Häromkvällen dristade jag mig till att kasta ur mig ett påstående, relativt tanklöst, om vilka klubbar i årets hockeyallsvenska som dignar av tradition. Tradition ses ofta som något positivt. Något ärbart, något att falla tillbaka på. Något att peka på i tider av med eller motgång, allt efter behag. Min definiation av tradition är att en förening funnits länge i sitt gebit, vunnit ärbara segrar, samt över tid innehållit spelare av dignitet.
Vilka lag finns då i årets hockeyallsvenska som svarar upp mot mina ovan angivna attribut? I all hast påstod jag att endast två matchade min profil. Djurgården och Björklöven. Fick genast mothugg då jag helt missade anrika Södertälje Sportklubb! Men inte nog med det. Genast fick jag höra att Timrå IK, minsann, hade en mer gedigen tradition än Björklöven och att Rögle BK borde räknas in.
Nu ska det klargöras direkt att jag inte brytt mig det minsta om hur många matcher, eller säsonger, respektive lag spelat i olika divisoner. Jag utgick bara ifrån min egen, högst subjektiva, magkänsla. De lag som på olika sätt påverkat mig, postivt eller negativt, genom åren.
Därför slår jag fast att SSK och DIF står i en särställning när det gäller begreppet tradition. Odiskutabelt. Utan prut. Sedan blir det lite svårare. Rankar dock Björklöven högre än både Timrå IK och Rögle BK då de försnämnda faktiskt stoltserat som Svenska mästare. Detta trots att Löven är en yngre förening än både RBK och Timrå IK.
Hur rankar jag då min egen förening, Västerås IK, i denna ansamling av lag. Tja, det är inte helt lätt. Visserligen har min förening gamla anor, om man så vill, men sanningen är ju den att föreningen ombildades för knappt tretton år sedan. Det finns med andra ord ett före och ett efter. Före och efter konkursen. Jag väljer därför att säga "pass" i denna frågeställning. Självklart anser jag, som stolt Västeråsare, att min förening har en anrik historia, och därmed tradition, men böjer mig kanske för andras åsikt i frågan. Men lite får man lura sig själv, anser jag.
Nu kommer säkert någon uppleva att jag förringar just deras förening. Och det är precis vad jag gör. Utan att skämmas. Var och en får nämligen stå upp för sina värderingar, sitt lag, allt efter tycke och smak. Själv nöjer jag mig med att vara stolt över att vara Gulsvart...
Hur rankar jag då min egen förening, Västerås IK, i denna ansamling av lag. Tja, det är inte helt lätt. Visserligen har min förening gamla anor, om man så vill, men sanningen är ju den att föreningen ombildades för knappt tretton år sedan. Det finns med andra ord ett före och ett efter. Före och efter konkursen. Jag väljer därför att säga "pass" i denna frågeställning. Självklart anser jag, som stolt Västeråsare, att min förening har en anrik historia, och därmed tradition, men böjer mig kanske för andras åsikt i frågan. Men lite får man lura sig själv, anser jag.
Nu kommer säkert någon uppleva att jag förringar just deras förening. Och det är precis vad jag gör. Utan att skämmas. Var och en får nämligen stå upp för sina värderingar, sitt lag, allt efter tycke och smak. Själv nöjer jag mig med att vara stolt över att vara Gulsvart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar