Fulla läktare när LIF kommer på besök..

Det är serverat!

Ja, det brukar av tradition vara på det sättet. Oavsett vad vi tycker så har Leksand en oerhörd massa supportrar som sluter upp runt om i landet. Även om det sticker i våra ögon att boende i närkommuner  hellre håller på Leksand än Västerås så är det bara att bita i det sura äpplet. Inget att göra åt, åtminstone inte på kort sikt. Vi får ta det onda med det goda. Det goda överväger dock anser jag. Fullsatta läktare skapar en härlig inramning. Ger puls. Energi. Två högröstade klackar ökar på det dramaturgiska inslaget. Folket kommer trivas. Spelarna kommer trivas. Alla kommer få en gemensam högtidsstund, ett härligt avbrott i den grå vardagen, serielunken, höstmörkret. Lägg därtill de extra intäkter en match som denna ger vår klubbkassa. Inte att förglömma. Ur det perspektivet är jag tacksam att Leksand åter finns i vår serie. 

Men det finns mer med Leksand av idag som gör morgondagens möte lite extra kittlande. Säger bara -Viktor Mårtensson! Kommer han få istid? Kommer han mosa våra backar? Kommer vi hälsa honom välkommen? Kommer den Gulsvarta klacken sjunga hans namn? Viktor Mårtensson kommer alltid finnas i mitt hjärta, oavsett. Det säger jag bara..

Men inte nog med det. Det kommer mera. Säger bara - Alen Bibic! En härlig spelartyp som vi alla älskar att hata. En spelare som inte lägger fingrarna emellan, som spelar fränt och hårt, och kan göra skillnad mellan vinst och förlust genom sitt frejdiga backspel. En spelare som gör ont att möta. En spelartyp som alla vill ha i sitt eget lag. Ja, jag erkänner. Jag gillar Alen Bibic som spelare. Han representerar något som nästen är svunnet i svensk ishockey. En egensinnig urkraft. Mer vilja än talang, om jag törs uttrycka mig så slarvigt. Men vilken VILJA!

Och tänk, det finns mera! Säger bara - Robin Jacobsson! Robin som representerade oss förra säsongen och gjorde det förbålt bra. En spelskicklig back som kan spela många roller. Tuff, oöm, elak, stark, offensiv, ja han har många strängar på sin lyra. Tyvärr, måste jag säga, så var han inte så bra som önskat i slutet av säsongen. Oavsett detta vill jag nog påstå att han var vår bäste back i övrigt. Dock tycker jag inte att den gode Robin övertygat hittills i de matcher jag sett honom spela. Inte alls samma självklara pondus som han visade hos oss. 

Som om inte ovan beskrivna skulle vara nog säger jag bara - Brock Montpetit! Oj vad jag gillade honom! En fantastisk skridskoåkare som stundtals åkte motståndare sönder och samman. Tänk bara alla offensiva tacklingar han överraskade sina motståndare med! En ren fröjd för ögat. Men, så var det detta med att göra mål. Sällan har jag varit med om att en så skicklig spelare hade så förtvivlat svårt att få in puckjäveln i kassen! Stundtals var det nästan lite parodi! Det ena jätteläget efter det andra brändes. Pucken tog i stolpar, ribba, träffade domare, motståndares klubbar, medspelares byxor eller hamnade i en skymd målvakts plockhandske! Men inte fan gick den i mål! Okey, han gjorde några mål till slut men med tanke på alla chanser han skapade, och brände, kunde han blivit målkungen i laget! Som tur är, för oss, ser han ut att fortsätta på den inslagna vägen...

Det var då väldigt mycket text om Leksandsspelare! Är jag Leksing, eller? Nä, tvi vale. Men det är lite kul att fyra spelare som representerar LIF ganska nyligen lirat med oss. Och då har jag inte ens nämnt kämpen Tobias Forsberg som gjorde två säsonger med oss. Lite märkligt vad Leksand plockar över spelare från oss, kan tyckas..

Det finns en uppenbar risk att vi efter matchen får se rubriker som "Släkten är värst". Det vore en nesa. Vill man inte vara med om. Nej, tvi för den lede.

Jaha! Nu ska jag spekulera uti våra chanser att vinna denna match. Det som talar emot är följande:

1. Vi har alltid svårt för Leksand, av tradition, när det verkligen gäller.

2. Vi har alltid svårt att prestera bra inför fullsatta läktare.

3. Vi är favoriter.

4. Leksand har ännu inte vunnit på bortaplan.

Ja, jag vet att en del av ovanstående är en blandning av myt och fakta. 

Det som talar till vår fördel:

1. Vi har bättre målvakt.

2. Vi har bättre powerplay.

3. Vi har bättre boxplay.

4. Vi har fler formationer som kan producera.

5. Vi har ett starkare kollektiv.

När matchen startar, när pucken släpps, är dock allt detta av liten betydelse. Då är det "bäst nu som gäller", som avgör. Det lag vars spelare vinner flest kamper över isen kommer stå som segrare. Då spelar inte tidigare meriter någon som helst roll. Det är vinna eller försvinna. Leva eller dö. Inget mellanting. Ingen mellanmjölk. Det lag som brinner mest kommer dra vinstlotten. 

Jag pekar, här och nu, ut en spelare i Västerås som kommer överraska under morgondagen och i allra högsta grad bidra till en seger. Den jag tänker på är - Christopher Fish. Som "gammal Moring" kommer han tända till så ända in i helvetet att det kommer ryka ur näsborrarna på karln. Sanna mina ord!

Nu kör vi...

Vinst senast och ny match..

Ibland saknar jag vissa spelare..

Det var då för väl att våra spelare tog sig i den berömda kragen och snodde med sig alla poäng i bortamatchen mot Karlskrona. Då jag inte såg matchen själv har jag väldigt svårt att kommentera spelares olika insatser men vad jag förstått spelade Jonas Fransson bra när det som mest behövdes. Tänker då främst under den anstormning som KHK utsatte oss för under stora delar av den första perioden. Precis så vill jag ha det. En stabil målvakt som håller laget kvar när det stormar som mest. Att sedan Mikael Fryklund passade på att ge laget ledningen var på något sätt ett kvitto på tesen att bra målvaktsspel är halva laget, typ! Kul som bara den att Fryklund fick sätta en balja. För just mål och poäng är det som saknats i hans spel som i övrigt varit på en bra nivå. Att han dessutom fick sätta målet fram till 2-0 för Gulsvart gör inte saken sämre. Förhoppningsvis kommer han nu in i en mer producerande zon även kommande matcher. Vore minst sagt välbehövligt!

- Får även Broc Montpetit lite bättre utdelning på alla lägen och chanser han skapar, då jävlars!

En sak som oroade lite inför matchen mot KHK var rockaden som gjordes i backparen. Johan Jonsson fick nu spela ihop med Per Helmersson istället för tidigare Jonas Emmerdahl. Hur det gick? Jo, tack! Det gick alldeles utmärkt. Visserligen var den gode Johan inblandad i en situation som resulterade i att KHK kunde reducera till 1-2 men i allt övrigt fungerade samarbetet bra mellan dessa backar. Ur mitt lilla grodperspektiv tycker jag att Johan Jonsson får alldeles för credit för sitt spel. Väldigt sällan några stora misstag. Väldigt ofta stabilt spel. En spelare som gör sitt i det tysta och sällan får rubriker trots att det just är spelare av Johans dignitet som borgar för att ett lag hållet en bra lägstanivå!

Jämför man med Nick Angell så är denne en back som förväntas ta initiativ och agera med risk för misstag. Nick Angell löser denna sin uppgift  på ett utmärkt sätt. Inte tu tal om det. Vad jag vill lyfta fram är att det behövs spelare med olika karaktär, förmågor och skills för att lagbygget ska anses komplett. Nick Angell och Johan Jonsson är exempel på detta. 

- Kul även att Robin Jacobsson tycks kommit in bättre i spelet. Där finns säkert mer att hämta när han väl kommer in i matchspelet till 100%. 

När jag lyssnat på supportrar till KHK har jag fått uppfattningen att de inte på något sätt ansåg att vår seger var orättvis. Somliga av dem anser till och med att den var helt på sin plats då de bedömde att vi för dagen var det bättre laget. Det känns bra. 

Däremot ansåg de att vi såg tröga ut i spelet. Inte alls samma fart som andra "topplag" i serien. Det tyckte rent allmänt att vi inte hade någon vidare struktur i vårt spel utan att vår framgång mer berodde på enskilda spelares prestationer. Intressant, tycker jag. Jag tycker nämligen lite åt det hållet själv. Vi har många spelare som är väldigt skickliga men när det gäller det övergripande spelet så fattas det ännu en del. Det är enbart fragmentariskt som spelet kuggar i och flyter på. Den dagen vårt spel börjar fungera i fem mot fem över sextio minuter, då blir vi riktigt bra.

- Och när ska Mathias Bromé göra mål!

Till matchen mot KHK tillkom en ny spelare i form av Jan Urbas. Vad jag förstår fick han "lagom" med istid för att känna sig för i sin första match. Enligt de vittnesrapporter jag fått gjorde han en klart godkänd första insats. Av det jag förstått, utifrån mina kontakter, är det just den spelartyp som övriga spelare i laget väntat på. Något som de själva ansetts saknats. En tung, tuff, forward med känsla för raka vägen mot mål!

Till kvällens match mot BIK Karlskoga har jag nollställt mina förväntningar trots vinst senast. Poäng är bra, seger är bättre. BIK har vunnit sina senaste två matcher och har fått lite vind i sitt trasiga segel. Själv anser jag att BIK har långt kvar till den nivå de höll förra säsongen då de spelade som bäst. Inte ens i segermatchen på hemmaplan mot Mora(straffar) spelade de bra. Sanningen var att Mora länge styrde och ställde innan BIK plötsligt gjorde två snabba mål och kom in i matchen. En match som de sedan höll på att förlora då Mora vände på steken med några minuter kvar. Jag skulle vilja beskriva BIK:s formkurva som, labil! Varannandagsgäng, helt enkelt!

Men, tippa måste jag:

Västerås - BIK Karlskoga 4-3 (sudden)