11 februari 2017

Langkow, Karlsson med mera...

Alla behöver ett bra försvar....


Efter nyår har vi tagit poäng och segrar som aldrig tidigare denna säsong. Trots detta ser det fortsatt  lite mörkt ut för oss. Anledningen är enkel. Vi hade redan en alldeles för stor uppförsbacke när segrar och poäng äntligen började trilla in med stor regelbundenhet. Vi var helt enkelt lite för långt efter för att den fina formen efter nyår skulle jag oss tillräckligt med lyft i tabellen.

Det är tre matcher efter nyår, mitt i vår fina formkurva, som ställer till det och ställer frågor.

Tingsryd borta: 1-7
- Genomklappning i period tre där vi bjuder våra motståndare alla möjliga möjligheter att göra mål. Och som de tog den chansen. Inom loppet av dryga tre minuter smäller TAIF in fyra(!) mål och genomklappningen är ett faktum. Detta i en match som fram till att detta händer var spelmässigt rätt jämn!

Timrå borta:2-5
- 40 sekunder tar det innan Timrå gör mål på en spelvändning. Efter ytterligare dryga nio minuter står det 4-0(!) till Timrå på tavlan och matchen är givetvis körd!

Mora borta: 0-6
- Denna gång tar det bara 29 sekunder(!) innan Mora tillåts att enkelt göra 1-0. Dryga minuten senare får Mora smälla in 2-0. Det märkliga är att vi vinner skotten i perioden med 13-10 men känslan är att Mora ligger närmare både tre och fyra mål. Det hela slutar med att Mora defilerar hem matchen genom att smälla in ännu fyra mål.

Tre matcher där vi på ett närmast oförklarligt sätt tappat allt. Matcher där laget kollektivt tyckts falla ihop som ett korthus. Matcher som på ett ganska tydligt sätt visar vår sårbarhet denna säsong. Vi har tyvärr inte den grundtrygghet i spelet som många andra lag visar upp i match efter match, omgång efter omgång. Handen på hjärtat så måste jag nog erkänna att vissa segrar tagits med en hel del tur. Flera av de lag vi vunnit mot har varit spelmässigt bättre men genom att oerhört uppoffrande slit, och bra målvaktsspel, har vi lyckats dra det längsta strået.

Det kan inte bara vara en tillfällighet att vi faller ihop då och då. Det finns förklaringar. En är den som jag antyder ovan. Vi har ännu inte hittat den riktiga grundtryggheten i vårt spel. Då menar jag i spelet fem mot fem. Den spelform som utövas till största delen i varje match. Vi har ännu inte hittat, anser jag, de optimala uppställningarna, spelare för spelare. Våra tränare söker ännu, omgång 44, efter svaret på den gåtan. Vilka ska spela tillsammans? Till viss del beror denna ordning på det faktum att William Wikman far fram och tillbaka till Leksand då och då samt att forwards varit skadade. 

Sedan Chris Langkow kom in i truppen har den frågan aktualiserats än en gång. Under sina framträdanden så här långt har inte Chris fått utrymme att visa sina förmågor. Det ser bekymmersamt ut. En spetsvärvning borde kunnat gjort ett litet större avtryck än vad som nu skett. Ärligt talat har Chris sett lite för blek ut för min smak. Det är bara att hoppas att han hittar rätt i kommande matcher. Gärna till nästa match. 

Efter förlusten mot Timrå och senast mot Mora hörde jag en del kritik riktas mot den gode Simon Karlsson. Han har fått bära lite hundhuvud för en del baklängesmål. Jag vill inte riktigt hålla med i den kritiken. En back är, precis som en målvakt, beroende av att andra spelare på isen gör rätt. Ibland hamnar backar i knepiga situationer då t.ex forwards inte gör sin del i det defensiva arbetet. Jag påstår inte att Simon alltid gör allting rätt, men, jag ser hans kvaliteter med puck som ett stort plus. Simon är nog den ende backen, för tillfället, som verkligen vågar hålla i trissan, utmana, både i egen zon och i anfallszon. Han försöker helt enkelt vara kreativ. Något som vi alla ropat efter tidigare under säsong. Priset kreativa backar får betala är kritik när det blir fel. När de missar den där smarta passningen och det istället blir panik i egen zon. Jag kanske har fel men inbillar mig att i längden kommer Simons kreativitet skörda tillräckligt stora framgångar för att jag ska förlåta honom för ett eller annat defensivt misstag.

Summa summarum upplever jag att vi måste spela otroligt disciplinerat, hålla oss till matchplanen, undvika utvisningar, utnyttja våra powerplay samt förlita oss på Henrik Lundberg. Vi är inte ett lag som kan gå in och föra matcher spelmässigt. Inser alla det kommer vi även fortsättningsvis kunna plocka både segrar och poäng. Spela efter våra förutsättningar, helt enkelt.

Så var det skrivet...








2 kommentarer:

  1. Jag såg William Karlsson i dina etiketter, ja om han kunde spela för VIK igen vore det fantastiskt. Minns ännu hans mål i Uppsala mot Almtuna där han helt coolt slår in pucken genom en fint där han lägger den mellan de egna benen och med klubban bakom benen helt ställer målvakten. Vore härligt med en sådan spelare, men jag tror vi behöver tuffare och snabbare backar och i avsaknad därav ett försvarspel där alla är med i matchen och håller koll på motståndarna inom slottet framförallt. Hoppas att VIK får till denna stabilitet i de kommande avgörande matcherna annars blir det kvalspel där allt kan hända, tyvärr.

    SvaraRadera
  2. Tror inte vi kan förvänta oss några underverk i form av värvningar. Vi måste helt enkelt förlita oss på att de spelare vi har följer manualen. Det finns inte utrymme för en egen agenda på isen. Alla måste göra precis det arbete som förväntas. Ge varandra understöd, över hela isen. Det är när någon spelare bryter kedjan, inte gör sitt jobb, tar sin gubbe, som saker och ting havererar. Då ser det plötsligt ihåligt och osäkert ut. Vi ska inte jämföra oss med Mora eller BIK Karlskoga. Däremot med lag som ligger strax ovanför oss i tabellen. Där hittar man ungefär samma brister som vi har.

    SvaraRadera