Förkrossande överlägset mot Sura..

Västerås - Surahammar 7-1

Det var kattens lek med råttan. Klasskillnaden så stor att det närmast blev löjligt. Där vi gått fram, där laget vuxit, där har Surahammar backat i samma utsträckning. Att lagen ens en gång spelar i samma divison pekar på styrkeförhållandena i dagsläget. Jag är uppriktigt orolig över Surahammars fortsatta överlevnad. Betänk att under de senaste säsongerna har de dansat på ytterst tunn lina och klarat sig kvar via kval. Vid dessa tillfällen har man förstärkt laget med spelare från länet som spelat färdigt i sina respektive klubbar. I våras klev Oscar Pettersson och Kevin Weiskog in och räddade föreningen kvar i ettan. 

Dessutom tillsätter man nya tränare utan större erfarenhet istället för att lyfta upp och ta hjälp av Tomas Sjögren som finns i föreningen(juniortränare). Tomas som tidigare tränat lag på SHL-nivå samt Visby/Roma och Surahammar(!) i ettan.  För mig mycket märkligt. Jag är rädd för att Surahammar kommer försvinna från hockeykartan om det blir degradering till division 2!

Matchen då? Som jag skrev inledningsvis blev det aldrig någon match. I vårt tidigare möte med Surahammar, omgång tre, var laget forfarande fyllt av tilltro till sin egen förmåga och spelade jämt med oss i halva matchen. Igår, tja, då kom de ut på isen som ”våta kalvar” och såg mest ut att vilja åka hem. Trots att de fick chansen till ett powerplay redan efter två minuter och en liten ingång i matchen hjälpte detta föga. Det var i stort sett enda gången på hela matchen(!) som de kunde hålla pucken i vår zon längre än 10-15 sekunder. Skottstatistiken blev förödande överlägsen trots att många skott blockades eller gick utanför. 

Inför den sista perioden, med ledning 7-0, kände jag sådan empati för våra motståndares underlägsenhet att jag hoppades Gulsvart skulle dra ned på tempot och inte göra så många fler mål. Trots allt hyser jag stor respekt för att Surahammar, med ytterst små medel, lyckas bedriva hockey på denna nivå. För länet vore det direkt förödande om ännu en klassisk förening skulle hamna på riktig dekis!

Turligt nog för Surahammar blev det lite som jag önskade. Gulsvart drog ned lite på gasen och spelade av tredje perioden mer på en skridsko. Trots detta fanns det en handfull riktigt bra lägen att utöka ledningen. Istället fick nu Surahammar ta med sig att de vunnit den sista perioden mot serieledarna. Det unnar jag dem verkligen. 

Sett till vårt eget spel fortsätter jag glädjas över att allt ser lite bättre ut. Från första till sista nedsläpp. Slarvet i egen zon var minimerat, nästan. Självklart dyker det alltid upp någon enstaka situation där man tappar fokus för ett ögonblick. Så även denna match. Men jämfört med tidigare under säsongen är det stor skillnad.

Vi har blivit mycket bättre på att hantera vår eget spel när motståndare envisas med att inte anfalla. Det finns en annan trygghet, ett lugn, i det alla gör på isen. Igår dyrkade man ständigt upp Surahammars igelkottförsvar något vi hade förfärligt svårt i inledningen av serien. Återigen. Laget lär sig, hela tiden, att bemästra olika scenarier på isen. Göra rätt avvägningar. Mycket bra!  Vi får aldrig glömma bort att inte många spelare i dagens trupp är vana att spela med en kravbild som finns på laget. Nu tycks de förstått och acklimatiserat sig även när gäller detta. 

Extra roligt i gårdagens match att kämpen Adam Lidström fick hänga en balja. Han gör många bra byten när han får chansen och ett mål ger alltid råg i ryggen. Även Anton Brandhammar fick hänga en strut. Roligt! Nu är det bara Hassel och Lehman som saknas i målfabrikationen, om jag inte sett fel. De får gärna bidra mot Köping på fredag!

Fullständig info om matchen - här!

Tack för besöket!

Så här ser jag det, från läktaren..

Läste i VLT att vår eminente tränare, Tomas Paananen, undrade lite hur det såg ut på isen från läktaren? Detta utifrån den matchbild som blev mot Köping senast då det delades ut powerplay rätt frikostigt åt båda håll. 

Från läktaren ser det annorlunda ut denna säsong. En anledning till detta är att man som åskådare nu står så nära händelsernas centrum. Hemma i ABB Arena Nord har man ett helt annat fågelperspektiv vilket ger en helt annan överblick. Det är med andra ord lite lurigt för mig som åskådare att objektivt beskriva hur jag tycker det ser ut, på isen. 

Oavsett detta så ser det ibland lite energilöst ut. Nej, det var nog inte korrekt. Energi finns det nog men det ser ibland lite lojt ut. Lojt ur det perspektivet att man ibland får intrycket av att alla spelare inte trampar på ordentligt i alla lägen. Som om man tycker sig ha lite mer tid än man faktiskt har för att lösa sin uppgift. Det är lite som jag skrivit tidigare. Spelarna känner sig troligen lite större och starkare än sina motståndare och invaggas då i någon form av villfarelse att det behövs inte tas i 100%. Det räcker med 92%. 

I senaste matchen mot Köping tycker jag Paananen själv är inne på det som jag, och flera med mig, upplevde. När kedjan med Lidström, Cederberg och Mattisson kom in på isen blev det mer sprutt i buggarna. Mer fart. Mer tempo. I de övriga tre formationerna var det mest Marcus Bergman som stod för tempot i åkningen. Och Fredrik Johansson. Men han kör ju på samma sätt i varje match. Hög nivå.

Nu handlar ishockey inte bara om att åka fort. Tempot i spelet bestäms mer av hur väl man lyckas sätta ett pass till en kompis. Några bra passningar i rad skapar bra tempo. Fart. 

Självklart är ovan beskrivna en väldigt subjektiv bedömning. Andra tycker säkert annorlunda. Oavsett detta räds jag inte att lägga ut texten utifrån mitt perspektiv. 

Rent generellt anser jag att laget, kollektivet, ännu inte nyttjar all den kompetens som ryms under hjälmarna. Det är mer glimtvis man får se briljans. Jämfört med många insatser under våra träningsmatcher tycker jag vi fallit tillbaka en aning. Mycket av den kreativitet jag såg både i egen zon, uppspel, och offensivt, har falnat en aning. Detta kan självklart bero på att det nu spelas riktiga tävlingsmatcher och det är segrar och poäng som räknas. Det tas inte lika stora risker, helt enkelt. Riskeliminering stjäl av kreativiteten.

Angående matchen mot Surahammar upplevde jag på läktaren ungefär samma sak som troligen både spelare och ledare gjorde under match. Det kändes som om Gulsvart lade i treans växel från start och sedan tuffade på. När målen började trilla in fanns liksom ingen större anledning att växla upp. Det räckte bra att köra på någon form av ekonomiväxel.

Däremot anser jag att det sprudlade och sprattlade betydligt mer om alla grabbar i laget i hemmamatchen mot Mariestad. Där frustade och pustade och kämpade alla till(viss del i motvind) men gav aldrig upp. Efter hand gav detta utdelning då Mariestad inte orkade stå emot i långa loppet. Inställningen, energin, gav utdelning till slut. Trots att många spelare såg frustrerade ut långa stunder fanns inga tecken på att vika ned sig. Alla bara pumpade på. Lagmaskin. 

Med andra ord känner jag mig rätt trygg. Det tycks finnas en nivå till i truppen som kan plockas fram när det behövs. Det vore intressant att se hur det artar sig den dag grabbarna får några snabba mål i röven även mot lite sämre lag. Då får jag kvitto på om det var en tillfällighet, vändningen mot Mariestad, eller om det finns en högre växel att lägga in när det verkligen behövs.

Summering: 

- Jag tycker inte det sprudlat eller sprattlat speciellt mycket om laget de två senaste matcherna. Trots detta känner jag mig lugn. Laget har redan visat under försäsong att det ryms mycket kvalitet i truppen. Från målvakt, backar till forwards. Tomas Paananen har ett viktigt uppdrag i detta. Något som våra tränare under förra säsongen misslyckades med allt som oftast. Tomas måste hitta en metodik, pedagogik, som får spelarna att gå ut på isen, oavsett motstånd, och spela som om det gällde kval till en högre serie direkt från första nedsläpp...

Avslutningsvis vill jag lyfta fram Adam Lidström. Lite av en doldis i truppen. Där har vi en kille som gör jobbet i varje byte. Håll gärna ett extra öga på honom nästa match. Räkna hur många max-åkningar han gör i varje byte. Hur många tacklingar, offensiva, han sätter in. 

Så tycker jag..