Det drar ihop sig, så sakteliga...

Nu kan man läsa, runt om på olika forum, där initierade och kunniga skribenter analyserar olika spelartrupper inför den stundande säsongen. Buden är lite olika och smaken är bekant som baken. Dock finns det en gemensam nämnare i det som skrivs och tros. Förvånansvärt många skribenter lyfter fram Västerås som en favorit till topp tre, ja rent av till serieseger.

Detta är sannerligen något nytt och annorlunda. Allt sedan vi tog oss tillbaka till hockeyallsvenskan har vi ansetts som ett "stabilt mittenlag" men utan tillräcklig spets för att vara med och hota på riktigt allvar. En beskrivning som varit ganska träffande. Vi har lyckats ta oss till kvalserien tre gånger, vilket är bra, men väl där har vi aldrigt riktigt räckt till.

Under dessa säsonger har det passerat en oerhörd massa olika spelare i den gulsvarta dressen. En del är saknade, andra inte, medan många är förpassade till glömskans värld. Många nyförvärv har burit med sig hopp om hög poängproduktion men ytterst få har kunnat leva upp till ställda förväntingar. Ingen nämnd och ingen glömd. Att värva "rätt spelare" är sannerligen ingen lätt konst. En uppgift som våra sportchefer varit satta att förvalta med varierande framgång.

Årets trupp ser onekligen väldigt intressant ut. En härlig blandning av gammalt och nytt. Det finns underlag för vår tränare, Joakim Fagervall, att utveckla sin spelide ännu ett steg. Kvar finns en defensiv och stabil stomme som komplement till betydligt mer offensiv spets. Ingredienserna ger intryck av att kunna bli en riktigt välsmakande anrättning.

Nu ska man dock inte förvänta sig att alla de "spetsspelare" man kontrakterat kommer leverera som man önskar men om minst två lyckas är hälften vunnet, typ. Om två är riktigt riktigt bra och de övriga "bra" så kommer det räcka långt.

En sak jag själv funderar över är hur vår spelide kommer att se ut denna säsong. Kommer den även fortsättningsvis bygga på en ganska strikt defensiv eller blir det mer "raka rör" och full fart framåt? Om det är som många skriver, att vi är stora favoriter, kommer givetvis våra motståndare anpassa sig efter det. Risken är därmed stor att vi får spela mot "backande försvar" där motståndarna sluter upp runt egen målvakt. Kommer vi då ha förmågan att luckra upp denna skyttegravsdefensiv? Intressant kommer det att bli.

Själv ryser jag lite av välbehag när jag ser den offensiva kraft som laget kommer att besitta. De senaste två-tre säsongerna har vi levt mycket på en formation som stått för lejonparten av vår offensiv. Nu ser det ut som vi kan sätta upp två riktigt starka offensiva formationer. Mums filibabba! Lägg därtill en tredjeformation som håller hygglig offensiv klass. Man slickar sig om munnen, igen! Den fjärde blir, som vanligt, en formation som får ta stort defensivt ansvar i trängda lägen.

Men, vad vet jag egentligen? Inte mycket, ärligt talat. Utfallet kan bli helt annorlunda. Spelare kan blomma ut likväl som de kan vissna ned. Fågel eller fisk? Vi kan drabbas av oturliga skador och mystiska sjukdomar och hela laget kan hamna i en formsvacka djupare än det värsta krondiket. Med andra ord är allt som vanligt. Precis underbart vanligt.

Det är just så jag vill ha det som supportrer. Det oförutsägbara. Man ska aldrig riktigt veta vad man får.  Det är just den ingrediensen som ger sporten en extra tjusning och dimension. Jag helt enkelt älskar att aldrig riktigt bli klok på detta spel som kallas ishockey....

För övrigt spelar inte Leksand i Elitserien!