10 april 2017

På väg...tillbaka?



Lite så kan man inleda ett inlägg. "På väg tillbaka". Det är lite dubbla budskap. Något som uppskattas av denne skribent. "På väg tillbaka", är till exempel Troja. Då är det rätt lajbans. Rätt väg, typ. Själva är vi på väg tillbaka till där vi var förut. Division ett. Inte lika  muntert. Herregud! Division Ett. Måste genast kolla när vi spelade senast i den divisionen. Det var alltså säsongen 2001-2002 vi senast spelade i Ettan. Här kan du se de spelare som då förgyllde våra färger:



Källa

Bara en sådan sak som att vi hade fem(5) målvakter i truppen tycker jag är spännande! Kanske redan där grunden lades för det defensiva tänk som genomsyrat vårt spel allt sedan dess? Vad vet jag. 

I övrigt en rätt spännande trupp. Lars Ivarsson, den gamle räven. Och Andrei Lulin som fortfarande satte skräck i alla motståndarforwards. Vem minns inte hans låga tacklingar?

Patrik Sjöström förutsätter jag är samme Patrik som numera är vår målvaktstränare.

Daniel Grillfors! Oj, vilken duktig back. Och vilken fin karriär han fick. 

Johan Finn Olsson. Karaktärsspelaren. En spelartyp vi saknat i årets trupp. Gav sig in i smeten, vevade på när det behövdes. Fegade aldrig ur en närstrid.

Majestätiske Classe Lindblom! Hans dragskott! Anlade skottet i mittzon och svepte iväg det strax innanför blå. En ljudlös projektil som ofta satt högt. Underbart! Bodde för övrigt på Önsta-Gryta och hade en flickvän som lirade handboll med Irsta! Jobbade den perioden som vaktmästare och hade äran att skotta snö utanför deras entré!

Marcus Söderkvist! Redan då en otroligt viktig kugge.

Däremot har jag inga som helst minnesbilder av Vadim Molitov. Men fräckt namn. 

Det var denna säsong som slutade i moll men ändå i dur. Stryk i sista avgörande matchen hemma mot Nybro(!). Som tur var för oss blev Tingsryd degraderade pga vidlyftiga ekonomiska transaktioner. Den platsen tog vi. He-he!

Så kan det gå...













------------------------

Nåväl. Vi hade maxflyt när vi en gång i tiden tog oss upp i Allsvenskan. Frågan är om vi kan förlita oss på något liknande denna gång? Ser inte så ljust ut på den punkten. Visserligen har både Timrå och Vita Hästen grava problem med sin ekonomi men troligtvis inget vi kan hoppas på. Det finns helt enkelt ingen riktigt rejäl räddningsplanka att famla efter. 

Så, här står vi nu. Med byxorna nere. Smått förödmjukade av division-ett-lag. Vi som såg så genuint starka ut under hela vårsäsongen. Ja, ja, vi hade några dippar men kom faktiskt på sjätte plats i vårtabellen! Vi var helt enkelt inte så mycket sämre än de andra lagen i HA. Undantaget då BIK Karlskoga och Mora som var en klass för sig. 

Ur det perspektivet kan man verkligen undra hur vi nu kunnat försätta oss på den berömda pott-kanten. Skriver vi, naturligtvis. Ty även i motgång är det "vi" som gäller. I alla fall för mig. För någon dag skrev min gode vän Micke ett dräpande inlägg på sin blogg VIK Fan Central. Jävlars i min låda vad han sågade. Jag vet hur passionerad Micke är och hur väl han vill. Han kokade helt enkelt över lite denna gång. Helt förståeligt. Diplomaten tappade etiketten, ungefär!

Själv är jag alltid upphöjt lugn och analytisk. Rusar sällan åstad och sågar till höger eller vänster. Finns inte mycket som kan rubba min sinnesstämning. Som en vindpinad fjällbjörk, är jag. Åtminstone utåt sett. Inombords är det lite annorlunda. Där bubblar det. Och kokar, och fräser, och skvätter. Men inte så ofta, numera. Var värre när man var yngre. Då ville man välta bilar och bryta av soffor efter en förlust. Som sagt, nu bubblar och gror det. 

Och det jag grubblar allra mest på är hur i hela fillebunken det kunde gå så fel! Inför detta negativa kval kände jag mig fullständigt övertygad om att laget skulle ro det mesta hamn. Visserligen med inslag av en del tur och massor av hårt arbete. Men, jag trodde ärligt talat vi skulle vara bättre än vad vi faktiskt varit. För bra, det har det inte varit. Inte bra alls. Tvärtom har vi varit tämligen usla. Vi har lyckats göra de mesta banal och triviala misstag som kan utföras på en hockeyrink. Felprocenten är högre nu än den varit någonsin hela denna säsong. Då inkluderar jag den hemska försäsongen och höstsäsongen.

Spelare kan inte längre spela sarg ut! Inte slå en passning  på blad längre än tre decimeter! Kan inte ta ett avslut! Kan inte skjuta slagskott! Kan inte hitta till avbytarbåset! Hm, nåja, nu kanske jag överdriver men ni förstår säkert bilden jag försöker måla upp! Ett hysterisk fumlande och famlande efter något ogreppbart, typ. Den berömda tvålen i badkaret. 

Det är närmast osannolikt att laget efter cirka 200 matcher denna säsong ännu inte fungerar som ett kollektiv! Det är lika märkligt att vi efter cirka 400 matcher denna säsong inte fått ett enda väl fungerande backpar! Så här kan man hålla på. Om man vill. 

Ingen kan ta ifrån spelarna att de försöker. De sliter, åker skridskor, kämpar, svettas, men det hjälper föga när det inte ges understöd, support. Ibland ser spelet ut som något som regisserats av Claes Eriksson i Galenskaparna.




Under i stort sett hela säsongen har det funnits ett missnöje, och misstro, mot våra tränare. Inte utan anledning. När laget inte levererar är det tränarna som får skulden. Inget nytt under solen. Oavsett deras eventuella brister är min egen upplevelse att vi aldrig riktigt kom ur startgroparna denna säsong. Det fixades och donades med formationer, backpar, kedjor, men allt tycktes gå i stå. Det blev aldrig någon riktigt effekt av alla ändringar eller förändringar. Visst, en och annan skadad spelare påverkade, men, alla andra lag i serien satt i samma sits men lyckades trots detta utveckla sitt spel över säsong. Se bara Vita Hästen som exempel. De spelade fan inte bättre än oss, men lyckades vinna fler matcher! Det som gjorde mest ont hos mig denna bedrövliga säsong var just att oavsett hur tränarna försökte blev utfallet magert. Visst, vi vann matcher under vårsäsongen men fortfarande var det egna spelet ännu eftersatt. Lyste mest med sin frånvaro.

Ska vi då skylla på spelarna? Var de redan från början för odugliga? Hade vi för stor förväntningar? Återigen får jag klia mig i flinten och fundera lite extra. Flera sakkunniga påpekade för mig tidigt denna säsong att vi hade en spelartrupp för att slåss om en playoff-plats. Detta trots att många av oss supportrar tyckte det såg väldigt tunt ut. Detta med en titt i backspegeln på tidigare trupper. I mina ögon är det väldigt få spelare som levererat det jag förväntat mig denna säsong. Kanske även jag hade för höga förväntningar. Trodde att spelare som haft mer undanskymda roller tidigare nu skulle orka axla ett större ansvar. Vete fan, helt enkelt!


Sportchefen då? Appelgren! Är det hans fel? Vad hade Appelgren för förutsättningar när säsongen startade? Ett antal spelare med gällande kontrakt. Hur många? Vet inte exakt men var det kanske sju åtta spelare som gick in i denna säsong med gällande kontrakt. Där låg en del av spelarbudgeten redan från början. Hur stor del? Jag vet inte men det ryktades att två tredjedelar av spelarbudgeten redan var låst av tidigare kontrakt. Om det stämmer hade Appelgren inte så stort utrymme till att värva riktigt bra spelare. Henrik Lundberg och Markus Persson var den spets som kom in. Utöver detta ett antal "spännande" spelare från division ett. Kunde Appelgren gjort annorlunda? Värvade han fel? Jag vill påstå att en värvning blev riktigt tokig. Tänker då på Langkow. Felscoutat? En spelare som skulle komma in och "göra skillnad" då Markus Persson blev långtidsskadad. Ingen hit, om ni frågar mig. Men så är det i denna bransch. Under Niklas Johanssons tid som sportchef var det rätt många "stolpskott" som passerade revy. En och annan som NJ värvade var riktigt bra men sett till hur många som var dåliga vete tusan om utfallet var så märkvärdigt.


- Jämför gärna med Mora som hade en spelartrupp med ungefär samma budget. Det ryktas att Mora innevarande säsong hade ett tiotal spelare på åttamånaderskontrakt och en medellön på 14 000 i månaden! Med åttamånaderskontrakt menas att spelare blir arbetslösa mellan säsonger. De ställs till arbetsmarknadens förfogande och erhåller A-kassa. Ett märkligt fenomen. Det innebär egentligen att spelarna inte får delta på gemensamma träningar under försäsong. Något som de naturligtvis gör. Fusk, ta mig fan!


- Jaha, så långt kommet i detta inlägg och inte mycket till substans.


Vems är felet? Det är egentligen det som är frågan. Här behövs en syndabock modell magnum. Det blir så mycket enklare för oss alla inblandade om vi kan projicera vår ilska mot någon eller något. Styrelsen, VD:n, vår ordförande? Hur stor skuld har de? Man kan även leta lite bakåt i tiden. Det är Fägerblads fel!

Enligt somliga är VIK Hockey en "jävla rygg-dunkar-förening" där man bjuder in varandra på räkmacka och ljummen pilsner! Styrelsemedlemmarna är odugliga och vår ordförande en skam för sin hatt. Den som just nu kommer undan kritik är vår nytillsatte VD men det är bara en tidsfråga tills även han hamnar i fokus. Kort sagt är alla som just nu arbetar inom VIK Hockey inkompetenta och inavlade. Dessutom är de falska och tystar sina kritiker! I alla fall om somliga supportrar får bestämma. Här ett exempel på detta:


Inlägg från Gurkburken 10/4 - 2017



Det som är mitt stora problem är att jag inte kategoriskt kan peka ut vad som gått fel. I mina ögon känns det mer som att det saknas en tydlig och handfast styrning. Vi behöver helt enkelt en bombastisk och auktoritär ledare i föreningen. Någon jävel som slår näven i bordet så flisor ryker och kaffekoppar välter. En som ryter i och pekar ut färdriktningen med hela handen. En person som färgar föreningen, helt enkelt. En som syns och hörs och lever rövare. Som sätter föreningen på kartan, i fokus, i blickfånget. Nu rimmar detta väldigt illa med den föreningsdemokrati som råder, men, man kan väl få drömma lite! Om med det kommer jag in på just detta med medlemmar, demokrati, och inverkan samt påverkan.

Är det inte hög tid nu att alla vi supportrar aktivt blir en del av vår älskade förening. Att vi ser till att bli medlemmar, går på medlemsmöten, och gör våra röster hörda! Att sitta och tjura och grina anonymt på olika forum kan ju vara kul men är i längden totalt verkningslöst. Om vi däremot sluter upp, tillsammans, och aktivt visar att vi bryr oss, då inbillar jag mig att positiva saker kan hända. För mig är det väldigt märkligt att det inte finns en representant redan nu från VIK Support i föreningens styrelse? Det kan vi ändra på. Genom att medverka kan man påverka. 

- Så, kom igen nu! Se till att bli medlemmar. Kom på medlemsmöten. Gör era röster hörda. Tillsammans kan vi påverka mer än vad ni tror!


Det får bli min slutkläm!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar