer alldeles för ofta. 

- Detta hände iofs strax efter vårt ledningsmål. Domaren Jarnebring blåste för målvaktsblockering trots att pucken gled fram och var spelbar bakom Patrick Galbraith´s  rygg. 

Första perioden var godkänd spelmässigt ur ett Gulsvart perspektiv. Vi kom upp i banan och lyckades göra rätt avvägningen i vår forechecking. Något som skapade problem för KHK:s backar. Vid flera tillfällen kunde vi snappa upp pucken och skapa chanser mot deras kasse. Skotten vann vi med 8-3 första perioden vilket vittnade om att vi höll bort KHK:s offensiv på ett bra sätt.

Om den första perioden var godkänd spelmässigt var den andra mer att likna vid ett bottennapp. Vi tappade puck i egen zon, i mittzon, i anfallszon och troligtvis även i eget avbytarbås. Vår offensiv var lika samspelt som den politiska ordning som just nu styr detta land. En "röra" helt enkelt. Ambitionen fanns naturligtvis men utförandet hade mycket i övrigt att önska. Det var inte ett spel att gå till val med, kan jag säga, ur ett politikerperspektiv. Naturligtvis lyckades KHK hitta ett genomspel och kvittera. Ett skott som faktiskt styrdes lite av täckande back och helt ställde Fransson i målet. Vad var det vi sa om att "bra lag har flyt" nu igen? Minns gärna KHK:s kvittering mot AIK senast. Skotten slutade 10-11.

I den tredje perioden klev vi på lite mer över hela banan och gjorde spelet jämt ute på isen. Dock hade vi fortsatt väldigt svårt att ta oss fram till några riktigt heta lägen. Inte ens när vi fick chansen i ett powerplay lyckades vi hota riktigt. Vi vann skotten i sista perioden med 13-5. Ett bevis för att vi lyckades bättre med vårt defensiva arbete över hela isen. KHK hade fasligt svårt att hitta fram till mål med några avslut. Oerhört tråkigt att vår stabila defensiv som städar undan så bra inte belönas med att forwards förmår att peta in några puckar.

Matchen gick till förlängning och som jag skrev inledningsvis slarvade vi bort chansen att vinna denna match. Istället kom, naturligtvis, KHK fram med ett avslut i slutsekunderna och kunde vinna matchen. En situation som egentligen aldrig hade behövt uppstå. En av våra spelare skulle bara "frysa" pucken vid sargen sista sekunderna av sudden. Det gick inte så bra. Alexander Bergenström lyckades fippla fram pucken till Joel Kellman som gjorde avgörande målet.

Sammantaget en match som inte alls levde upp till epitetet toppmatch. Kanske var det digniteten på matchen som påverkade spelet. Det såg lite låst och krampaktigt ut från båda lagen. Inget av lagen spelade som ett topplag, helt enkelt. Karlskrona är ett bra lag och har för tillfället ett ruskigt medgångsflyt. Trots att de inte skapade många målchanser vinner de matchen/er. Ungefär samma scenario som i deras match mot AIK på hovet senast.

Det finns två saker, eller tre, eller fyra, som oroar mig just nu:

- Powerplay funkar inte alls (gör man inga mål fungerar det inte).

- Våra "stjärnspelare" är iskalla.

- Vårt offensiva spel fem mot fem är för uddlöst (vi gör för få mål).

- Vi har ingen formation som bär laget just nu (ommöbleringarna har inte skapat fler fungerande kedjor)

Det som är bra är:

- Backspelet

- Målvaktsspelet

- Boxplay

- Det hårda kollektiva arbetet

Martin Filander måste redan till nästa match ställa minst två kedjor på isen som åtminstone visar en antydan till samspel. Idag, och allt för många matcher på slutet, har det synkat allt för dåligt i offensiven. Det blir allt för mycket "egen pucktransport" istället för understöd. 

Ska vi då kasta in handduken när det gäller topp två? Ja, säger jag, om vi inte hittar tillbaka till ett bättre offensivt spel och bättre spets i vårt powerplay. Det är tyvärr en realitet..

Nu väntar nästa ödesmatch...