Vi vann, VI VANN! Fler krismöten, tack!

Swehockey

Västervik - Västerås 1-3
Ja jävlars i min lilla låda. Vi vann! Det är så man får nypa sig i bröstvårtan både en och två gånger. Jag upprepar: - Vi vann!

Nu var det inte direkt så att vi körde över våra motståndare Västervik i gårdagens match. Jag vill inte ens påstå att det var jämt spelmässigt. Rent krasst måste jag nog erkänna att det långa stunder var ett lag på isen. Nämligen Västervik. De bara körde. Och körde. Och sköt, och sköt. Radade upp chanser och vi själva fick mest ägna oss åt sarg ut och ren överlevnad. Men vad gör det? Absolut ingenting! 

Ett lag som är i vår situation handlar mest om att gilla läget. Att inse sina begränsningar men samtidigt sina förmågor. Göra det man kan bäst för stunden. I gårdagens match valde vi att fokusera på överlevnad. Att hålla oss kvar i matchen. Att hålla rent. Att inte ge bort för många bra målchanser. Att täcka skott. Att slita röv, helt enkelt.

Till lagets undsättning kom Henrik Lundberg och spelade precis så äckligt bra som han måste göra, stackaren, för att vi överhuvudtaget ska ha chans till poäng i matcher. Själv ansåg han sig inte gjort någon märkvärdig insats. Istället hyllade han laget som gav honom så bra understöd. Tycker dock han ska ta till sig allt beröm. Det ena ger det andra. Med en målvakt som spelarna känner stor tilltro till blir hela det defensiva spelet bättre, lugna, tryggare.


- Att Conny Strömberg fick trixa in en puck i nätet var ett ögonblicks feltänk av ett annars väl fungerande försvar denna kväll. Sånt som händer. Det går inte att skydda sig mot allt. Speciellt en spelare, lirare, som gör lite som han vill. Det var dessutom ytterst välförtjänt.


Jag är mest nöjd med hela lagets insats även om två, tre, spelare fick spela mer avgörande roller i detta drama:

- Marcus Bergmans två mål naturligtvis oerhört viktiga!
- Stefans Gråhns mål fram till 3-1 i tom kasse avgörande!
- Men den spelare jag vill hylla lite extra är Jonte Berg. Går in och gör makalöst bra arbete i boxplay och bidrar hela tiden med stark skridskoåkning. Hans jakt efter puck i slutet, när Västervik spelade sex mot fem, var mästerligt. Det visade på alla de goda egenskaper som vi supportrar efterlyst denna säsong. Vilja, hjärta, jävlars anamma. Allt på samma gång. Tack vara hans exempellöst uppoffrande åkning kunde Gråhns lägga in avgörande puck i mål. Magiskt bra! Man bugar, bockar, och tackar!

Samma Jonte Berg som under sin konvalescens från skada agerade julgran(!) vid entrén till en hemmamatch i mellandagarna! Bara en sådan sak.

Kul även att se unge William Wikman tillbaka i truppen. Leksandsspelaren som med sin frejdiga åkning hela tiden bidrar. Självklart även stort plus till våra unga backar i form av Hercules Horn/Hölander och August Nilsson som gjorde ett gott dagsverke.

I allt övrigt ska naturligtvis hela laget ha beröm för sitt slit denna afton. Som bekant räcker det inte om några få spelare gör sitt jobb. Alla måste bidra med det de kan. Så anser jag skedde i matchen mot Västervik. Kan man avslutningsvis dra till med "motivation slog klass" månne!

Tack för tre poäng Gulsvart!

Speltid

Seger är alltid en seger...

Matchens lirare...

Så bra, så skönt, så underbart! Laget reste sig efter den mindre bra insatsen mot Västervik. Det tog visserligen nära en period innan Gulsvart tuffade igång och började utmana Pantern ordentligt. Men då gick det stundtals riktigt bra. Pantern är ett resligt lag, om ingen lade märke till det. Väldigt storvuxna överlag. Tunga. Dessutom rätt rappa på rören. Inledningsvis var det Pantern som höll i taktpinnen och vi själva fick mest försöka överleva, byte för byte. Men, som sagt, sakta men säkert insåg spelarna att de kunde utmana sina motståndare ordentligt.

Startskottet till detta blev när inlånade William Wikman daskade in kvitteringen till 1-1 med fint förarbete av Daniel Bernhardt. Då fick grabbarna energi. Började andas lite morgonluft. Den första perioden vanns av Pantern rent spelmässigt men Gulsvart närmade sig för var minut.

1-2

Den andra perioden började inte direkt lysande. Redan efter två minuter lyckades Sebastian Dyk smälla in en puck via volley. En märkligt situation. Ett inspel från förlängda mållinjen tuschade något, eller någon, och fick pucken att flyga i en båge förbi Dahlbom, mot bortre stolpen, Där kom Dyk och lyckades, en aning turligt, få träff på pucken i luften! 

2-2

Som tur var lät sig inte spelarna i Gulsvart nedslås av detta utan började allt oftare sätta tryck mot Panterns mål. Belöningen kom i form av en spelvändning där pucken gick som på ett snöre fram till Eddie Davidsson som elegant styrde in trissan förbi en överrumplad Pantern-målvakt. Framspelningen från Christopher Fish var genial. Ibland är det löjligt enkelt att hitta fram till mål!

3-2

I slutet av perioden åkte vi på kvällens första utvisning. Läge för Pantern att skaffa sig momentum i matchen. Som tur var visade inte Pantern upp något speciellt vasst och genomtänkt powerplay utan istället kunde Fredrik Johansson transportera ut puck ur egen zon, genom mittzon, och avslutningsvis klämma in ett ledningsmål! En fenomenal prestation, måste jag säga. De två Panternspelarna som försvarade mot anstormande Johansson förväntade sig definitivt inte att han skulle utmana och gå på avslut. Men det gjorde han. 

3-3

Det var med andra ord rätt skönt att få inleda den tredje perioden med ledning samt vissheten om att vi faktisk var med i matchen, på riktigt. Det vankades poäng. Kanske till och med seger och tre poäng. Under den tredje periodens första del lyckades vi skapa och bränna några riktigt fina lägen framför Panterns mål. Givetvis straffas man för detta. I ett blygsamt anfallsförsök där endast två spelare från Pantern deltog kom kvitteringen. Ett skott från blå, lite skymning framför Dahlbom, och pucken seglade behagligt in strax under ribban. 

Efter Panterns kvittering räknade jag till minst fyra riktigt bra lägen där vi inte lyckades få in ett segermål. Närmast kom Niklas Lihagen som i fritt läge lyfta pucken i ribban!

I sudden turades lagen om att skapa enormt fina lägen för ett segermål men båda lagens målvakter gjorde strålande räddningar.

Känslan inför straffläggningen var lagom munter. Det kändes som vi bränt alla broar och nu skulle få nöja oss med en ynka poäng. Detta trots att vi sett över hela matchen inte hade behövt skämmas ett dugg över en seger redan vid full tid.

Men, undrens tid var tydligen inte förbi! I den tionde straffrundan klev kämpen Stefan Gråhns in på isen och satte den matchavgörande straffen på ett exempellöst elegant sätt! Om jag blev glad? Japp, det blev jag. Till lika delar glad som lättad. Detta behövde grabbarna i Gulsvart!

Efter denna match vill jag lyfta på kepsen lite extra för Eddie Davidsson. Vilken lirare, vilken blick för spelet, den grabben har. Det är inte alltid han får utrymme för sin briljans i matcher men mot Pantern visade han flera gånger vad han förmår. Under en sekvens i tredje perioden matade han fram delikata pass till sina medspelare. Rena Gretzky-fasonerna. Tyvärr lyckades ingen förvalta dessa mackor denna gång. 

I allt övrigt måste jag ge alla spelare godkänt. Denna gång fanns det mycket mer energi i allas agerande. Den passivitet som stundtals visades upp mot Västervik såg man inte mycket av denna kväll. 

Slutligen några ord om Marcus Dahlbom och hans målvaktsspel. Ingen skugga ska falla på hans insatser de senaste matcherna. Han har varit bra, men, ibland agerar han som en älg i en torvmosse. Bättre kan jag inte beskriva det hela. Det jag syftar på är att Herr Dahlbom då och då helt tappar sin position i målet! Har han vallat benskydden fel? Har han för långa ben? Inte vet jag. Det jag däremot vet är att jag vid varje tillfälle detta sker får aningen högre blodtryck!

Nu laddar vi om...