Genrep liknade mest kafferep...

Västerås - Västervik 3-4

Torsk mot Västervik i sista träningsmatchen inför seriestarten och kverulanterna står i kö för att döma ut enskilda spelares insats. Visst, det var ingen imponerande insats av Gulsvart denna gång heller, men, vad kan vi förvänta oss? Som ett litet instick kan jag rapportera att AIK åkte på rejält med däng av Almtuna under kvällen. Genast går AIK:s supportrar igång. Ropar om skandal och avgång till höger och vänster. AIK som vi själva ser som ett presumtivt topplag denna säsong. 

Själv har jag försökt hänga med i de träningsmatcher som spelats denna försäsong. Då menar jag alla träningsmatcher där Hockeyallsvenska lag varit inblandade. Att dra några slutsatser av detta är inte lätt. Det har varit väldigt blandade insatser av de flesta lagen. Få lag har gått fram som någon slags ångvält och därmed imponerat stort. Att Västervik vunnit sina matcher ser jag mest som en parentes. När väl serien startar kommer de få bekänna färg. Precis som vi själva. 

För någon säsong sedan hade vi en viss Per Helmersson i laget. En spelare som periodvis fick utstå otroligt mycken kritik från somliga supportrar. Hans kompetens ifrågasattes ständigt och jämt. Sällan fick han kredit för sina styrkor. Istället var det de få misstagen som ständigt exponerades. Detta skedde med sådan ihärdighet att det till slut blev var mans sanning. Helmersson var slut som spelare. Klapp-usel. Trots detta trodde lagledning stenhårt på hans kapacitet och ser man till de stats Helmersson redovisade var han naturligtvis varken klapp-usel eller värdelös. Han var bara särdeles bra på att göra det tråkiga defensiva arbetet i det tysta. 

I dagarna har jag börjat fundera på om inte samma kategori supportrar som mer eller mindre förföljde Helmersson med sin subjektiva bedömning nu funnit ett nytt offer. Denna gång i form av Johan Jonsson.  En back med ungefär samma roll i laget som en gång Helmersson hade. En back som inte bjuder på det lilla extra utan bara försöker hålla sig till den roll som är tilldelad. För min del är det alltid okey att kritiskt granska en spelares prestation. Det hör till. När man däremot slarvigt börjar generalisera i sin kritiska hållning mot spelare blir det däremot bara tramsigt. Det är som vissa spelare får mindre utrymme till misstag än andra bara för att kunna understryka hur "usel" just den spelaren är.

- "Man ser det man vill se", är en passande sanning...

Även den gode Niklas Lihagen är en spelare som allt som oftast ifrågasätts. Omdömen haglar och kritiken är sällan nådig. Samma sak gäller här. Objektiv kritik är alltid okey men att kritisera Niklas bara för att han är, Niklas, det blir fel. Jag tror ni förstår hur jag menar.

Det ligger i sakens natur att vi supportrar blir frustrerade, arga, förbannade, irriterade, ilskna, uppgivna, förgrymmade när vårt lag underpresterar. Det är en form av naturlag. Det är det som gör supporterskapet så levande. Så fyllt av passion. Dock skulle vi nog alla må lite bättre av att allt som oftast ta ett steg tillbaka, reflektera och fundera. innan vi ger oss ut och fördömer. I det långa loppet anser jag personligen att ett ständigt gnällande och ifrågasättande i längden blir kontraproduktivt. För alla inblandade. Kort sagt blir det lite dålig stämning.

För alla som har för vana(!) att se allt i svart(!) kan det  bli en väldigt jobbig säsong. Det är lite så jag tänker. Om vi redan nu ger upp, kastar in handduken, dömer ut våra möjligheter,  har vi alla en mödosam och sorgefull vandring mot eländets epicentrum fram på vårkanten.

Inför denna säsong gäller som aldrig förr att hjälpas åt. Vi supportrar kan göra skillnad. Även om vi kritiskt granskar spelare kan vi bidra med positiv energi. Det ena behöver inte förta det andra. Kritisera gärna men kom till ABB Arena och ge laget ditt stöd. Att bara sitta i sitt hörn och gnälla gör ingen jävel glad.

Så tycker jag.