Timrå - Västerås 1 - 0
Nej, det blev ingen uppföljning av den fin-fina insatsen hemma mot BIK Karlskoga. Själv hade jag bara möjlighet att se matchen från mitten av den andra perioden men mitt intryck var inte odelat positivt. I mina ögon upplevde jag vår insats som blek och rent ut sagt svag. Det enda som gladde var att vår defensiv fortsatt höll riktigt hög nivå. Detta trots målvaktsbyte. Som bekant är Henrik Lundberg skadad efter matchen mot BIK Karlskoga och Marcus Dahlbom fick kliva in från start i denna match. Jag upplevde att Dahlbom skötte sig alldeles förträffligt. Det var inte där det felade. Det var när vi själva skulle gå på offensiven som det såg som mest skruttigt ut. Riktigt skruttigt rent av.
Det såg länge ut som vår hyper-defensiva(!) taktik skulle bära ända fram till slutsignalen. Timrå snurrade stundtals rätt friskt i vår egen zon men utan att få till de riktigt vassa avsluten. Till slut gav dock deras flit utdelning då de lyckades hitta en spelare mitt i slottet som fick lägga in en hög puck i klykan bakom en helt skymd Dahlbom.
Om någon hade förväntat sig en frustande offensiv från vår sida efter det baklängesmålet fick denne minsann mest lång näsa. Vi hade förskräckligt svårt att överhuvudtaget få ned puckuslingen i Timrås zon. Än svårare att behålla den någon längre stund. Taffligt och putti-nuttigt såg det ut för det mesta.
Bästa chansen i tredje perioden hade Eddie Davidsson som hastigt och lustigt blev frispelad helt ren framför Timrås målvakt av Christopher Fish. Tyvärr fick tydligen Davidsson gummiarmar och lyckade inte få höjd på avslutet som ganska enkelt räddades. Med en sådan defensiv inställning till matchen måste man ta vara på chanser som denna. Annars är man rökt. Och rökta blev vi som sagt då Timrå senare i period tre hängde in enda målet i matchen.
Det är sannerligen märkligt hur laget kan pendla i intensitet och arbetsinsats mellan två matcher! Var det möjligen agendan för dagen som satte käppar i hjulet? Var stallordern från tränare att spela snålt som fan, säkra hemåt, och förlita sig på enstaka spelvändningar? Jag begriper faktiskt inte. Hemma mot BIK Karlskoga kompenserade man brister i briljans med ett redigt hårt arbete över hela isen. I matchen mot Timrå såg det annorlunda ut, minst sagt. Två helt olika uppträdanden av ett och samma lag.
Det lite tragiska i det hela är att Timrå, som topplag, inte presterade som ett sådant. De såg förhållandevis harmlösa ut och i det stora hela hade vi rätt bra koll på deras offensiv. Med andra ord fanns det ingen anledning att inte ta chansen att vinna. Att spela lite frejdigt, offensivt och energiskt. Det var trots allt inte Skellefteå eller Västra Frölunda vi mötte. Var respekten så stor för Timrå att vi helt enkelt valde att agera sköldpadda(passivt) istället för hare(energiskt)? Tja, inte vet jag.
Nåja, vi får glädja oss över det lilla. Defensiven sitter som en smäck. Målvaktsspelet fungerar. Nu återstår bara resten.
Det var det för denna gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar