19 februari 2015

Lite tankar om det som varit och det som komma ska..

När man lyssnar av alla kommentarer från gårdagens match mot Karlskrona växer olika bilder fram. Somliga anser att det var "en bra match mellan två bra lag som tog ut varandra" andra att "det var en rätt seg och tråkig match". När det gäller olika spelares prestationer under matchen är bedömningen stor mellan olika betraktare. Jonas Fransson, tex, ansågs både ha spelat "kanon" och "darrigt". Man brukar uttrycka att "sanningen finns i betraktarens ögon". Med det menas helt enkelt att vi alla, var och en för sig, gör en egen subjektiv bedömning och uppfattar detta som "sanningen". 

Det jag skriver på denna blogg är mina intryck och reflektioner. De behöver inte nödvändigtvis överensstämma med någon annans. Det jag påstår behöver inte ens vara helt sant. Det jag beskriver är helt enkelt "min sanning". En sanning som vilar på mina egna insikter och kunskaper.  Inte någon annans. 

Efter gårdagens poängtapp mot Karlskrona kände jag en stor besvikelse. Inte över förlusten i första hand. Mer över den tendens jag anar hos mitt kära lag. De som följt laget under många år anar nog vad jag menar. Under ett antal år har jag och många med mig tvingats bevittna hur vårt lag, säsong efter säsong, tappat ork, fart och energi när det gällt som mest. 

Minns förra säsongen. Seriefinal hemma mot Malmö med några få omgångar kvar. Vid seger hade vi sannolikt ångat på mot serieseger. Istället blev det förlust efter förlängning och sedan rasade(!) laget ihop mentalt med mediokra resultat i de följande matcherna. Vi gick därmed in i Kvalserien med en dålig trend, tendens, i ryggen. 

I gårdagens match mot Karlskrona saknade jag tyvärr den hetta som präglar ett lag som verkligen vill bli topp två. Det kändes som om vårt fokus, lagets prioritet, var att förhindra KHK från att göra mål. Spelplanen var uppenbar, och inget ont i detta. Problemet, som jag uppfattade det, var att detta fokus blev på bekostnad av viljan att själva våga vinna. Mentalt hade vi förlorat denna match redan när vi klev ut på isen. 

Karlskrona hanterade matchen på ett annat sätt. De tänkte inte be om ursäkt. De tänkte inte börja darra bara för att matchen gällde lite mer än vanligt. De använde sin sportsliga framgång som ett utmärkt verktyg till att ta ännu ett kliv framåt. De lyfte fram möjligheterna, pekade inte riskerna. 

Kort sagt: - KHK var mer inställda på att vinna, vi mer på att inte förlora. 

Karlskronas fördel gentemot oss och Malmö är just att de hela tiden har allt att vinna. De har redan presterat mer än vad någon kan begära. För oss och Malmö finns ett helt annat ok att bära. Vi har det gemensamt att vi genom åren presterat som sämst när det gällt som mest. Vi supportrar har känt oss besvikna och svikna, lite förda bakom ljuset. Vi har gått i samma fälla säsong efter säsong och verkligen trott att "denna gång händer det".

Jag tror att den upprördhet man nu kan spåra både hos mig och andra supportrar till Gulsvart bottnar i tidigare säsongers motgångar. Ingen vill stå där igen, med byxorna nere, och inse att allt blev som vanligt, igen. Den oron sätter sannolikt sin prägel på alla supportrar, till alla lag, men kanske främst till de lag som år efter år nosat på doften av avancemang.

Som supporter vill man helt enkelt se en enorm glöd hos sitt lag. En vilja att verkligen vinna. Att man trots detta åker på en förlust kan alltid bäras. Det viktiga är att vi supportrar känner att laget, spelarna, verkligen gett allt för att uppnå vår gemensamma dröm.

Igår såg inte jag den glöden i laget. Istället ett lag som inte förmådde/vågade spela ut. Nu finns ingen tid till begrundan. Nu är det bara att släppa handbromsen. Full fart ända in i kaklet. Om vi missar att gå upp i SHL denna säsong så ska vi åtminstone kunna säga att laget gjorde allt, precis allt, de kunde. Om detta inte räcker till, ja då går alla utan skuld. Då kan spelarna lämna denna säsong med huvudet högt och bibehållen kärlek från alla supportrar.

- Kämpa Gulsvart!











5 kommentarer:

  1. Att inte komma 1 eller 2 kan ju vara en fördel. Mycket krut kommer att brännas i finalen och sedan mobilisera för en 7 matchers serie mot 3an kan bli väldigt mycket. T.ex lag 3 kör en enkelserie och har 3 bonuspoäng att starta med. Kanske är lättare att därifrån nå sista steget... Fasen vet?
    /Khk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oavsett hur vi tar oss fram vill jag se den riktiga glöden:)

      Radera
  2. Det är tränarna som lägger Gameplan och spelarna försöker följa den. Filander verkar vara pedantiskt noggrann och verkar inte acceptera att någon (av de yngre) gör något utanför Gameplan. De enda som får göra det är de äldre och stjärnorna. Dom blir aldrig bänkade eller hamnar utanför laget.
    Låt prestationen avgöra istiden inte meritlistan...

    SvaraRadera
  3. Det är nu det är tid för hjältar. Vem vill och kan bli hjälte är frågan. Det bör finnas kandidater. Men det usla skyttet gör mig väldigt orolig.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera