17 april 2017

Fiaskosäsongen fullbordad och nu sjösätter jag båten..

Nästa säsong ses vi i Ettan!


Västerås - Kristianstad 2-1 (sudden)
Det var en märklig känsla att vandra mot ABB Arena Nord inför avslutningsmatchen mot Kristianstad. Normalt sker detta i sällskap med många andra likasinnade. Denna gång var jag ensam. Helt ensam. Promenerande sakta mot entrén. Parkeringarna runt arenan gapade tomma. Jag fick plötsligt en känsla av att jag var på rätt plats men fel dag. Att matchen redan spelats! När jag väl kom in i Arenan förstärktes känslan av ödslighet. Under alla mina år jag följt laget kan jag inte minnas något liknande. Inte ens när vi tvingades till omstart i division två kändes vår arena någonsin lika ödslig och tom som inför denna match.


Som vanligt var jag ute i god tid innan matchstart och strövade runt i den närmast tomma arenan. Hittade, som vanligt, de riktiga entusiasterna som ville vara med ända till slutet av denna mediokra säsong. I mina ögon till lika stora delar självplågare som hjältar. Pratade med folk, som vanligt. Fick höra många åsikter, som vanligt. Ilska, frustration, irritation, hopplöshet i en salig blandning. Men, faktiskt, även ett embryo till något positivt! Mitt i det mörka kände jag att det trots allt finns en liten flämtande låga av ljus. Låt tiden ha sin gång, känner jag. Idag, i morgon, är det ännu för tidigt att orka se det positiva i en degradering. Men, ge det en vecka, eller två. Då är jag övertygad om att den största besvikelsen lagt sig hos de allra flesta. Då, och först då, kommer sannolikt vinden sakta vända. Sanna mina ord.


Mycket hänger nu på vad som kommuniceras ut från föreningen i närtid. Med rätt strategi kan de på ett handfast sätt hjälpa till att hålla den lilla flämtande lågan av ljus vid liv. Föda den, få den att sakta växa sig starkare. Mitt råd till inblandade i föreningen som nu ska styra upp. Tänk efter före, gärna två gånger, innan ni torgför era tankar och åsikter. Förtroendet är just nu lågt, bottenlågt, för de som ansvarat för att vi nu tvingas till en degradering. 


Ett annat råd är: 
- Lyssna på opinionen! 
- Lyssna på era supportrar! 
- Lyssna på de som föder och göder er! 

(I begreppet "supportrar" inkluderar jag alla som är intresserade av att ha ett elitlag i ishockey)

När det gäller matchen som spelades var den en avslagen historia. Gästande Kristianstad en liten chans att knipa en plats till nästa års HockeyAllsvenska. Trots detta blev det aldrig någon riktig match att tala om. Gästerna var genomgående lite mer energiska men hade inte förmågan att få någon utdelning på sitt offensiva slit mot ett för dagen hyggligt samlat Gulsvart. Det var först i matchen slutskede lite dramatik infann sig. Troja tappade sin betryggande ledning hemma mot Huddinge och plötsligt hade Kristianstad, i kraft av sitt 1-0 mot oss en plats i nästa års HA! Denna glädje blev dock kortvarig för gästerna då vi i samma ögonblick kvitterade till 1-1. När vi dessutom snabbt avgjorde i sudden, med mål av Lihagen, släckte vi definitivt gästernas dröm om avancemang.


Nej, det var ingen festlig tillställning i ABB Arena Nord denna gång. Väldigt jobbigt mentalt, vill jag nog påstå. 

Om jag ska summera vårt spel i det negativa kvalet vill jag hävda att förlusten hemma mot Visby var den största missräkningen. På en klar andraplats insatsen mot Troja hemma. Gemensam nämnare vid båda dessa tillställningar var den fullständiga frånvaron av en kollektiv laginsats. Det var i alla stycken mer en kollektiv lag-kollaps. Det ironiska är att vi vann båda matcherna mot de slutgiltiga seriesegrarna Södertälje, och det var ju mycket värt, typ!

Trots allt får man gratulera SSK och Troja till att de höll ihop och klarade pressen. Bäst när det gäller, och så vidare. 

Så, nu går jag vidare...






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar