Seriefinalen MIF - KHK och lite inför...

De jagade, och jagade, men kom aldrig ifatt..

Såg matchen mellan Malmö och KHK under gårdagen. Det fanns alla förutsättningar till en högdramatisk match men på något sätt blev det aldrig riktigt så. Åtminstone inte för mig som utomstående betraktare. Matchen tände aldrig riktigt till. Den bara flöt på, period efter period, och plötsligt var den slut med Karlskrona som värdiga vinnare. Och det, mina kära läsare, är så det ser ut när man möter just KHK! 

Anledningen till att matcher utvecklas på detta sätt är just KHK:s spelplan. De vill inte gärna få stopp i spelet. De dumpar sällan, eller aldrig, puckar för att sedan jaga ifatt och låsa fast densamma vid sargkanter. Istället kommer de farande med fart och puckkontroll och försöker hitta närmsta vägen mot mål, hela tiden. Om de misslyckas med detta, eller tappar puck, använder de farten till att vända hem, direkt. I och med denna ständiga rörelse så stannar spelet väldigt sällan upp och därmed blir det få avblåsningar i matchen. Tiden bara rinner iväg.

För försvarande lag ställer detta särskilda krav. Framför allt på backar. Det finns väldigt liten tid att positionera sig. Kommer man inte rätt på en gång kommer man aldrig ifatt, typ. Man blir på efterkälken och i värsta fall överspelad. Detta var något som Malmös backar drabbades av, gång efter annan, under gårdagens match. De var överallt men inte där de förväntades vara. De var mer i vägen för egen målvakt än till nytta. Åtminstone två av KHK:s mål tillkom pga att Malmös backar var helt desorienterade och hjälpte till att skymma sin egen målvakt så till den milda grad att ingen motståndare kunde gjort detta bättre.

Det som överraskade mig var att inte Malmö läst på läxan inför matchen. De tillät KHK att spela sitt spel, hela matchen. Malmö gjorde, i mina ögon, en slät figur och var aldrig riktigt nära att hota om seger i denna match. Detta trots att de vände 0-1 till 2-1. Sett till helheten var KHK hela tiden lite bättre i det mesta. Malmö såg faktiskt ganska tröga och tunga ut. Speciellt deras backar som i normala fall är väldigt duktiga blev ofta akterseglade och bortkollrade.

Sett ur gårdagsmatchens perspektiv lyckades vi bättre i vårt möte med KHK. Under stora delar av den matchen lyckades vi hålla KHK borta från att skapa riktigt bra målchanser. Mot Malmö radade KHK upp riktigt bra lägen. 

Var det så enkelt att även Malmös spelare kände av trycket att spela en avgörande match inför en fullsatt arena? Självklart var det så. De darrade helt enkelt på manschetten, de små pågarna. Dessutom upplevde jag att Malmö just nu har ungefär samma problematik som oss. De har ingen ledande formation som kan gå in på isen och "ta tag i spelet". De har som oss fyra formationer som alla jobbar hårt, vilket inte är fy skam. Men i gårdagens match hade Malmö behövt en formation som gått in och visat vägen...

Summerar jag matchen så var KHK det bättre laget och vann fullt rättvist. Själv kände jag mig lite lurad på konfekten då Malmös jakt på kvittering helt uteblev. De hade varken metod, kraft, eller förmåga att gå för en kvittering. Hade förväntat mig en enorm slutforcering, men av den blev platt och intet...

Scenariot på tisdag, när vi möter Malmö, kommer bli helt annorlunda. Tänker då speciellt på matchbilden. Visst kommer det finnas fart och fläkt även då men det finns en tradition med mer fysiskt spel oss emellan. Gärna med inslag av dåligt humör och lite box.  Förväntar mig därför en riktig holmgång där utgången är närmast omöjlig att sia om...

MOT ABB ARENA!