ÄNTLIGEN en SEGER!

Matchdags mot nykomlingen Pantern och jag var fylld av tillförsikt. Nu skulle det väl ända lossna? Nu skulle Gulsvart komma ut som retade tigrar och ställa tillbaka skåpet på sin plats, markera revir, visa klorna, trycka och platta till. Pantern skulle bara blåsas av isen av ett pustande och frustande hemmalag.

Så blev det inte. 

Visserligen lyckades Gulsvart peta in två mål i den första perioden och därmed ge hemmapubliken visst hopp inför fortsättningen. Två mål som tillkom mer av en slump än genomtänkt och briljant spel. Två mål som Gulsvart så innerligt behövde för att komma ur det komaläge laget befunnit sig i den senaste tiden. Skotten vanns dock av gästande Pantern. Att vi inte fick igång någon virvlande offensiv första tjugo minuterna vittnade just skottstatistiken om. 5-8! Vi fick alltså iväg fem(5) skott på mål! Besynnerligt uselt, kan tyckas.

Målen var dock bra gjorda. Juha Uotila vispade in en retur till 1-0 och Christopher Fish skenade iväg och hängde 2-0 efter en puckstöld vid egen blå då Pantern försökte spela powerplay. Lite Jonte Berg över det hela med den skillnaden att han faktisk gjorde mål:)

Den andra perioden inledde vi hyggligt bra och till en början lyckades vi om och om igen sätta tryck på Pantern i deras egen zon. Efter knappt nio minuter spelade av den andra perioden hade vi fått iväg åtta avslut mot mål. Flera av riktigt bra sort. Då händer givetvis det som inte ska få hända. Några sekunders dräll i egen zon, egen back som ramlar(!), och Pantern smäller in reduceringen till 1-2 genom Pontus Netterberg! I slutet av perioden får vi ett powerplay och chansen att ta tillbaka initiativet målmässigt i matchen. Av detta blir inget. Ett helt misslyckat powerplay där Pantern lyckas skapa fler chanser än oss trots en man kort! Sammantaget en ok period spelmässigt där vi återigen visar upp en provkarta på uddlöshet i våra avslut.

Frågan var om Gulsvart skulle komma ut som "hungriga vargar" till den sista perioden och verkligen visa vilja att vinna matchen, eller, skulle ångesten ta överhanden. Skulle rädslan att förlora lägga sordin på offensiven? Svaret kom redan efter knappa tre minuter då Pantern utnyttjade vår passivitet i egen zon och smällde in 2-2 genom Johan Molldén. 

Resten av perioden blev minst sagt ångestfylld för oss på läktaren. Gulsvart försökte, och försökte, och försökte, men Pantern stretade tappert ifrån. Inte nog med det. Då och då stack de upp i kontraattacker som fick en annan att dra djupa andetag av ren panikångest. Oron att Pantern skulle lyckas pillra in ett mål till var påtaglig. 

Efter mycket om och men lyckades till slut Linus Svedlund, mycket förtjänstfullt, hänga in 3-2 i målvaktens högra kryss. Ett riktigt vackert hockeymål. Lättnaden på läktaren var påtaglig. Nu gällde det bara att hålla undan de sista tre minuterna och inte bjuda Pantern något läge för kvittering. En uppgift som laget klarade mycket bra. 

En otroligt skön seger för Gulsvart som säkert hade en anspänning modell magnum inför denna match! Stundtals såg det ut som om spelarna hade strömförande klubbor då de skulle hantera puck. Det var långa stunder ingen ordning alls på någonting. Det mesta hoppade och studsade snett. Passningar kom bakom istället för framför, för sent eller för tidigt, eller inte alls. Man passade istället för att ta eget avslut, tog avslut istället för att passa. De flesta anfall var enmansanfall där man inte gav varandra understöd. Vi tappade emellanåt pucken i anfallszon snabbare än man kunde säga "kanelbulle". 

- Givetvis försökte alla spelare på alla sätt göra sitt yttersta denna match. Kämpainsatsen var överlag godkänd även om vissa spelare såg oförlåtligt loja ut emellanåt. 

Personligen upplevde jag denna match som ett spelmässigt bottennapp långa stunder. Oorganiserat och ostrukturerat. Hafsigt och slafsigt. Huller om buller. 

Att vi återigen lämnar en match med 0% i kolumnen för powerplay gör mig direkt orolig inför fortsättningen. Vi har därmed blivit nollade i vårt powerplay fem(5) matcher i rad! Illa, sa Bull! Värdelöst, sa Bill!

Några spelare vill jag dock lyfta fram ur dimman:

- Christopher Fish

- Linus Svedlund

- Jan Urbas

Mot nya segrar..