Pantern saknade lite klös, och Jonte Berg!

Swehockey

Västerås - Pantern 4-2

Inför gårdagens match var jag som vanligt lagom ambivalent. Onsdagsmatchen mot Västervik satt nämligen kvar på näthinnan. Om vi inte orkade ladda om inför den matchen, hade nu laget hunnit ladda om inför mötet mot Pantern?

Som vanligt passade jag på att spankulera runt i ABB Arena Nord innan match. Alltid lika roligt att träffa på lite folk och surra inför matcher. Denna gång stötte jag på den alltid lika välklädde och vältalige Andrew Fish. Tillsammans försökte vi analysera det mesta. Vi var både två besvikna över insatsen senast mot Västervik och var precis lika oroliga inför kvällens match. Innan vi skiljdes åt sa jag till Andrew att han inte skulle oroa sig. Att det skulle ordna sig. Ibland får man bara en känsla. En känsla av att saker och ting kommer räta upp sig. Dessutom fanns det en viss logik i mitt tänkande. Vi är lite av ett varannan-dags-lag. Det var helt enkelt dags för en gedigen insats igen. Kort sagt, det var varannan dag.

När det gäller matchen är det egentligen inte så mycket att orda om. Under vissa sekvenser av matchen kändes Pantern oerhört starka. De drev på spelet och skapade rätt skapligt tryck mot vår kasse. Pantern står för en tung och rak ishockey med förvånansvärt mycket fart. Så även denna kväll.

Trots att vi öste på rätt bra i den första perioden och vann skotten med 16 - 6 föll det inga mål. Det fanns åtminstone ett par tre lägen som borde resulterat. I den första perioden fick man inte någon känsla av att Pantern är ett topplag. Kanske det var vår desperation som skördade segrar.

I den andra perioden började målen trilla in. I en något tilltrasslad situation, efter bra tryck mot Panterns kasse, kom pucken ut till Albin Jansson som förtjänstfullt tryckte in trissan till 1- 0. Albins första mål i Gulsvart.

Målet blev lite av en signal till Pantern som började öka tempot allt mer. Vi hamnade allt oftare i egen zon och fick freda oss med alla tillgängliga medel. Efter ett boxplay kom dock kvitteringen. Mitt i ett byte hittade Pantern en spelvändning och spelade sig blixtsnabbt fram till ett fint läge och satte kvitteringspucken i nät. Henrik Lundberg var nog inte helt nöjd med att den pucken gled in. Han var med på avslutet och täckte isen mot sin högra stolpe men puckuslingen gled försmädligt in över mållinjen. Små marginaler. Dock var det fullkomligt rättvist att Pantern kvitterade då de tagit över händelserna på isen till stor del. 

Det fanns sekvenser i den andra perioden då jag blev direkt orolig över om laget verkligen skulle orka stå emot Panterns allt aggressivare och tunga offensiva. 

En situation i den andra perioden som kunde blivit direkt matchavgörande, för oss, slarvades bort. Vi fick, aningen billigt, chansen att spela fem mot tre när matchuret stod på 37 minuter. Istället för att ta vara på den chansen och sätta sig i förarsätet lyckades vi slarva bort chansen. Istället för uppställt spel fem mot tre blev det utvisning på Simon Karlsson och spel fem mot fyra. Naturligtvis får man inte slarva bort chanser likt denna i de matcher som nu återstår.

Jag pustade verkligen ut efter den andra perioden. Vi hade några tunga byten i egen zon som kunde ha resulterat i flera mål för Pantern.

Den tredje perioden blev, som vanligt, otroligt spännande. Pantern fortsatte att driva på i spelet och vi fick ägna mycken energi till att freda oss. Extra roligt då att vi lyckades hitta en väg till att göra 2-1. Fredrik Johansson tog ett varv i offensiv zon, hittade Jimmie Jansson som klev in några meter från blå, och dundrade in trissan. 

Aningen oförtjänt sett till spelet på isen men vem bryr sig? Det är målen som räknas. Flest mål vinner.  

Direkt efter vårt ledningsmål ökade Pantern trycket rejält mot vår egen kasse. Det tog inte mer än två minuter, där vi till stor del var fastnaglade i egen zon, innan kvitteringen kom. Det sved som satan även om det var helt logiskt. Pantern spelade riktigt bra i sekvensen som ledde fram till målet.

Den stora frågan blev nu om vi verkligen skulle orka distansen ut. Innan jag ens hunnit tänka färdigt i detta spörsmål kom nästa mål signerat Jonte Berg! Upprinnelsen till målet var en rejäl uppåkning av Chris Langkow som slängde in ett skott mot Panterns målvakt ur snäv vinkel. Pucken hamnade hos Jimmie Jansson som drog iväg ett slagskott mot mål. Där stod, och ingen vet varför, Jonte Berg och fick pucken på sig så ett den singlade in i mål. Makalöst bra!

Pantern svarade med att genast plocka ut målvakten och belönades med ett nytt mål i baken då Jimmie Jansson lyfte pucken från egen zon ned i den övergivna och tomma kassen. Så skönt!

Summering: 

- Som jag redan nämnt fanns det sekvenser i matchen där jag trodde vi skulle få hissa vit flagg. Stundtals i den andra perioden såg vi trötta och slitna ut. Så även i delar av den tredje perioden. Trots detta lyckades laget hela tiden hitta vägar att freda sig mot Panterns anstormning. När man även hittade vägar till några "enkla mål" var kvällen räddad.

- En stor del av förtjänsten ska tilldelas klacken och publiken som i mitten av den tredje perioden drog igång ordentligt på läktaren. Detta mitt i en period då vi såg ordentligt tröttkörda ut på isen. Detta stöd kom utomordentligt vältajmat då det synbart fick många spelare att ta i lite extra. Där kunde man verkligen snacka om "den sjätte utespelaren". 

- Enligt min prognos(gårdagens inlägg) hade vi endast 25% vinstchans mot Pantern. Med andra ord var dessa tre poäng lite mer än vad jag förväntade mig. Oavgjort hade varit gott nog mot ett så pass starkt lag som Pantern. Tre poäng, närmast en gudagåva:)

- Blondie lät som vanligt nere vid sargkanten!