Bygga bakifrån eller framifrån, det är frågan?

Ovan egenhändigt gjorda illustration är en högst personlig reflektion av årets  lagbygge med dess styrkor och svagheter. Redan tidigt under säsongen restes farhågor huruvida det fanns en balans mellan defensiv och offensiv. För en sportchef gäller att bestämma sig. Hålla tätt bakåt eller göra mål framåt. Satsa på erkänt skicklig målvakt, rejäla defensiva backar, och vinna matcher med få gjorda mål. 

Under den tid som Joakim Fagervall(2012-2014) huserade hos oss som huvudtränare gällde båda hängslen och livrem för att säkra bakåt. Längst bak, i kassen, huserade en viss Lars Johansson(värvad från Mora) och stoppade puckar med ackuratess. En målvakt som fick en fin start på sin målvaktskarriär under Fagervalls ledning. Två säsonger blev det i Gulsvart innan Lars lämnade för SHL och Västra Frölunda. Fagervalls Gulsvart spelade oftast "äckligt disciplinerat" och avgick för det mesta med uddamålssegrar. 3-2 var ett gångbart resultat, typ. 

På backsidan återfanns backarna Andreas Lindh, Stefan Warg, Per Helmersson som exempel på starka defensiva pjäser som oftast städade rent runt egen kasse. Marcus Söderkvist kunde inräknas in i samma kategori då han var extremt nyttig i boxplay, trots mindre fysiska attribut. Fyra rejält duktiga defensiva backar som kunde göra ont att möte. Speciellt Andreas Lindh! 

- Säsongen 2012/13 hade Västerås, efter 52 omgångar, släppt in 110 mål(målsnitt 2,11)

- Säsongen 2023/24 har Västerås släppt in 130 mål, på 40 omgångar!!(målsnitt 3,25)

En närmast häpnadsväckande skillnad! När 2.11 går till 3.25 har värdet ökat med 54.03 %. 

Helmersson lagbygge släpper alltså in 54% fler mål än Fagervalls!



Offensivt orkade Västerås(2013) smälla in 146 mål på 52 omgångar(målsnitt 2,8) Årets lagbygge har gjort 125 mål på 40 omgångar(målsnitt 3,1) 

Trots att årets upplaga har en betydligt offensivare prägel är målproduktionen bara 10,7 procent bättre! 

Om vi summerar: Årets offensivt byggda Västerås gör bara 10,7% fler mål framåt men släpper in 54% fler mål bakåt. 

Man av ordning kan tycka att det omvända skulle gällt! Västerås anno 2023 borde gjort 54% fler mål framåt och bara släppt in 11,7% fler bakåt!

Men så har inte blivit. 

Nu ska dock i ärlighetens namn sägas att när det sedan gällde, kvalspel, räckte det inte med enbart en defensivt stark trupp. 

-------------------------------------------

I årets upplaga av Västerås är bristen på defensiva klippor påtaglig. Vi saknar  mer än en stark tvåvägscenter med tonvikt på hårt hemjobb samt defensivt arbete. En center att sätta in när matcher ska stängas eller vid viktiga tekningar i egen zon. Isak Skedung är lite ensam i den rollen idag upplever jag. 

Bland backarna är det i dagsläget nog endast Oliver Bohm som kan betecknas som "defensiv klippa". Erik Flod och Alexander Lindelöfs potential ligger främst i det offensiva spelet. 

Amil Krupic, Ludvig Östman, Jimmie Jansson Lorek, 

Elias Pettersson, Kalle Loponen är svårare att sätta epitet på i närtid. 

Vad är deras egentliga styrkor? Jimmy Jansson Lorek har under sin tid hos oss understundom varit ett offensivt vapen, Ludvig Östman spåddes en kvalitativ utveckling, Elias Pettersson är på väg att växa in i seniorishockeyn, och Amil Krupic med sin rutin sågs som ett tillskott både offensivt/defensivt. 

Utfallet när det gäller backspelet har fram till nu varit betydligt sämre än det förväntade. Det fanns faktiskt de som redan inför säsong hävdade att vår backsida inte var tillräckligt välbalanserad. Det restes farhågor främst till om våra backar skulle förmå hålla rent framför egen målvakt. 

Under säsong har vi, tyvärr, allt för ofta fått dessa farhågor bekräftade. Vår tränare har inte sällan lyft att våra motståndare fått väl enkla mål pga vekt försvarsarbete(backar).

Statistik backar:
Oliver Bohm +/ 0

Erik Flod - 1

Alexander Lindelöf +3

Amil Krupic +1
Ludvig Östman +1

Jimmie Jansson +1

Elias Pettersson -5
Kalle Loponen +4

Erik Flod som varit en fenomenal poängplockare(33) stannar alltså trots detta på -1. Orsaken är naturligtvis att det ramlat in 40 puckar i egen kasse men bara gjorts 39 mål framåt under Flods istid. Närmast ett nollsummespel, med andra ord! 

Varför har det då blivit på detta sätt? Erik spelar sin mesta tid bakom den offensivt starkaste kedjan(Komareks). En formation som kan vara formidabel i offensiv zon, men, har sina brister i det defensiva arbetet. Lägg därtill att Erik inte sällan spelar med Alexander Lindelöf som backpartner. Två offensiva backar bakom en defensivt svag kedja! Vad kan gå fel?

Nu är sannolikt sanningen inte så enkel men resonamanget har sin bärighet! Svårt att snacka bort statistik! 


----------------------------

Nästa inlägg för handla lite om vår offensiv....

Spelartrupp, målbilder, måluppfyllelse .......

Det är alltid för tidigt att ge upp....

Till årets säsong, 2023 - 2024, blev det en rejäl ommöblering i spelartruppen. Efter en följd av år där det satsats på en stomme av "kulturbärare" i truppen blev det nu storstädning. Istället för fortsatt kontinuitet där vissa delar av truppen byttes ut valde tillträdande sportchefen Niklas Johansson en annan väg. 

Föreningens uttalade målsättning till innevarande säsong var att nå minst en semifinalplats i slutspelet. Detta efter att laget två säsonger i rad blivit utslagna i kvartsfinalspel. Till skillnad mot tidigare säsonger budgeteras lagbygget utfrån den förväntade målbilden. Kort sagt behöver laget ta sig förbi ett kvarstfinalspel för att ekonomin i årets lagbygge ska gå runt. 

I denna kalkyl förväntades givetvis att laget skulle prestera på en sportslig nivå som attraherade supportrar och publik till alla hemmamatcher. Helst med ett ökat publiksnitt för att täcka den utökade spelarbudgeten.

Västerås gick med andra ord in till spel denna säsong med målbilden att slåss om topplacering i tabellen, locka mer publik till sina hemmamatcher, samt i slutänden ta sig förbi ett kvartsfinalspel.

Tre givna målsättningar. Tre efterfrågade steg.

----------------------------

Målsättning 1: Slåss i toppen. 

Vi kan börja med att titta på det aktuella tabellläget:

2024 - 01 - 04

Efter 40 spelade omgångar har årets spelartrupp lyckats inkassera 56 poäng. Det ger ett poängsnitt på 1,4 poäng. Det är tolv omgångar kvar att spela. Blir poängskörden fortsatt lika stor/mager stannar laget på runt 73 poäng när serien är färdigspelad. 


Föregående säsongs poäng för mittenlagen:

Prognosen pekar i dagsläget mot att Gulsvart kommer nå ungefär samma placering i tabellen som föregående säsong. Detta givetvis under förutsättning att laget fortsatt snittar 1,4 poäng per match. Med tanke på lagets usla formkurva de senaste omgångarna är inte detta alldeles givet. 

Utan att ta till överord kan vi konstatera att målbilden att tillhöra toppskiktet i tabellen havarerat fullständigt. Det finns faktiskt en risk att årets Gulsvart hamnar i ingenmansland, plats 11 - 12, när vi summerar seriespelet. Orsaken till denna farhåga tillskriver jag de lag som idag kämpar för att nå play-in. Det är lag med potential att utmana oss ända in i kaklet. 

----------------------------

Målsättning 2: Locka publik till ABB Arena Nord
Hur har då publiktillströmingen sett ut fram till dags datum? Ökat eller minskat?

Publiksnitt säsongen(26 omg) 2022-2023: 2936
Publiksnitt säsongen(20 omg) 2023-2024: 3166     + 190

Aningen överraskande tycks publiktillströmningen vara på samma nivå som tidigare säsong trots lagets oförmåga att vinna sina hemmamatcher. Det vittnar trots allt om att Västeråsare fortsatt tror på sitt lag. Alternativt är alla någon form av självplågare!

----------------------------


Målsättning 3: Nå en semifinalplats
Är det ens rimligt att tänka tanken, bära den förhoppningen? Kan det lag som idag tycks drabbats av både pyspunka, kolik, och sendrag hitta en väg tillbaka. Laget har vid olika tillfällen denna säsong visat den potential som ryms under hjälmarna. Vår sportchef sitter med Svarte Petter i hand just nu. Många spelare skadade, en tunn trupp, ett grundspel som inte räcker till för att ge poäng eller  segrar. Kan NJ trolla med knäna, hitta någon/några pusselbitar, innan transferfönstret stänger?

Kan tränartrojkan med Helmersson i spetsen i säsongens slutskede hitta en mirakelkur så att lagets powerplay börjar leverera? Kan backarna sluta ge bort enkla mål? Kan spelare som nu är skadade komma tillbaka och bidra? Kommer Västerås överhuvudtaget få spela med ett fullt ordinarie lag innan seriespelet är över? 

Det märkliga i allt detta är att "om alla om" faller väl ut kan laget hanka sig fram till kvartsfinalspel och där plötstligt få alla bitar att falla på plats! Då är plötsligt alla säsongens tillkortakommande glömda och förlåtna. Västerås har faktiskt vunnit mot alla topplagen denna säsong. Lätt att glömma i tider av armod. 

Prognosen är inte särskilt god men så länge patienten är vid liv finns det hopp om bättring!

Summering av målsättningar
Det sportsliga utfallet så här långt är inte på långa vägar uppfyllt, publiken tycks i inte svika föreningen, men ingen vet i dagsläget hur allt slutar. Det finns med därmed ingen anledning att kasta alla yxor i sjön eller bränna alla broar. 

--------------------------

Till nästa inlägg granskas utfallet av alla nyförvärv som gjordes till denna säsong..

Vart är vi, och vart är vi på väg?

Det är mången Västeråssupporter som i dag upplever att något är fel, galet, uppått väggarna, åt skogen, med sitt älskade Gulsvart. Säsongen som skulle bli en form av vändpunkt efter säsonger där det mesta varit mellanmjölk tycks bli än mer, mellanmjölk. 

Jag har aldrig varit någon vän av att hänga ut, kräva avgång, eller önska någon ledare, spelare, eller styrelse till ett varmare ställe. Oavsett detta mitt återhållna förhållningsätt blir även jag upprörd, besviken, förbannad när det mesta tycks gå åt den berömda skogen. Istället för att sparka och slå på döda ting har jag alltid varit mer intresserad av att se eventuella lösningar. Detta hänger sannolikt ihop med min yrkesroll som lärare. En lärare som tappar besinningen, öser invektiv över sina elever, når sällan långsiktiga och hållbara framgångar. Det kan givetvis kännas skönt för stunden att kasta sudd och pennor på uppstudsiga elever men ur det längre perspektivet är det ingen framkomlig väg. 

Kort historik
Vi minns alla hur tonen var under vår tid med Thomas Paananen som tränare. En ung driven tränare, ur de egna leden, kastades in när laget, föreningen, stod på randen till degradering. Degraderingen gick inte att undvika men efterföljande säsong blev en härlig, men mentalt jobbig, resa mot sportslig framgång. 

Första säsongen, tillbaka i HockeyAllsvenskan, kan inte annat än beskrivas som en formidabel sportslig succé med ett förbaskat snöpligt slut!(Detta kan vi utan vidare anklaga Leksand för). Laget räckte nästan ända fram till att få spela om en plats i SHL. 

Inte bara Thomas Paananen hyllades. Även sportchefen fick njuta av välförtjänta ovationer. Med en begränsad budget, fingertoppskänsla, matgjord i alla fickor, lyckade Patrik Zetterberg bygga en trupp som levererade över förväntan. Inte minst bidrog valet av en ung målvakt, Samuel Ersson, till detta. 

Förväntningarna blev därmed, rätt självklart, att laget till nästkommande säsong skulle ta ett litet kliv till. Klivet till att utmana om spel i SHL. En föreningen som genomgått ett ekonomiskt stålbad, degradering, återkomst, var plötsligt att räkna med igen. Med ny kompetent styrelse, vägvinnande marknadsavdelning, var dörren öppen för den sportsliga framgång supportrar, sponsorer, publik, suktat efter allt sedan omstarten 2000. 

Så blev det nu inte. Det blev faktiskt sämre. Sportsligt. Medan föreningen i alla andra delar vuxit sig starkare, ekonomin förbättrats, marknadsavdelningen dragit in mer pengar, fler sponsorer knutits till föreningen, uteblir den allra viktigaste komponenten, den sportslig framgången!

Säsongen 2023-2024
Inför denna säsong togs ett rejält omtag i föreningen. Ut med det gamla "tänket" in med det nya. Niklas Johansson tillbaka som sportchef efter sin tid i Örebro. Ny huvudtränare i form av Carl Helmersson. Hela halva truppen rensades bort och ersattes med en kompott av spelare från ligor i Sverige, Kanada, Schweiz, Österrike, etc. En spännande mix av beprövat, ungt, gammalt, och några chansningar. En väldigt typisk trupp med NJ som sportchef. Så såg det ut även förra gången NJ huserade som sportchef hos oss. Tongångarna från alla led var i stort sett positiva. "Äntligen händer något", "Nu kan vi börja hoppas", "Skönt med rejäla förändring", och så vidare. 

Men...
Nu står vi här! 3/4 delar säsongen är gången. Den eftersökta sportsliga framgången saknas. Detta är fakta, detta är beklagligt, detta är rent av sorgligt.

När det är riktigt mörkt är det svårt att se klart. Detta gäller i lika hög grad för supportrar som ledare, tränare. Att försöka vara analytisk, objektiv, och grunda sina antaganden på faktiska förhållanden är knepigt när allt fördunklas av misstroende, missmod, ilska och känslan av hopplöshet. 

Vi kan dock alla enas om en sak. Sportsligt är denna säsong fram till dags datum en stor besvikelse. Vi söker ur denna djupa besvikelse rimliga förklaringar. Vems fel är detta? Styrelsens, tränarnas, sportchefens, spelarnas? 

Att bara söka fel är inte hela lösningen. Däremot kan faktiskt alla bidra till förändring. Till och med du och jag som vanliga supportrar. Alla har möjlighet att medverka till förändring. En styrelse agerar med nödvändiga beslut, tränare fortsätter söka lösningar, spelare går 100% i sina byten, sportchefen bygger om, supportrar fortsätter ta sig till arenan och stöttar laget på is. Samverkan i tider av motgång är viktigt.

Avslutar med följande. Ni som ser det som en framkomlig väg att kräva avgångar av styrelse, spelare, tränare har givetvis all rätt att göra detta. Ordet är lika fritt som tanken. 

-------------------------------

I nästa inlägg ska jag dryfta mina tankar krig spelartruppen....

GurkOlle delar ut omdömen .......

Jaha! 

Då har jag tagit mig tid och mod(!) för att föra fram mina högst personliga reflektioner. Hur bra, dåliga, har spelarna varit under höstens spel i HockeyAllsvenskan. Som bekant har det varit turbulent i föreningen. Det tog inte många omgångar innan missnöjet började pyra bland supportrar. Oavsett om det blev vinst eller förlust gnyddes det från många håll och kanter. Detta med all rätt då stabiliteten i grundspelet tycktes lysa med  sin frånvaro. Det blev väldigt blandade prestationer från match till match. Spelet i powerplay och boxplay ville inte riktigt sätta sig. Målvaktsspelet blev inte på den förväntade nivån. Kort sagt så var det inte mycket som fungerade, samtidigt. 

Denna situation förvärrades allt mer som hösten led mot vinter. Enstaka bra prestationer förbyttes mot närmast oförklarliga genomklappningar. Det ena ledde till det andra och för en tid sedan valde föreningen att entlediga vår sportchef, Patrik Zetterberg. Många trodde att vår tränare Thomas Paananen skulle få gå först men styrelsen valde en annan väg. En motivering till detta står att finna på föreningens hemsida.

Det var lite bakgrundshistorik. Nu till mitt egentliga syfte med detta inlägg. Hur väl har då våra spelare presterat under tiden från seriepremiären denna säsong fram till årsskiftet. Som vanligt är det svårt att på ett sakligt sätt bedöma spelares individuella prestationer. 

Anledningen är helt enkelt de synergieffekter som råder inom  lagidrott. Om dina medspelare spelar bra, ja då spelar du själv oftast bra. Det omvända förhållandet råder givetvis. Vad jag vill lyfta är att individuella prestationer i lagidrott är direkt avhängigt med den kollektiva insatsen. Går det bra för laget går det oftast bra för alla spelare. Detta kan man till viss del tillskriva det mentala spel som ingår i lagidrottens värld. 

Men, nu kommer mina(subjektiva) omdömen om några spelare i laget. Har valt att börja med sex ordinarie backar som spelat mest fram till nu:

Kommentar: 

Ludvig gör sin andra säsong i laget och är en utpräglad defensiv back. Av den anledningen får han låg poäng i kolumnen för powerplay. 

Kommentar: 

Vår lagkapten har som bekant haft aning svajig höst. Därtill skadad och fått avstå matcher. I grunden är Jimmie en tvåvägsback där balansen mellan offensiv och defensiv ibland fallerat. 

Kommentar:

Ludvig kom som lite av en chansvärvning till oss förra säsongen och gjorde det riktigt bra. Frågan att ställa var om den utvecklingen skulle fortsätta? Enligt mitt förmenande har den gode Ludvig varit lite bättre än jag förväntade mig. 

Kommentar:
Daniel var en så kallad "prestigevärvning" till den förra säsongen. En duktig back med stor rutin från spel i SHL(Leksand). Förhoppningarna var stora. Här kom en chef som skulle medverka till att stärka vår offensiv. Daniel ligger fortsatt lågt när det gäller mina "förväntningar". 

Kommentar:

En återvändare till denna säsong. Senast spelade Alexander i Tingsryd där han fick en fri roll för sitt fina offensiva spel. Något han lyckades väl med. Tänkt att bidra offensivt, speciellt i powerplay. 

Kommentar: En tung värvning på flera sätt då Oliver kom till oss denna säsong från HV71. Förväntningar var stora på en redig försvarsgeneral. Den back som fram till nu, enligt mig, haft svårast att hitta en bra nivå på sina prestationer. 

Hur ska man då tolka, utläsa, något vettigt ur denna min subjektiva bedömning? Låt oss göra ett litet tankeexperiment:

- Nivå 1 poäng, motsvarar prestation där laget riskerar negativt kvalspel!

- Nivå 2 poäng, motsvarar prestation som garanterar nytt kontrakt!

- Nivå 3 poäng, motsvarar prestation där vi spelar om en plats i SHL!

Utifrån ovan beskrivna ser det lite dystert ut i avsaknad av 3-poängare hos spelarna. 

Min ovetenskaplig reflektion är att varje spelare i laget bör ligga på ett poängsnitt av minst 2,5 för laget ska kunna nå uppsatt målsättning. Då pratar vi om att spela semifinal till vårens slutspel.

Hur nu det ska gå till? 

(Nästa inlägg kommer handla om våra forwards)

Tack för ordet!

Hur har det sett ut efter 11 omgångar?

Har funderar en del över rektioner under vår inledning av årets HockeyAllsvenska. Bestämde mig för att göra ett lite återtåg i tiden. Backade till "Säsongernas säsong" då vi själva laddade på ordentligt inför möjligheten att ta en av de två Elitserieplatser som stod till förfogande. Man kan lugnt säga att våra inledningar har varit högst varierande över tid. 

Vet du själv vilken säsong vi inledde bäst allt sedan säsongen 14/15? Kommer du ihåg lagets stapplande steg innan spelet började flyta på, om det nu någonsin gjorde det? Kan du på rak arm minnas vilken säsong vi inledde som uslast? 

Min reflektion är att vi varit relativt stabila inledningsvis varje säsong undantaget en säsong. En säsong som dessutom slutade med kval för att hålla oss kvar i HockeyAllsvenskan. Något som vi misslyckades med. När jag nu granskar hur vi inledde den säsongen inser jag att varningsklockorna borde ringt väldigt tidigt. Och högt! 

Nåja, åter till nuet. Efter förlusten hemma mot Västervik(ett skitlag enligt många bedömare) där vi dominerade spelmässigt men inte klarade av att göra mål, gick mången supporter i taket. Man kan nog påstå att "topplocket" gick hos väldigt många. Inläggen på sociala medier var fyllda av ifrågasättanden i väldigt högt tonläge. 

Då ska man samtidigt betänka att vi, Gulsvart, ännu bara förlorat två matcher vid full tid till och med omgång åtta. Matchen mot Västervik blev den tredje raka matchen som gick till övertidsspel. 

Som sagt, har funderat en del över de oerhört starka reaktioner som följde efter den förlusten(via straffläggning)  Gissar att genomklappningen hemma mot Modo(1-7) också bidragit.

Min enkla reflektion är att supportrars reaktioner bygger på  föreningens uttalade målsättning. Västerås har allt sedan återkomsten till HockeyAllsvenskan spelat försiktigt med sina givna kort. Efter stålbadet med rekonstruktion och därtill degradering till Ettan var detta sannolikt den enda vägen. Riva ned, bygga om, bygga upp. 

Nu är vi här. Fjärde säsongen efter återkomsten. Laget har rustats för att ta ännu ett steg. För första gången går föreningen själva ut och deklarerar vad som gäller. Topp tre. De visioner som finns torgförs tydligt. I och med detta stiger naturligtvis supportrars förväntningar i kvadrat. Man är lite less på snack och vill se mer verkstad. Det lag som satts ihop måste prestera utifrån allas förväntningar. Naturliga och fullständigt logiska reaktioner. 

Men allt jag nu skrivit är självklarheter. Något alla har insikt om och förståelse för. Oaktat detta tycker jag det är relevant att vi alla tittar lite i backspegeln. Säsongernas säsong, hur startade den för oss, hur såg tabellen ut när alla omgångar var färdigspelade?

Självklart har alla rätt att vara så kritiska som de själva anser vara av nöden. Jag avrundar med en enkel frågeställning till dig som läser detta(och är Västerås-supporter):

- Är vi så odugliga som vissa röster vill göra gällande, eller, finns det framtidstro?

Väl mött vid sargkanten önskar "GurkOlle". 

PS: Jag har valt att markera alla vinster med fetstil. Sedan lagt till poäng för de matcher som gått till övertid/straffar. 

Säsongen 14/15

VIK Västerås HK  -  HC Vita Hästen 2 - 5

VIK Västerås HK  -  Asplöven HC 2 - 1

Almtuna IS  -  VIK Västerås HK 2 - 0

VIK Västerås HK  -  IK Oskarshamn 3 - 0

Timrå IK  -  VIK Västerås HK 0 - 2

VIK Västerås HK  -  Rögle BK 3 - 4(övertid)

Mora IK  -  VIK Västerås HK 5 - 2

VIK Västerås HK  -  Karlskrona HK 0 - 4

BIK Karlskoga  -  VIK Västerås HK 5 - 2

IF Malmö Redhawks  -  VIK Västerås HK 3 - 2 (övertid)

11 omgångar: 11 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 15/16

IF Björklöven  -  VIK Västerås HK     0-2

VIK Västerås HK  -  HC Vita Hästen 4 - 1

Timrå IK  -  VIK Västerås HK 3 - 2 (övertid)

Almtuna IS  -  VIK Västerås HK 3 - 1

VIK Västerås HK  -  AIK 5 - 2

VIK Västerås HK  -  IF Sundsvall Hockey 3 - 1

BIK Karlskoga  -  VIK Västerås HK 3 - 2 (övertid)

IK Pantern  -  VIK Västerås HK 2 - 5

VIK Västerås HK  -  Asplöven HC 4 - 1

IK Oskarshamn  -  VIK Västerås HK 4 - 2

11 omgångar: 20 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 16/17

VIK Västerås HK  -  MODO Hockey 1 - 4

BIK Karlskoga  -  VIK Västerås HK 4 - 2

VIK Västerås HK  -  Timrå IK 1 - 2 (övertid)

Almtuna IS  -  VIK Västerås HK 2 - 0

VIK Västerås HK  -  Mora IK 3 - 5

Västerviks IK  -  VIK Västerås HK 5 - 3

IK Pantern  -  VIK Västerås HK 2 - 3

VIK Västerås HK  -  IK Oskarshamn 3 - 2 (övertid)

Tingsryds AIF  -  VIK Västerås HK 4 - 2

VIK Västerås HK  -  AIK 1 - 2

HC Vita Hästen  -  VIK Västerås HK 2 - 1

11 omgångar: 5 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 17/18

Spel i Hockeyettan

----------------------------------------------------

Säsongen 18/19

Karlskrona HK  -  Västerås IK 5 - 0

Västerås IK  -  IK Oskarshamn 1 - 2 (övertid)

Tingsryds AIF  -  Västerås IK 0 - 1 (övertid)

Västerås IK  -  IK Pantern 10 - 3

BIK Karlskoga  -  Västerås IK 4 - 2

Västerås IK  -  IF Björklöven 0 - 2

Västerviks IK  -  Västerås IK 0 - 2

Västerås IK  -  Almtuna IS 3 - 2

MODO Hockey  -  Västerås IK 4 - 3

Västerås IK  -  AIK 5 - 6 (övertid)

Västerås IK  -  Södertälje SK 5 - 4

11 omgångar: 16 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 19/20

Västerås IK  -  AIK 5 - 2

Västerviks IK  -  Västerås IK 3 - 2

Västerås IK  -  IF Björklöven 2 - 3

Mora IK  -  Västerås IK 1 - 2

Västerås IK  -  Södertälje SK 3 - 0

Karlskrona HK  -  Västerås IK 4 - 3 (övertid)

Västerås IK  -  MODO Hockey 3 - 1

Timrå IK  -  Västerås IK 5 - 2

Västerås IK  -  Almtuna IS 2 - 5

Västerås IK  -  Kristianstads IK 6 - 1

BIK Karlskoga  -  Västerås IK 3 - 4

11 omgångar: 19 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 20/21

Almtuna IS  -  Västerås IK 4 - 3

Västerås IK  -  Södertälje SK 3 - 2

Västerås IK  -  Kristianstads IK 3 - 2 (övertid)

Västerås IK  -  Tingsryds AIF 4 - 2

Timrå IK  -  Västerås IK 4 - 1

Västerås IK  -  Almtuna IS 3 - 2

Västerås IK  -  HC Vita Hästen 2 - 7

Västerås IK  -  Väsby IK HK 4 - 3

Väsby IK HK  -  Västerås IK 2 - 3  (övertid)

Tingsryds AIF  -  Västerås IK 0 - 3

Västerviks IK  -  Västerås IK 1 - 2 (övertid)

11 omgångar: 21 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 21/22

Västerås IK  -  Tingsryds AIF  5 - 2

HV 71  -  Västerås IK 4 - 1

Västerås IK  -  HC Vita Hästen 8 - 4

Västerås IK  -  BIK Karlskoga 1 - 4

Södertälje SK  -  Västerås IK 5 - 2

Västerås IK  -  Kristianstads IK 3 - 2

AIK  -  Västerås IK     2 - 5

Västerås IK  -  MoDo Hockey 1 - 4

Kristianstads IK  -  Västerås IK 3 - 1

Södertälje SK  -  Västerås IK 2 - 5

Västerås IK  -  Almtuna IS 4 - 0

11 omgångar: 18 poäng

----------------------------------------------------

Säsongen 22/23

Djurgårdens IF  -  Västerås IK 5 - 3

Tingsryds AIF  -  Västerås IK 0 - 4

Västerås IK  -  Östersunds IK 8 - 4

Västerås IK  -  MoDo Hockey 1 - 7

BIK Karlskoga  -  Västerås IK 2 - 4

Västerås IK  -  Djurgårdens IF 0 - 1 (övertid)

Mora IK  -  Västerås IK 1 - 2 (övertid)

Västerås IK  -  Västerviks IK 2 - 3 (övertid)

Västerås IK  -  Kristianstads IK 5 - 1

HC Vita Hästen  -  Västerås IK 3 - 4

Västerås IK  -  Mora IK 3 - 1

11 omgångar: 22 poäng

Östersund, Djurgården och en himla massa tankar..

Det har nu spelats sex omgångar(fem för några lag) och det går egentligen att dra allt för stora växlar av det hittills skedda. Få slutsatser kan därmed dras med någon som helst säkerhet. Vill dock lyfta några lags prestationer som lite extra intressanta. Först ut blir nedflyttade Djurgården.

Djurgården

Med sex matcher spelade ståtar det forna SHL-laget med tolv inspelade poäng. Men det är inte de inspelade poängen jag fokuserar på utan lagets prestationer i de matcher som spelats. Supportrar till DIF tycker naturligtvis det är pest, pina och öken att det inte blivit fler än tre segrar vid full tid. Själv anser jag att DIF fram till nu gjort det bra, prestationsmässigt. Laget behöver lite lärpengar innan de fullt ut behärskar den ishockey som spelas i HockeyAllsvenskan. Jämfört med SHL är ishockeyn i HockeyAllsvenskan lite mer oförutsägbar. Inte lika strukturerad och ibland  lite av Vilda Västern. 

Man får inte heller förglömma att de i kraft av stora favoriter alltid kommer möta hemmalag som tänder till lite extra och sannolikt gör "årets prestation" när de gästspelar ute i ladorna. När DIF mött alla lag i serien kommer de sannolikt hitta vägen fram till en tänkt serieseger. Oavsett vad DIF:s egna supportrar tycker anser jag att Djurgården gjort de bra, så här långt.

Östersund
Årets nykomling tog sig an HockeyAllsvenskan med buller och bång, klang och jubel. Segrar mot SSK och AIK i hemmahallen de första två gångerna. Men sedan blev det stopp. Första bortamatchen, mot Västerås, blev ett bryskt uppvaknande där de fick vända hem med en brakförlust i bagaget(4-8). Efter detta debacle följde:

Östersund - Västervik 3-7
Östersund - Björklöven 3-7

Mora - Östersund 0-7

Östersunds målskillnad de senaste fyra omgångarna: 10-29! Det är oroväckande många mål insläppta även för en nykomling! Som jämförelse med förra årets nykomling, Troja, så släppte de in 16 mål under de första sex omgångarna. Östersund siffror efter sex omgångar är häpnadsväckande 33! Nu gick de ju åt pipsvängen för Troja ändå när de förlorade det negativa kvalspelet mot SSK och åkte ur HockeyAllsvenskan. 

Oroväckande för nykomlingen Östersund då jag inte ser att det finns några "räddningsplankor" i årets HockeyAllsvenska. Räddningen för Östersund är förstås om Vita Hästen fortsätter på den inslagna vägen med att rada upp förluster. Det känns dock osannolikt. Östersund ser, tyvärr,  inte alls ut räcka till för spel i Sveriges andraliga. I nästa omgång väntar stabila Kristianstad på hemmais. Hur Östersund ska kunna rubba KIK framstår för mig som en gåta. Ett KIK som endast släppt in 10(!) mål efter sex omgångar. 

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Östersund. Finns det dolda miljoner att plocka fram för att tokvärva ett gäng transatlanter? Den som lever får se.

Övriga lag då? 

BIK Karlskoga

Tja, det som gör mig lite brydd är BIK Karlskoga. Ett lag som inledde storstilat med tre raka segrar. Den fjärde var redan klar borta mot Tingsryd innan hemmalaget ville annat och vände i slutskedet och BIK fick vända hem med noll poäng. Tydligen tog den förlusten väldigt hårt då laget inte alls orkade stå emot när Västerås kom på besök. Västerås har alltid svårt att vinna i Nobelhallen. Inte denna gång. Trots ledning för hemmalaget(1-0) kunde Västerås vända och vinna tämligen ohotat. 

Den insatsen följdes upp med bortamatch mot SSK. En match som avgjordes under matchens första åtta minuter. Då hade SSK närmast löjligt enkelt gått ifrån till 3-0. Ridå för värmlänningarna. Visst försökte de komma ifatt med den där typiska klassiska "Boforsandan" såg men inte röken av. Blir detta säsongen då BIK Karlskoga blir ett mellanmjölkslag efter en räcka av fina säsonger? 

Kristianstad
Mäkta imponerad av Kristianstad som tappade en drös duktiga poängspelare till denna säsong men trots detta kommer ut och presterar otroligt bra. Frågan är bara hur länge spelarna orkar spela den ishockey som fram till nu skördat framgångar. Det är kollektivet som är laget. Det är det hårda arbetet över isen som ger framgång. Otroligt hårt arbete, av alla formationer, där det åks skridskor så isen glöder(!). Det är tur att KIK saknar riktigt vassa avslutare. Trots fyra meriterande segrar är KIK det lag som gör minst mål framåt(16). Å andra sidan släpper de inte minst mål också(10). 

AIK

Ja, vad säger man? Den senaste insatsen mot Mora på bortais signalerar inte om att Gnaget kommer blanda sig in i en toppstrid. Kanske den sämsta insats jag sett AIK göra på mycket länge. Det paradoxala är att man innan mötet med Mora hade gjort en mycket fin insats hemma på Hovet där man vann med 4-0 mot starka Björklöven. Prestigevärvningen av Rickard Gynge(2+2) räcker tyvärr inte. 

Ja, det var mina tankar för kvällen. Det finns fler lag att skriva om men det får bli en annan dag.

Återkomsten, eller, när GurkOlle åter fick lite skrivklåda...

 Som bekant spelas det ishockey i en rink nära oss. Ishockey engagerar, motiverar och irriterar. Allt i någon form av oordning. Vi västeråsare befinner oss rent geografiskt i utkanten av ett känt gnällbälte. Ja, jag talar om Närke. I Närke gnälls det. Jämt och ständigt. Icke så i Västerås. I Västerås råder annan ordning. En god västeråsare har för vana att hoppa över det rena gnällande och istället gå direkt till mörker och hopplöshet. Inte en lampa, inte ett ynka litet ljus, må vara tänt. Detta är givetvis en utmärkt grogrund till misslyckande. Ett misslyckandes som dessutom konfirmeras genom att västeråsaren stolt deklarerar att "Vad var det jag sa!". 

Elit
I Västerås finns få Elitlag. Lag som spelar i den högsta divisionen. Däremot finns två lag som har en envis önskan att nå dit. Det ena laget spelar fotboll. Eller, tja, de utövar någon form av sport där en boll ingår. Det enda det laget lyckats med de senaste åren är att bränna pengar. Många pengar. Väldigt mycket många pengar. I år tycks de åter vara mer på väg ned än upp. De följer kanske pengaflödet i lagkassan. 

Nu har jag inte nämnt bandyn. Denna märkliga sport där man som betraktare aldrig ser bollen. För att se bollen riktar man blicken mot det ställe på banan där flest spelare befinner sig. Sannolikt finns bollen i detta område. Det är nu inte alldeles säkert men i alla fall. Bandyn i Västerås skall givetvis ha ett erkännande. De har överlevt säsong efter säsong i den högsta ligan. Inte utan framgång, ska tilläggas. 

Korv
Det bästa med bandyn anser jag vara, korven. Min ungdoms största gastronomiska upplevelse att på ett kylslaget Rocklunda inmundiga en klassisk bandykorv. Numera spelar laget i en jätte-jätte-stor lagerhall som är bäst lämpad för Loppis, typ! En typ av Multi-Arena, helt enkelt. Loppis, hundutställning och bandy. Den perfekta kombin. 

Men nu tappade jag fokus. 

Spelartruppen
I god ordning inför denna säsong(ishockey) dömdes stora delar av dagens spelartrupp ut. Spelarna var för stora, tunga, långsamma alternativt för små, klena och ynkliga. Inte att förglömma att de höll klubban åt fel håll, inte kunde åka baklänges, slå en öppnande passning eller pricka öppet mål. Naturligtvis lyftes alla tillkortakommande laget uppvisade föregående säsong fram gällande som gällande sanning till denna säsong, årets spelartrupp. 

Folket
Förväntningarna på årets upplaga av ishockeylaget är stora. För att inte säga väldigt stora. Folket vill ha framgång. Det får man givetvis respektera. Det är absolut roligare med ett lag som vinner än förlorar. Västerås har, i sanningens namn, inte färgat ishockeykartan i Sverige på något betydande sätt. Den största framgången är sannolikt en serieseger i dåvarande Elitserien. Inte speciellt mycket att stoltsera med. Vad nu detta har med dagens lag att göra, kanske ni undrar. Undrar, det gör jag också, faktiskt. Undrar lite över varför det blivit som det blivit. Varför har inte Västerås kunnat etablera sig i högsta serien, på allvar? Vi var där, men klantade bort det. Några gyllne år i dåvarande Elitserien, sedan ridå.

Men nu är vi här. Året är 2022. 

Kepsen
Naturligtvis tycker även jag det är öken, mörker, elände att förlora. Det som alltid roat mig är att följa reaktioner efter vinst, eller, förlust. Ibland tänker jag att alla borde vara som min gamle vapendragare på ståplats, "Kepsen". Orubblig. Orubblig i sin tro på laget. Säsong efter säsong. Varken skyfall, orkan, eller stormvindar kan rubba denne mans övertygelse. Tro mig, det finns inte hans like inom supporterleden i Västerås. Hittar alltid något som varit bra. Något att lyfta, att ta med sig. Förlust med 0-10 eller vinst med 10-0. Alltid lika lugn, samlad och analytisk. 

Nåja, kul att skriva ett inlägg igen. Som vanligt är jag inte säker på syftet med inlägget. Hade en tanke som kanske slirade iväg lite. Med andra ord, allt är som vanligt. 

Denna söndag, den 9/8 2020, var det premiär för VIK Support HC!

 

VIK Support HC 2020/21

Övre raden:

Gustav Wiberg, Niklas Ingvarsson, Rickard Lindgren, Tobias Långerud, Kim Östman, Victor Andersson, Patrik Strand, Daniel Sehlberg, Tommy Skoog, Fredrik Olsson (på väg ut)

Nedre raden:

Daniel Valmila, Martin Fredriksson, Patryk Kaczmarek, Kevin Ådin, Daniel Olzon, Robin Öhman, Philip Odehag (utlånad till AHL Stars)

För några veckor sedan offentliggjordes att VIK Support tillsammans med Patrik Strand skulle sjösätta ett nytt spännande projekt i VIK Supports historia. Det deklarerades stolt att från denna säsong kommer supporterföreningen driva ett eget ishockeylag i AHL. AHL som står för Aros Hockey League. En liga som på sitt sätt kan jämföras med den kvartershockey som förekom i Västerås fram till tidigt 70-tal. Kvartershockeyn samlade massor av unga pojkar som inte ville satsa på ishockey på "riktigt" utan mer spela för att det var så förbaskat roligt.

AHL fångar på samma sätt upp spelare som av olika anledningar vill spela ishockey bara för att det är så förbaskat trevligt. Här hittar du allt från rena amatörer som aldrig spelat i någon organiserad form tidigare till spelare med gedigen hockeybakgrund. Spelare som av olika anledningar inte har intresse av att spela på en högre nivå. 

Det var därför en speciell dag för de spelare som just nu representerar VIK Support HC. En träningsmatch mot AHL Allstars. Spelplats ABB Arena Nord. Allstars bestod av en härlig blandning av spelare från olika lag. Inför match var de på gott humör och det fanns spelare(1) som hävdade att han varit på is i flera veckor inför denna match. Andra spelare i Allstar var mer tveksamma till formen och den fysiska statusen. Gemensamt för dem alla var att de redan innan uppvärmning svettades kopiöst i den värme som rådde i spelargång och ishall!

Inne hos VIK Support HC var stämningen på topp inför nedsläpp. Spelande sportchef Patrik Strand deklarerade att det var ett riktigt bra gäng han nu hade att coacha. Eller coacha och coacha! Enligt Patrik var det mer så att den spelare som hade något vettigt att säga på bänken gärna fick ta den rollen under match! 

Klockan 16:20 var det matchstart. Spelarna fick några minuter till att värma på isen innan pucken kunde släppas.

När pucken väl släpptes var det VIK Support HC som till en början höll i taktpinnen. Detta accentuerades av att Daniel Olzon klippte in första målet fram till 1-0 för Support. Ett mål som på sitt sätt blev historiskt då det var det första någonsin för detta nybildade lag. Daniel Olzon nöjde sig dock inte med att bli förste målskytt utan passade även på att göra mål nummer två i matchen. Efter dryga tio minuter hade Daniel genom två snabba mål satt sitt lag i förarsätet. Perioden bjöd inte på fler mål trots att både lagen vaskade fram en hel del fina chanser ytterligare. Skott: 8-9.

Den andra periodens inledning blev spektakulär. Support, genom Robin Öhman, stänkte in 3-0. Det gick så snabbt att sekretariatet inte ens han starta matchklockan. Målet gjordes med andra ord 00:00! Det kan man kalla snabbt! Fem minuter senare höll han sig framme igen, kvällens målkung, Daniel Olzon då han lyfte in 4-0 för sitt Support. Det hade då bara gått knappa sex minuter av den andra perioden och folket på läktaren befarade en riktig överkörning av gästande AHL Allstar. Men se det blev inte riktigt så. Allstars reducerade till 1-4 och fick lite luft. Den luften pyste visserligen ut en aning då Tommy Skoog klippte in 5-1 efter dryga nio minuters spel. Där kändes matchen avgjord på alla sätt och vis. Man Allstars ville annat. Ny reducering. Denna gång till 2-5. Support svarade omgående med att skicka in 6-2 genom Gustav Wiberg. Återigen var känslan att Support stängt ned sina motståndare och mest behövde defilera mot en första seger. 

Men nu är ishockey en lagsport där saker kan hända väldigt snabbt. Och det gjorde det. Inom loppet av fyra minuter reducerade Allstars tre gånger om och plötsligt stod det 6-5 i matchen inför den sista och avgörande perioden. Skott 13:18

Inför tredje perioden var sportchefen Patrik Strand segerviss. "Det här tar vi", uttryckte han som vilken självklarhet som helst. Och visst fick han rätt, den gode Patrik. Support inledde den tredje och sista perioden med att utöka ledningen till 7-5 genom, gissa vem, Daniel Olzon! Målet kom redan efter knappa tre minuter och gjordes utan assist. När Victor Andersson sedan klämde in 8-5 efter sju minuters spel hade Support återtagit kommandot i matchen. Än mer cementerades detta faktum då Daniel Olzon skickade in sitt femte(!) mål för kvällen fram till 9-5. Under tredje periodens avslutande tio minuter kunde visserligen Allstar reducera tre gånger om men det räckte inte hela vägen fram. Matchen slutade 10-8 till Support efter att Gustav Wiberg gjort lagets tionde mål i matchen. Skott: 12-15

Summering:

- Överraskande många fina aktioner ute på isen av båda lagen. Även om det skiljde en hel del på spelarnas förmågor fanns där mycket hockeygodis att hitta. Allt från fina flippass till öppnande passningar som skar som knivar genom motståndarnas försvar. Många avslut vittnade om att flera spelare hade fin skotteknik. Skridskoåkningen var av mer blandad karaktär vilket till stor del kan skyllas på avsaknad av isträning. Gissar att alla spelare kommer var betydligt rappare i påkarna när det fått lite mer istid under fötterna. 

Matchens citat: 

- Jag coachar inte så mycket men jag brukar bänka mig själv först!

[Patrik Strand, spelande sportchef]

Lite snack..

Tre musketörer!?

Det var länge sedan nu. Väldigt länge. Länge sedan jag skrev ett inlägg på denna blogg. De som följt mig annorstädes har säkert förstått. Det blir lite mycket ibland. För många järn i elden. Men nu är det dags. Dags för att litet återtåg. 

Vad är det då som föranleder mig att återigen skriva ett inlägg på min blogg. Tja, en sak är glädjen att få skriva och uttrycka mig. Ja, jag gillar att skriva. Att berätta. Detta har legat mig till last(!) allt sedan tonåren. Där, i mitt mest pubertala tillstånd, kom lusten till att skriva och berätta. Andra valde moped. Jag valde pennan. Mycket av det jag skrev i min ungdom är fallet i glömska. Inget finns kvar. Bara minnen av när jag stundom satt försjunken i  mig själv och skrev. Vad skrev jag då? Det var det mesta. Oftast var det ett rent fabulerande. Ibland försökte jag mig på att skriva dikter. Sedan gick jag vidare i livet. Hamnade i relation. Blev familj. Arbete. Mycket annat som upptog och fyllde mitt liv. Skrivandet hamnade i träda. På undantag. Gömdes undan. 

Men så, runt mitten av 80-talet kom lusten, behovet, tillbaka. I en ny tappning. Jag började skriva dagbok. I närmare tretton(!) år skrev jag. Temat var nu ett intresse som jag odlat sedan barnsben. Fiske. Eller mer korrekt, sportfiske. Ja, jag skrev fiskedagbok. Det blev några böcker. Faktiskt tre stycken. Böcker som finns kvar. Ståendes på hedersplats i min bokhylla. Uppskattade av mig själv som ett tidsdokument. Uppskattade av mina barn som fått en källa att ösa ur. De har läst dessa mina dagböcker med stor glädje. 

När jag själv läser igenom alla dessa dagboksberättelser inträffar något märkligt. Plötsligt förflyttas jag, tidsmässigt, bakåt. Det jag beskriver i mina dagböcker väcks till liv. Jag kan förnimma dofterna, minnas ljuden, känna regnets strilande, från mina anteckningar. Det som hände för så länge sedan känns nu så nära. Som det var igår. Hjärnan är ett vidunderligt organ. Om man bjuder in så blir gensvaret monumentalt. Hjärnan plockar fram och dukar upp. Bilder dyker upp. Jag tänker osökt på filmen "Tillbaka till framtiden". Med hjälp av mina dagboksanteckning gör jag en tidsresa. Tillbaka. Tillbaka till det som var trots att jag befinner mig i nutid. Två ställen samtidigt. Här och nu samtidigt som där och då. Fascinerande.

Sedan tog det stopp igen. I mitt eget skrivande. Skrivandet som rekreation och avkoppling. Det gick en tid. Och lite mer tid. Men sedan hände det igen. Behovet, suget, intresset av att skriva, uttrycka mig, berätta, blev återigen starkt. Det blev dags att börja, blogga!

För runt tio år sedan antog jag utmaningen att börja skriva om en annan stor passion. Västerås Ishockey. Västerås IK. Västerås Hockey Ungdom Västerås IK. Ja, ni förstår. Västerås stolta ishockeylag som efter några bittra år återuppstått i ny tappning. 

Under tiden som jag aktivt skrev i bloggen hann det bli rätt många inlägg. Runt 2100, om jag inte är helt fel ute. 2100 inlägg! Om ett ishockeylag! Det beredde mig stor glädje att skriva. Att berätta. Att ge uttryck för mina egna tankar och reflektioner. Nu när jag sitter här, denna lördagskväll anno 2019, inser jag att även alla dessa inlägg kommer fungera som ett tidsdokument. På samma sätt som alla mina dagboksanteckningar om fiske. 

Jag kan utan omsvep erkänna att vissa av de inlägg jag skrev, och läser nu, känns som skrivna av en annans hand. "Skrev jag verkligen detta", kan jag tänka. Jag kan, utan att skämmas, erkänna att jag fnittrar förtjust åt vissa inlägg, imponeras av andra, men även tycker att mycket är lite "skämmigt". Rent av uselt. Men, vad gör det? Jag vet att jag var ärlig i allt det jag skrev. Just då, den kvällen, den dagen, tyckte jag så som jag skrev. Inte mer med det. Det intressanta är att när jag läser vissa av mina gamla inlägg kommer jag till insikten att vi alla utvecklas. Mer eller mindre ofrivilligt. Vi tillskansar oss större erfarenhet, mer insikter, djupare kunskaper. Kort sagt vill jag påstå att vi alla blir lite klokare för var dag som går(förhoppningsvis)

En annan sak som skrivandet(bloggen) gav mig var nya vänner. Ibland blev jag uppriktigt sagt förvånad över hur mina anspråkslösa texter kunde nå ut och engagera. Självklart blev jag glad och upprymd när någon berömde mig för mitt skrivande. Jag är inte sämre än att erkänna detta faktum. Vi vill nog alla till mans få bekräftelse då och då. 

Under senare år har jag härjat på ett annat socialt medium. Twitter. Det tog sin tid, runt två tre år, innan jag fullt ut började använda Twitter som alternativ plattform för mitt skrivande. Fördelen med den plattformen var den direktkontakt man fick med sina läsare(följare). Omedelbar respons. Tog bara sekunder ibland innan någon besvarade ett "inlägg". Att det tog ganska lång tid innan jag gick över till att kommunicera allt mer på Twitter berodde bland annat på språkformatet. Helt annorlunda och till viss del svårare. Förutom att man endast tilläts använda få tecken(150) blev det genast mycket viktigare hur man formulerade sig. Här fanns inte utrymme för påståenden som krävde tydlig underbyggnad. Väldigt ofta missförstods mina inlägg på Twitter. Då jag i mitt skrivande på bloggen ofta använda humor(!) och en stor portion ironi fick jag nu tänka om. Ironi i dess skrivna form uppfattas inte alltid som ironi av mottagaren. 

Nåja, oavsett detta fick jag nu några år på Twitter där jag rumsterade om väldiga. På relativt kort tid fick jag en ansenlig mängd följare. Det var roligt. Det var uppmuntrande. Det var bekräftelse i dess vackraste form. De fina under denna min Twitterperiod var alla de vänner som det genererade. Vänner över hela landet. Från storstad till landet. Från hög till låg. Alla sorter. Det som förenade oss var passionen för ishockey. Men, så tog det slut! Punkt och slut! En dag var mitt konto stängt. Ej tillgängligt. Vad som egentligen hände är det ingen som vet. Under någon vecka försökte jag på alla sätt få åtkomst till mitt konto med inget hjälpte. Där och då bestämde jag mig. Jag tar en paus!

Från att skrivit blogg(9 år), twittrat i tre år, gick jag in i ett tillstånd av tystnad. Mitt skrivande gick in i ett standby läge. Faktum är att denna period var nyttig. Gav andrum. Fick mig att under en tid fokusera på annat i livet. Det mediala brus(blogg/twitter) som varit min vardag så länge gick i träda. Det var som att min hjärna tackade för denna paus. Den fick tid till att rensa upp, sortera ut, katalogisera. Bringa ordning, helt enkelt. 

Efter några månader valde jag att "komma tillbaka". Skapade nytt Twitterkonto. Återtog kontakt med gamla vänner. Nu är jag med igen. Renad, återställd, fylld av energi. Glädjen att skriva och berätta har nog aldrig känts starkare. 

Så vad ville jag då säga med detta mitt inlägg. Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. Fick bara en lust att berätta just detta. 

Idag har jag, som bekant, andra uppdrag som ger mig utrymme för min skrivarlust. Som skribent för föreningen, Västerås IK, får jag numera alla möjligheten till att uttrycka mig. Nåja, inom vissa givna ramar förstås. 

Min tanke är dock att jag ska kunna kombinera. Allt. Twitter, blogg, skribent. Det kan gå. Det måste gå. Det skulle vara kul, tycker jag. Men, vem vet. Jag kanske byter spår på bloggen. Skriver om helt andra saker. Båt, som exempel. Eller varför inte svamp. Tja, den som lever får se.

På återhörande...

Efterlängtad seger på bortaplan trots skröpligt spel..

Västervik - Västerås 2-4

Där satt den! En efterlängtad trepoängare på bortaplan. Detta trots ett rätt skröpligt spel sett över sextio minuter av våra Gulsvarta hjältar. Det var mycket fummel, tappade puckar, missade passningar, spel i sarghörn, stök och bök. Men vem bryr sig, egentligen? Tre poäng! Tre poäng som i slutänden av säsongen kan innebära en plats bland de åtta bästa, eller, i sämsta fall(!) innebära nytt kontrakt. 

Man behöver inte vara en Wikegård för att inse att vi fortsatt har rysligt svårt att få till spelet fem mot fem. Det haltar. Det är osynkat. Det är blekt. Det är närmast obefintligt i dagens match. Endast korta sekvenser lyckas laget hålla trissan i anfallszon och där flytta runt för att komma till avslut. I allt övrigt handlade det om att försvara sig, vilket man gjorde bra, och sedan hoppas på lite spelvändningar. 

Något jag gläds speciellt mycket över denna afton är att Dahlbom äntligen fick vinna en match. Ja, han bidrog till denna seger med ett antal riktigt fina räddningar. Så otroligt viktigt. Kanske det enskilt viktigaste när man summerar dagens bortamatch(förutom de tre poängen). En Dahlbom som kommer upp i sitt spel är helt enkelt en livsnödvändighet för laget. 

Vårt powerplay är fortsatt riktigt bra. Att få en chans, och ta den, när matchen stod och vägde visade sig denna gång vara helt avgörande. Visserligen släppte vi idag in två kassar i boxplay men det var inte så mycket att säga om. Första målet för Västervik kan ses som en ren sinkadus. Ett löst backskott och en styrning precis framför Dahlbom. Hopplöst att hantera för en målvakt. Svårt att försvara sig emot då Västerviks forward, Philip Rondahl,  åkte in i exakt rätt ögonblick och därmed lurade våra backar. Västerviks kvittering i spel fem mot tre var inte mycket att säga om, det heller. 

Men det är detta med spelet fem mot fem. Idag provades nya formationer, igen. Utfallet blev magert, anser jag. Mikael Frycklund tycks i dagsläget vara enda forward med förmåga att hålla puck i anfallszon. I övrigt är det mycket "sprätta iväg längs sarger" och hoppas på det bästa. Här finns en enorm förbättringspotential. 

Med denna viktiga bortaseger har vi nu hela nio(9) poäng ned till Västervik som ligger på trettonde plats. Med andra ord var denna seger mer värd än just tre poäng. Man kan nog kalla den en "sexpoängsmatch". Istället för ett Västervik på 19 poäng och vi kvar på 22 har vi nu 25 och Västervik 16. Därav uttrycket "sexpoängsmatch" antar jag..

Tänka sig att Tingsryd som såg så bra ut under försäsongen nu ligger och skvalpar i botten av tabellen. Det hade i alla fall inte jag väntat mig. Ett tidigt tränarbyte tycks inte heller ha påverkat nämnvärt. 

Lite kuriosa. Läser med viss förnöjelse på både Leksand och AIK:s forum efter varje spelomgång. Speciellt AIK:are tycks oerhört missnöjda med det mesta. Allra mest med tränare Mitell. AIK som fram till nu endast förlorat en(!) match samt delar förstaplatsen med Oskarshamn. Visserligen har spelet svajat i många matcher men för sjuttons gubbar. Jag hade alla dagar i veckan accepterat lite svajigt spel om det räckt till delad serieledning. För övrigt är det inte nu man ska vara bäst. Det är sedan gammalt. Jag tror faktiskt AIK blir det lag som kan hota om en plats i SHL till våren. Deras trupp går inte av för hackor. Många individuellt skickliga spelare som alla har en växel till, när det behövs. Akilleshälen för AIK i dagsläget är nog målvaktsspelet. Två bra målvakter men ingen har spelat riktigt bra!

När det gäller Oskarshamn blir det sannolikt lite som "vanligt". Spelar bra ishockey men kroknar när det drar ihop sig till allvar. Lite som oss själva. Sämst när det gäller. Tja, undantaget då förra säsongen, förstås!

Modo i nästa omgång blir en bra värdemätare. Ett lag som började säsongen rätt storstilat men som nu fått massor av grus i maskineriet. Idag förlust på straffar mot BIK Karlskoga på hemmais. Tydligen radade Modo upp chanser men brände allt under ordinarie tid. En viss Henrik Lundberg i BIK:s kasse storspelade och gav laget chansen till poäng. Bra målvakter är rätt viktigt i ishockey, minst sagt. 

I vårt bortamöte med Modo gjorde vi, med mina mått mätt, vår hittills bästa bortamatch för säsongen. Då rämnade vår defensiv några minuter under andra perioden och Modo kunde sedan hålla undan till en uddamålsseger. Vår fram till dess fenomenalt spelande unge målvakt, Ersson, visade sig plötsligt mänsklig och släppte in några enkla mål. Oavsett detta, och att det sedan blev förlust, var jag personligen väldigt nöjd över lagets insats. Det såg helt enkelt förbaskat bra ut! Matchen borta mot Leksand var även den oerhört väl genomförd. Där lyckades vi dock stjäla med oss en poäng hem efter förlust i sudden.

Nu var det dock ett tag sedan vårt kära Gulsvart visade upp samma fart och frenesi som i bortamatcherna mot Modo och Leksand. Kanske är det så enkelt att våra motståndare scoutat oss bättre och därmed hittat vägar att stänga vårt offensiva spel. Vad vet jag? 

En sak kan jag i alla fall slå fast. Vi har fått stopp på blödningen bakåt. Vi släpper inte in många mål. Det är förbaskat bra. Under de senaste fem omgångarna har vi bara släppt in två(2) mål per match. Det är bra. Tyvärr har vi under samma tid endast orkat göra tretton(13) mål varav två i tom kasse. Man kan med andra ord säga att det är ett målsnålt gäng vi följer just nu. 

Bloggen summerar:

- Defensiven och målvaktsspelet känns stabilt ++++

- Powerplay är klart godkänt +++++

- Boxplay är helt okey ++++

- Spelet fem mot fem är - prutt ++

- Målfabrikationen är - prutt ++

Tack för ordet...