Jag tror..

.. på Örebro!

Nu kan man ta del av vad många tror kommer hända i årets Hockeyallsvenska. Själv stack jag tidigt ut hakan inför förra säsongen och tippade Topp 3. Hade MIF som seriesegrare tätt följda av AIK och Leksand. Växjö trodde jag skulle vara med och hota om en direktplats så även vårt eget gulsvart.

Att AIK skulle vara tillräckligt starka för att nå ES trodde jag inför säsongen, men konstigt nog inte under säsongen, men ändå tog de sig till ES! De var klassen bättre säsongen innan - tycker jag. Men då missade de chansen. Så konstigt kan det vara.

Att Leksand skulle fallera var inte helt överraskande. De övertygade aldrig riktigt under grundserien. In i det längsta väntade jag på att Leksand skulle få ihop alla bitar och blomma ut. Men de vissnade lite - istället! Sämst när det gällde - typ!

Vårt eget gulsvart var en lång tragedi förra säsongen. Eller parodi! En jämmerdal att genomlida som supporter. Laget var aldrig riktigt bra men inte heller riktigt uselt. Det var som om faen själv satt på sargkanten och djävlades med laget. Tänk att så mycket talang, som bevisligen fanns, inte kom fram. Men det är historia nu.

Hur ska man då ställa sig till det nya som råder?

Nya tränare, ny sportchef, nya ideal, ny spelide, och ett helt halvt lag som är nytt.

Jag fruktar att det kan ta tid innan allt sitter som det ska. Det kan bli en försäsong med mycket vin och väldigt mycket vatten. Det kan bli en serieinledning med insatser som pendlar mellan utmärkt och väldigt pinsamt. Det kan även bli succe och klackar i taket. Likväl som svarta rubriker och rop på ny tränare.

Här handlar det om att bygga något nytt - från grunden. Inte att bygga vidare på något som redan fungerar. Här gäller det att hitta rätt nycklar, trycka på rätt knappar, hitta flytet, få trygghet, finna harmoni, hitta spelglädje, etc etc...

Och allt ska ske under övervakande av supportrars argusögon. Frågan är hur mycket tålamod vi har. Hur många chanser vi är beredda att ge. När börjar vi slipa våra knivar och skramla med våra svärd! När tar tålamodet slut och ersätts av frustration och besvikelse?

Oavsett vad som händer så ser jag verkligen fram mot en ny säsong - idrott är underbart!