Nu har jag läst färdigt boken av, och med, Wayne Gretzky. Det gick fort. Till vissa delar en fascinerande läsning och på andra sätt bekräftande. Vissa fördomar om kanadensisk ishockey grusades medan andra befästes. Den stora skillnaden, som genomsyrade hela boken, var hur otroligt kommersielliserad NHL är. Spelare är handelsvaror - punkt slut! Inget sentimentalt dravel där inte., inget snack om klubbkänsla eller klubbtillhörighet. Tränare, ledare samt klubbägare har bara en sak för ögonen. Att vinna. Allt annat kommer i tredje eller fjärde hand. Det är pengar som styr - allt.
En ishockeyklubb i NHL är ofta bara ett i raden av företag som kan ingå i en ägares stall av företagande. Överskott som kommer in via NHL-laget pumpas genast vidare till andra affärsområden. När en ägare får likviditetsproblem i något av sina andra företag säljer han en eller flera spelare för att täcka sitt underskott.
Detta drabbade Wayne Gretzky. Efter ett antal oerhört framgångsrika år i Edmonton ville Gretzky skriva ett långtidskontrakt för att avsluta sin karriär i Oilers. Det gick inte alls. Trots att han var med och spelade fram laget till flera StanleyCup-vinster var han inte längre önskvärd. Lagets ägare hade hamnat i likviditetsproblem och behövde få in kontanta medel för att rädda sina andra ägarintressen. Genom en otroligt smutsig affär såldes Wayne så småningom till Los Angeles Kings. Alla Edmontonfans trodde Wayne tagit initiativ själv till denna flytt och såg honom som en stor svikare. Ja, han kallades till och med landsförrädare då han bytte till ett lag i USA! Så var naturligtvis inte fallet.
Edmontons ägare, som för övrigt inte kunde något om ishockey, försökte bara göra en "bra affär" för att rädda sitt eget skinn. Så inte ens en av Kanadas absolut störste ishockeyspelare genom tiderna var till slut inte mer än en handelsvara.
Genom hela boken genomsyras livet som proffs i USA eller Kanada av helt andra värderingar än vad vi är vana hemmavid. Den spelare som inte var beredd att "slåss för livet" eller "gå över lik" för att få en plats i laget gjorde sig inte besvär. Denna "attityd" präglade alla unga spelare redan från att de började spela på pojklagsnivå.
Lägg därtill tränare och lagledare som använde sin auktoritet till att skrämma och bestraffa helt godtyckligt. Någon dialog mellan tränare och spelare förekom inte överhuvudtaget. Det var tränarens ord som gällde/gäller. Gillade man inte läget var det bara att packa väskan!
- Efter att jag läst boken tycker jag att den svenska modellen känns allt mer attraktiv. Tänk att vi lyckats fostra och forma så många duktiga spelare med vår modell. Sossehockey - ja tack!
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar