22 juli 2016

När dåtiden förblindar framtiden...

Märkvärdigt nog väljer jag att skriva ett inlägg på sommarens varmaste dag. Borde inte jag sitta i båten, ute på sjön, med ett spö i vardera hand och njuta denna värme? Jo, men visst är det så. Har för avsikt att ta mig ut på sjön lite senare denna dag. 

- Noterade att vår backklippa Johan Jonsson fyllde 31 år under gårdagen. Trodde han var betydligt äldre med tanke på hans långa karriär som spelare. Hade tippat på 41, om ni frågat mig innan. Oavsett detta är jag personligen väldigt glad över att vi har honom i laget inför denna säsong. En grundbult. Något för övriga unga garde i backlinjen att luta sig emot. Jag sticker ut hakan redan nu och deklarerar att Johan kommer göra sin bästa säsong, någonsin, just denna säsong. Sanna mina ord.


Men det var inte det jag tänkte skriva om. Det var mer detta med hur vi supportrar glider i vår verklighetsuppfattning. För bara några ynka månader sedan stod hela föreningen med byxorna nere och var på väg ut ur HockeyAllsvenskan. Vår överlevnad hängde på en skör tråd, minst sagt. Tongångarna bland supportrar var ilska, uppgivenhet, vanmakt, oro,  och säkerligen kände sig någon även kränkt. 

Nu står vi här, med några veckor kvar till ispremiären, och många tycks redan glömt! Det resoneras och spekuleras i våra eventuella chanser att bli ett topplag(!). Vår trupp som är ytterst svag ur flera aspekter bedöms plötsligt ha en reell chans till att överraska, skrälla. Bara "den" eller "den" spelaren blommar upp och ut så kommer allt bli bra!

Många av oss supportrar är emellanåt oerhört naiva. Lite som små barn som förträngt den förra julaftonens besvikelser och kallt räknar med att till denna jul kommer tomten med de klappar vi vill ha! Problemet, som jag ser det, är att vår tomte(läs förre sportchef) inte längre finns till hands. Det kommer inte falla ned klappar från ovan denna säsong. Den trupp som nu finns registrerad är det vi har att förlita oss på. Klappat och klart, skulle man kunna säga!

Har jag då själv dömt ut våra chanser till denna säsong? Naturligtvis inte. Jag vill ge alla spelare i vår trupp chansen att övertyga mig på något sätt. De ska få sina träningsmatcher, och ett antal matcher in i serien, innan jag börjar uttala mig om lagets möjligheter till sportslig framgång. Det som jag ser som oerhört positivt, jämför med tidigare säsonger, är det faktum att nu har hela truppen samtränat under försäsongen. Undantaget Mikael Frycklund som arbetat och tränat på egen hand. Med andra ord dimper det inte ned x antal importer veckan innan seriestart. Importer med varierande grad av försäsongsträning i benen. Framför allt slipper vi nu de importer som genom åren visat sig vara riktiga felvärvningar. Vi har helt enkelt en trupp som är mer sammansvetsad inför säsongsstart än på mycket mycket länge. Det är faktisk lite BIK Karlskoga över det hela!

- Förövrigt anser jag att Leksand är ett av de sämsta lag, någonsin, som lyckats kvala sig upp i SHL/Elitserien. Jag förringar inte deras sportsliga prestation som var fenomenal, men deras trupp! Minns bara vår seger mot Leksand i slutskedet av serien. Då var de minsann inte bra. Närmast usla, faktiskt. 

Varför skriver jag då om Leksand? Jo, av den enkla anledningen att i lagsportens värld finns det återkommande exempel på lag som skiter i omständigheterna. De bara kör. Någonstans där hänger jag själv upp mitt hopp inför denna säsong. Kör, bara kör. Skit i att lyssna på vad andra säger och tycker. Gå bara in och kör i varje match. Det kommer man långt med. Se gärna Island i fotboll!

- Nu ned mot båten...














2 kommentarer:

  1. Gott att du är igång igen med kommentarer och funderingar. Ser fram mot många skrivelser från dig. För övrigt stöder jag dig ang VIK . Jag menar .. Humlan ska ju inte kunna flyga, men gör det ändå :)
    Mvh
    Gurk-ali

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska faktiskt bli riktigt spännande att gå in i en säsong utan några tankar om att vi ska ligga i topp. Känns inte alls så dumt egentligen.

      Radera