En sämre insats gav KHK chansen...

Vad annat kan man säga om dagens insats? I de tre tidigare matcherna var det till största del vi som var det drivande laget. Visserligen började dagens match lovande men efter den första perioden tog kraften, energin, bensinen slut. Dustin Johner höll sig framme på en retur och kunde retfullt enkelt peta in ledningsmålet fram till 1-0 redan efter fyra minuter. Den första perioden genomförde vi på ett mycket bra sätt. Men, som sagt, sedan tog orken slut(!).

De omdisponeringar i formationerna som tränarna tvingats till pga Jan Urbas skada bar inte hela vägen. I vanlig ordning var den kollektiva arbetsinsatsen överlag klart godkänd. Däremot såg jag i dagens match betydligt fler enkla misstag av våra egna spelare. Vi drällde med puck lite överallt på isen. Fick ingen harmoni, inget flyt, i spelet.

I takt med att vi själva tappade takt och fart bjöds KHK in allt mer i matchen. När väl KHK började mala på hade vi inte mycket att sätta emot. Vi försökte hålla ifrån och hålla undan genom ett tätt försvarsspel men till slut slank det in en kvittering. Som lök på laxen smällde KHK in ett ledningsmål bara någon minut senare och matchen var över. Idag fanns det inte energi kvar i laget för en allvarligt menad slutforcering.

- Man kan med fog säga att KHK stal den förra matchen som spelades i ABB Arena. Idag vann de välförtjänt då de var det bättre laget.

Den besvikelse, den bitterhet, jag känner i skrivande stund är fundamental och betungande. För mig, och andra, som varit med de senaste femton åren, efter omstarten, och känt doften av avancemang ett flertal tillfällen är nog känslan bekant. Allt sedan vi gick upp i Hockeyallsvenskan har vi varit ett stabilt lag. Vi har oftast varit med i racet om spel i kvalserien. Några gånger har vi tagit oss dit. Jag som supporter har invaggats i någon form av naivt hopp om sportslig framgång. Något som ständigt grusats. Det är summan av alla dessa besvikelser som just nu gör sig påmind. 

Vi förlorade denna matchserie i match nummer tre. Så ser jag det. Den långa matchen satte sig inte bara i kroppen, utan även i knoppen. Visserligen fick KHK slita lika länge rent fysiskt men de åkte hem med en seger. En seger och därmed en otrolig positiv känsla som hjälpte dem att hitta ny energi.

- Det är viktigt att påpeka att jag inte är besviken över någon enskild spelares insats. Jag är tvärtom stolt över att laget kämpade så väl men föll med flaggan i topp.

Jag vill även passa på, i all enkelhet, att klargöra följande: - Det var inte domarinsatserna i vår matchserie som fällde avgörandet! 

Det som däremot påverkade matchutgången var vår egen oförmåga att göra mål. Gör man inte mer än sju(7) mål på fyra matcher, ja, då är det inte lätt att vinna!

Nu ska jag deppa några dagar innan blicken höjs mot nästa uppgift!

Ett stort grattis till KHK och lycka till i SHL!

Segra för Urbas, och Bergström friad...

Urbas - Bergström

Så kom då domen. Alexander Bergström friades. Den kollision som inträffade i senaste matchen mellan honom och Jan Urbas bedömdes som regelrätt. Alla är dock ense om att det blev en "olycklig" smäll. Något som Jan Urbas säkert är den förste att understryka.

- Själv har jag suttit och läst det regelverk som ligger till underlag för domarnas bedömning och ska jag vara ärlig blev jag inte klokare av det. 

Personligen tror jag att det som styrde utvecklingen mot denna friande dom var den omedelbara, instinktiva, bedömning som domarna gjorde på isen. En bedömning som de sedan höll fast vid även efteråt. Jag tycker att alla incidenter som renderar en allvarlig skada per automatik ska granskas i efterhand. Det skulle skapa någon form av praxis för domarna att luta sig mot. Om de har missat, missbedömt, en situation är det bra för alla parter att det görs en opartisk och rättvis uppföljning.

- Framför allt skulle vi slippa den typ av efteranmälning som nu skedde! Det var inte första gången och troligen inte den sista som ledare i den drabbade föreningen känner sig förfördelade!

När det gäller Jan Urbas gissar jag att han våndas dubbelt idag, skadad som han är. Kan inte delta när föreningens sportsliga framtid står på spel. Tvingas nu istället sitta framför TV:n och följa laget, sina kompisar. Han har snuvats på festen kan man säga....

- Det vore en nåd att stilla bedja om att vi lyckas vinna dagens match och dedikera segern till Jan Urbas.

För övrigt är jag drabbad av en elak influensa. Åt detta är inget att göra. Inte ens Disciplinnämnden kan påverka mitt hälsotillstånd. Av den anledningen gör jag naturligtvis ingen egen anmälan...

Det märkliga är att jag idag, just nu, känner mig aningen mer hoppfull än vad jag gjorde igår vid samma tid. Detta är en form av förbannelse, anser jag. Som supporter har man en enastående förmåga att ständigt lura sig själv. Man lyckas ofta se en strimma av solsken även när regnmolnen hänger tunga. 

Får vi bara en bra start på matchen, då jävlars...

KHK med ett ben i spenaten...

Har funderat en hel del över de tre matcher som nu spelats mellan oss och KHK i detta finalspel. Som jag tidigare konstaterat har det inte blivit som jag trodde. KHK har överraskat med att spela väldigt disciplinerat, packat ihop i mitten, tagit hem alla gubbar, och ställt upp med ett rätt lågt försvarsspel. Lite av samling vid pumpen, vill jag påstå. Om detta har varit en uttänkt strategi eller blivit en konsekvens  av hur spelet utvecklat sig kan jag inte sia om. 

I våra möten under serielunken spelade KHK lite annorlunda. Ofta lyckades de släppa puck till forwards som kommer med hög fart genom mittzon. Den fart de fick med sig bibehöll de och for runt som bålgetingar i vår zon. Visst försöker de nu också men känslan är att vi varit rätt duktiga på att läsa av deras spelvägar. Istället är det vi som i de flesta fall varit det spelförande laget och KHK har valt att backa av och hem. 

I de två första matcherna tog KHK ledningen och kanske var det därför de valde att spela lite mer avvaktande efter det. I den tredje matchen böljade spelet under den första perioden. Lagen böt chanser med varandra men det var vi som gjorde målen.

I den andra perioden, vid underläge 0-2, gick KHK tillbaka lite till sitt grundspel. Självklart tvunget då de var tvingade att kliva fram för att reducera och kvittera. Något som de också lyckades med. Men så hände samma sak igen! Efter kvitteringen började KHK backa av och spela mer avvaktande. Bevakade. 

När de dessutom lyckades ta ledningen i inledningen av den tredje perioden var det precis som om de bestämde sig för att sluta anfalla. Under grundseriespelet skulle de aldrig gjort på det sättet. Istället hade de öst på för att göra fler mål. 

Vad jag försöker komma fram till är att KHK: s tränare har lyckats väldigt bra med sin coachning av laget och sättet de spelar. Deras gameplan. Det känns som att de läst sönder oss. De vet att vår utdelning i spelet fem mot fem har varit besvärande mager hela säsongen och kanske kalkylerar med att kunna hålla undan genom ett lågt försvarsspel. Hålla undan och vänta på chansen till en eller annan snabb spelvändning.

- Om det är på det sätt som jag spekulerar i måste jag lyfta på hatten. Otroligt starkt att stå emot den spelmässiga dominans som vi  haft under de tre första matcherna.

Om vi vänder på det hela så finns det en annan sida, av myntet. Kanske är det vi som faktisk är så starka att vi tvingar KHK att spela som de gör? Det tråkiga är att om förhållandet är på det sättet är vi ändå förlorare. Vi har helt enkelt inte kunnat bryta med KHK:s försvar.

I matchen mellan tränarna leder just nu Hånberg på poäng mot Filander.

Ett stort aber för oss inför morgondagens match är naturligtvis avsaknaden av Jan Urbas. Det är inte bara en spelare vi tappar, vi tappar även den kedjekonstellation som varit drivande den senaste tiden. Det känns naturligtvis oroväckande. Jag ser inte riktigt vem som ska gå in på Urbas plats. 

Är vi då körda inför morgondagens match? Naturligtvis inte. Dock måste vi beakta att KHK är ett riktigt bra lag som just nu är fyllt av självförtroende. Får de luft under vingarna i inledningen av matchen kan det bli en mödosam resa för oss. Frågan är hur laget, spelarna, ska ställa sig om vi inför sista perioden ligger under med 2-3 mål! Ett skräckscenario för oss naturligtvis. Vår chans är att vi lyckas stå emot segerrusiga och adrenalinstinna KHK:spelare första tio minuterna och sedan ta r vi matchen därifrån. 

Jag är inte speciellt optimistisk inför drabbningen i morgon. Det finns flera anledningar till det. 

- Den första är målvaktsfrågan. Hur gör vi nu? Helt klart är att KHK:s spelare vet var de ska sikta på Jonatan Bjurö. Bjurö har INTE varit dålig men han har inte heller varit tillräckligt bra.

- Vårt boxplay har plötsligt börjat svaja betänkligt! Här måste vi upp till maximal prestation för att vara med i matchen.

- Powerplay har varit en stor besvikelse under denna matchserie. KHK har skickligt läst av vårt sätt och spela och därmed har vi blivit närmast handlingsförlamade. Den ryggmärgshockey de utövade tidigare i denna spelform är nu ersatt av ett trevande och sökande. KHK:s spelare hinner hela tiden förflytta sig och stå i skottlinjen. 

- Avsluten. Visst, vi har lassat in puckar mot mål. Som aldrig tidigare denna säsong. Men, vad är det för avslut? Vi får väldigt sällan komma in i slottet och skjuta. Där har KHK effektivt bommat igen. Istället tvingas vi ta avslut från sämre vinklar och då blir det mest plockpotatis.

Det är med andra ord en mangrann uppgift vi står inför. Vi måste vara bättre än KHK i alla dessa spelformer för att förlänga denna matchserie till en femte och avgörande hemma i ABB Arena på torsdag!

Jag tror vi gör en ny bra insats men torskar med 1-3. Sista målet i tom bur!

Torsk i Tallin...

KHK - ett plastlag?

Det blev ingen seger mot KHK i dagens match. Till detta var vi för uddlösa, tyvärr. Spelmässigt anser jag, enögd som få, att vi varit snäppet bättre i spelet fem mot fem i två matcher men haft förbaskat svårt att omsätta chanser i mål. Däri ligger problematiken. Vi känns större, tyngre och starkare i de flesta moment av spelet, men spetsen, den viktigaste komponenten, saknas. Låt mig exempelgöra:

1. Målvaktsspelet

- Bjurö är bra, men, står inte på huvudet och räddar omöjliga puckar!

1-0 till KHK i denna gren

2. Boxplay

- Idag var vi mer än lovligt givmilda, veka, i vårt boxplay. Vi gick helt enkelt bort oss alldeles för enkelt. I vår iver att sätta press gjorde vi detta utan understöd. Inte bra. 

1-0 till KHK i denna gren

3. Avsluten

- Vi har under två matcher skapat mängder med avslut mot Galbraith men kvalitén har varit för dålig!

1-0 till KHK i denna gren

4. Powerplay

- Vi är totalt sönderlästa av KHK i vårt powerplay. De krymper ihop boxen framför eget mål och låter oss spela runt runt. Vi kommer inte fram med skott som fastnar på spelare i skottlinjen. Vi kan inte söka pass in i slottet ty där står fyra KHK-spelare och vaktar. Här krävs ett omtag. Nya idéer.

1-0 till KHK i denna gren

5. Spelet fem man mot fem.

- Vi gjorde överlag en mycket bra arbetsinsats, som vanligt, i spelet fem mot fem. Stundtals fick vi ordentlig press mot KHK. Det var bara under delar av förstaperioden som KHK tilläts styra spelet i denna spelform.

1-0 till Västerås i denna gren

Summerar man dessa viktiga spetskompetenser så vinner KHK dagens match med 4-1. 

Tittar man på tekningar och puckinnehav så vann vi den matchen. Detta är dock en klen tröst då vi inte kan omsätta alla våra chanser i mål.

Det är lite ironiskt att den spelform som burit oss, och räddat oss, under hela säsongen plötsligt gått i stå. Tänker naturligtvis på vårt powerplay. KHK:are har anklagat oss för att "bara göra mål i pp". Idag stod de själva för den bedriften! Lite dubbelt ironiskt då jag inte tycker KHK:s powerplay var speciellt bra idag heller! Men, gör man tre mål i denna spelform gör man naturligtvis saker som är bra...

Som vanligt tycker jag inte det finns mycket att klaga på då det gäller den kollektiva laginsatsen. Laget gjorde överlag en fullt godkänd insats. De ska ha all heder av detta. Däremot känner jag självklart en besvikelse över att våra forwards haft så förbaskat svårt att hitta nät. I bedrövelsen stund inser jag dock att trägen vinner. Det handlar helt enkelt om enkel matematik. Skjuter man tillräckligt många skott så kommer man till slut få utdelning. Det sämsta som kan hända för våra forwards just nu är att de slutar ta avslut. Att de letar efter ett bättre läge. Då, men först då, är vi riktigt illa ute. Receptet är naturligtvis att peppra på med skott som tidigare och hoppas på en och annan snedstuds eller styrning. Mer behövs nämligen inte...

För övrigt älskar jag verkligen denna form av matchspel. Äntligen är det på RIKTIGT! Varje delmoment på isen är verkligen en riktig kamp. Alla spelare markerar revir i vid varje spelsekvens. Ingen vill vika undan. Fantastiskt underhållande.

En delikat fråga till match nummer tre är om vi ska fortsätta med Bjurö i målet? Han har absolut inte varit dålig, men, att kasta in Jonas Fransson i kassen kan vara ett vinnande drag. En revanschsugen Johan Fransson som kommer in och spikar igen kan vara precis vad vi behöver för att få lite extra energi!

- Idag vann Karlskrona välförtjänt då de var bättre än oss i de avgörande momenten. Inte mer att säga om det.

Nu laddar jag om för en ny fantastisk match på söndag. 

Seger mot KHK..

Vad ska han tro inför nästa match?

Som någon säkert noterat skriver jag inte inlägg med samma frenesi som tidigare på bloggen för tillfället. En anledning till detta är den anspänning man lever i för tillfället. De sista veckorna har inneburit massor av anspänning då Gulsvart spelat "avgörande matcher" i parti och minut. Det har varit kniven mot strupen allt sedan den olyckliga hemmaförlusten mot Timrå i omgång 45. En förlust som innebar att vi tappade mark mot Malmö och KHK som fortsatte att vinna. I omgången efter mötte vi Rögle och stod länge avklädda och närmast förnedrade på isen. En ny förlust stod för dörren och avståndet upp till våra konkurrenter tycktes växa än mer. Då kom ett av denna säsongs flera mirakel. Under matchens sista 10 minuter hämtade vi in 0-4 till 4-4 och lyckades stjäla en poäng. Så här i efterhand kan jag konstatera att den vändningen betydde så mycket mer än bara en poäng. Den poängen gav laget just den energiboost som behövdes för att på allvar ta upp jakten på en finalplats. Eller vad sägs om dessa resultat i de följande omgångarna:

Mora -Västerås  0 - 2

Karlskrona -Västerås 2 - 1 (förlust i sudden)

Västerås - BIK Karlskoga 3 - 2

Västerås - Malmö 3 - 2

AIK - Västerås  2 - 3

Västerås - Björklöven 5 - 3

Efter vändningen mot Rögle spelar vi av de sista sex omgångarna utan förlust vid full tid. Vi plockar 15 av 18 möjliga poäng. Där någonstans började jag verkligen tro att vi skulle kunna vara med i kampen och SHL-platser. 

Nu har vi följt upp denna fina svit med att vinna första matchen i bäst av fem mot erkänt starka Karlskrona. Detta inför en kokande hemmaarena utan att spelarna drabbats av det återkommande syndrom vi sett tidigare säsonger. Ni vet vad jag menar, tror jag. För första gången på många år ser jag ett lag, ett kollektiv, som går ut på isen i avgörande lägen utan att darra det minsta på manschetten! Först hemma mot BIK, sedan Malmö, och när det till slut skulle avgöras mot ett vilt kämpande Björklöven. Det var inte lätt, men, vi vann varje match. Vid varje tillfälle lät jag mig imponeras över lagets enorma tillit till sig själva. Underbart!

När det gäller vår insats mot Karlskrona under onsdagskvällen vill jag beteckna insatsen som - solid! På annat sätt kan jag inte beskriva det hela. Det är nästan utan undantag den samlade kraften hos varje enskild spelare som just nu bär laget fram till seger efter seger. Ingen spelare faller ur ramen. Alla tycks prestera i paritet med sitt maximum. I och med att alla spelare håller en sådan jämn och hög nivå skapas utrymme för enskilda spelare att kliva upp en nivå till. Tänker på en spelare som Nick Angell. I takt med att spelare runt honom börjat prestera allt bättre har han själv höjt sitt spel minst två klasser. Det syns som om han blir inspirerad av sin omgivning, helt enkelt. Jag måste erkänna att Nick just nu spelar på en nivå som jag inte förväntat mig. Vilken skillnad mot tidigare under säsongen då Nick pendlade mellan godkända till rätt usla insatser. Nick är helt enkelt väldigt, väldigt, bra just nu.

Man ska dock komma ihåg att det räcker inte med att några enstaka spelare plötslig höjer sin nivå. Det har vi sett allt för många gånger tidigare. Framgången idag bygger helt och hållet på ett oerhört starkt kollektiv som ger utrymme för enskilda spelare att briljera lite extra.

Ta bara en spelare som Jonte Berg. Kolla hans kolumn för mål och assist. Inte mycket bling där inte. Inte mycket att hänga i julgranen när man ska skriva sitt CV.  Samma sak med Mathias Bromé. Tittar man däremot vad de tillför i match efter match för laget så blir bilden helt annorlunda. Det är just spelare som Berg och Bromé som bidrar till att kollektivet blir så oerhört starkt. Killar som tar den roll de får och ger 100% varje gång de går in på isen.

Det är lätt att glömma alla de spelare som utgör grundbultarna i ett lagbygge. Det är så mycket enklare att premiera de spelare som petar in ett avgörande mål. Det är oftast målgörarna som får alla stora rubriker medan "brunkarna", "vattenbärarna", får framleva sitt liv i medieskugga.

Det enda som "oroar" mig inför vårt fortsatta finalspel mot KHK är vår oförmåga att göra mål på alla de chanser som skapas! En tendens som varit tydlig både under säsong och nu under de senaste omgångarna. Vi belönas väldigt sällan med "skitmål". Även vårt powerplay har mer att önska. Så länge vi inte gör mål i pp kan det inte få godkänt.

Jag tar inget för givet men min spontana känsla är att KHK kommer tvingas spela på absolut topp i kommande matcher för att kunna rubba oss. Vi tycks hittat en metodik i hur vi ska bemöta deras sätt att spela. Det skulle inte förvåna mig speciellt mycket om vi lyckas vinna nästa match. Vi ser just nu lite tyngre och homogenare ut som lag, helt enkelt!

Jonathan Bjurö hade ingen lätt uppgift mot KHK. Fick tidigt kapitulera för ett skott och fick därefter mest stå och titta på i långa stunder. En otacksam uppgift för en målvakt. Han fick aldrig möjlighet att revanschera sig för detta insläppta mål. Kort sagt blev det till en match där han hade allt att förlora. KHK fick endast iväg sexton(!) skott mot mål under hela matchen och det är inget som håller en målvakt varm, precis. 

Nu går vi för andra raka...