Draftade

- Honom vill vi ha!

 Så har den årliga draften i NHL återigen genomförts. Ett gäng lyckliga(!) unga hockeyspelare har fått kvitto på att de är eftertraktade, att de har ett marknadsvärde, och att de med lite tur kan gå en ljus(rik) framtid till mötes som välbetald ishockeyspelare i världens bästa hockeyliga. Denna gång blev det stor utdelningen för svensk ishockey. Hela tjugoåtta(28) unga svenska spelare är nu tingade av olika klubbar over there. Grattis till Svensk ishockey kanske man ska säga. Men det finns en del smolk i denna glädjebägare ty detta innebär att svensk ishockey inom de närmsta två åren kommer utarmas på tjugoåtta intressanta profiler. Spelare som, om de fortsatt spela i sina moderklubbar, kunde bidragit till både sportsliga och publika framgångar för sina respektive föreningar.

Nu får istället svenska klubbar inrikta sig på att fylla upp luckorna efter dessa talanger med spelare från andra ligor runt om i Europa samt från lägre ligor i USA och Canada. En något märklig rundgång kan man tycka. Med tanke på hur många utövare av juniorishockey det finns i Kanada/USA borde inte behovet av importer vara särskilt stort.

En sak som är märklig med denna draft är just att klubbar kan tinga spelare. Under ett eller två år har en klubb rättigheter till en spelare. Under denna tid följer man spelarens utveckling och om det sedan passar plockas han över för provspel och/eller kontrakt. Är inte detta en form av livegenhet? Hur stor del har spelaren i detta? Till hur stor del tar man hänsyn till den enskilde spelarens önskemål? Är det agenterna som styr? Kan en spelare bryta med den klubb han blivit draftad av? Någon som vet? Inte denna blogg i alla fall.

Däremot tycker jag det system som finns i NHL där de sämsta lagen får välja spelare först är alldeles förträffligt! Det borde snarast införas i svensk ishockey. Då skulle inte de tre fyra lag som "varje år" går till semifinalspel kunna fortsätta dra ifrån övriga klubbar i ES. Istället skulle vi på sikt få en elitserie där allt fler lag kan blanda sig i kampen om de ädla medaljerna. Det skulle med automatik innebära att intresset för ES ökade markant till gagn för alla klubbar. En serie, oavsett sport, mår väldigt bra med ett visst mått av osäkerhet. Som dagens ES ser ut kan man år från år peka ut de lag som slutligen kommer spela semifinal och final - och hur kul är det?

Ur det perspektivet är Allsvenskan i ishockey mycket mer raffinerad och publikvänlig. Här vet man aldrig riktigt säkert vilka lag som kommer flippa eller floppa. Många lag har chansen från start. Elefanter(MIF) kan snubbla och bana väg för betydligt svagare trupper. Så ska en serie vara...