2 september 2016

Det är inte nu vi ska vara bra...

Återigen var jag på besök i anrika Scaniarinken för att se Gulsvart spänna musklerna mot hemmalaget  och nykomlingen SSK. SSK som är ett, på pappret, riktigt bra division ett lag. På pappret, alltså. 

När väl matchen rullade igång blev det andra bullar, eller kringlor, om man så vill. Trots att vi själva lyckades ta ledningen via ett pp-mål signerat Lucas Zetterberg blev aftonen mer svart än och gul och svart. Detta trots att vi för dagen spelade i kycklinggula tröjor. 

De ansatser till linjer i spelet som syntes senast i matchen mot Almtuna i Enköping lyste med sin frånvaro. Det var helt enkelt en bedrövlig insats från Gulsvart. Under den första perioden lyckades laget inte få till en enda offensiv tekning, vad jag kan minnas. Anledningen var att vi aldrig lyckades komma till avslut i spelet fem mot fem. Istället var det SSK som bjöds öppna landskap och fick fria åkvägar över isens flesta ytor. Det tyckte de var roligt. SSK tackade för kaffet och åkte åttor på isen runt allt mer frustrerade VIK:are. 

Det finns helt enkelt inte så mycket mer att säga om denna match. Det var en fullständigt usel insats som räddades en liten aning av att laget lyckades börja spela lite mer vägvinnande sista minuterna av den tredje perioden. Men, det var så dags då, kan man säga.

Kan man då dra några som helst slutsatser av det man såg utspelas på isen? Svaret blir nog ett rungande "nej". Det är väldigt svårt att bedöma SSK:s slagstyrka utifrån vår egen lama insats. De såg rörliga och fyndiga ut i sitt anfallsspel men blev aldrig riktigt pressade defensivt. Min spontana reflektion är att SSK spelade som ett bra division-ett-lag. Detta utan ironiska undertoner. Det var full fart framåt som gällde. Frågan är vad som händer när SSK ställs mot lag som sätter stopp på deras framfart redan i mittzon eller sätter press mot deras backar. Svaret på detta får vi givetvis när serien kommer igång.

Nu återstår en(1) match innan serien drar igång. Ett ynka tillfälle att försöka få till ett vägvinnande spel. En enda match att försöka hitta en, eller flera, formationer som kan bära laget.

Istället för att ta fram yxan, sågen, och kasta handduken i sjön redan nu väljer jag att hålla huvudet högt och fortsatt nära en förhoppning om förbättring. Ge laget tio omgångar i serien. Det kommer de behöva innan någon form av eget spel kommer på plats. 

Avslutningsvis upprepar jag något som andra redan påpekat. Denna säsong kommer vi bli oerhört beroende av målvakt/er som står på huvudet. Det kommer inte räcka att ligga på 89-90% i räddningsprocent. Gissar att våra målvakter behöver upp i klass med när Jonas Fransson var som bäst hos oss. Då pratar vi minst 93-95%!

Uppdaterat:
- Glömde skriva om de matchstraff som utdelades. Två till vardera laget. Unge herr Alenbring och gamle(!) Gråhns boxade(!) sig till var sitt matchstraff. Så kan det gå.


För övrigt var kanelbullarna i Scaniarinken stora, kladdiga men tyvärr rätt torra! Betyg 2 av 5. Bättre kan ni....


3 kommentarer:

  1. Ja, skönt att jag inte kunde åka och se matchen pga ett flertal andra plikter. Hoppas att VIK hittar spelet tidigare än efter 10 matcher, för då blir nog frustrationen för stor för att hitta till ett vinnande spel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid för tidigt att ge upp....

      Radera
  2. Jag håller med om att de ska fortsätta kämpa med att utveckla sitt spel, men de kommer att behöva lite belöning för att orka också. Det hoppas jag att de får snart.

    SvaraRadera